Jan Helin och Lena Mellin har fattat ett beslut som jag är överlycklig att jag slipper ta.

Som ansvariga utgivare av Aftonbladet deklarerar vi i dag vår hållning till det faktum att Sverige fått ett populistiskt, främlingsfientligt parti med möjligheter att komma in i riksdagen.

Vi kommer att hantera Sverigedemokraterna så här:

• Vi kommer inte att publicera annonser från Sverigedemokraterna.

• Vi kommer att publicera debattartiklar från Sverigedemokraterna efter normal redaktionell prövning. Innehåller texten nya uppgifter, nya argument, nya frågor? Håller sig texten inom pressetiska och juridiska ramar?

• Vi kommer att upplåta plats för redaktionell granskning av Sverigedemokraterna.

Fan vad det här är svårt. Jag vet faktiskt inte alls vilket ben jag ska stå på. Sverigedemokraterna är ett parti som jag tycker är genomvidrigt. Jag har sagt upp bekantskapen med vänner som röstat på dem. Men när det gäller demokrati i ett större perspektiv så…

Å ena sidan är det stort att inte ta emot deras pengar, å andra sidan riskerar det att bli en omöjlig linje att balansera på. Det finns tex väldigt mycket i Kristdemokraternas (KD) nuvarande framtoning som jag tycker är avskyvärt och som bryter mot det jag skulle kalla för grundläggande mänskliga rättigheter. Den politiska debatten är inte vacker nu, så hur ska man kunna gå in och döma, eller döma ut, på det sätt som Helin/Mellin gör här?

Som sagt, i den här frågan är jag väldigt glad att jag inte är Jan Helin. Eller någon av de andra utgivare som nu hamnar under press. Det är verkligen ”damned if you do damned if you don’t” i sin prydo.

Ska jag ändå ta ett utgivarbeslut så hade jag landat i: ”är det lagligt så trycker vi”. Det är den enda rågång, i den här frågan, som jag ser funka i längden.

Uppdatering: Nu tar debatten skruv på Aftonbladet. Fredrik Strömblad tar ett bra tag om frågan på Same Same But Different. (BTW, måste undra om man har skaffat sig en snävare länkpolicy på nya SSBD, det känns lite snålt numera ;)