Mindpark #002: När Internet kom till fickan

I början av millenniet, för bara nio år sedan, hade din mobiltelefon en svartvit skärm med bokstäver. Minns du den? Om du hade en mobiltelefon – alla hade inte det då – hade den tre funktioner och sjutton knappar – sms, ringa och ställa larmet. Sedan dess har det hänt en del. Telefoner fick fler och fler funktioner och blev tyvärr svårare och svårare att använda. Redan 2006 hade telefoner alla funktioner de har i dag. Mobilindustrin kontrollerades under denna tid av ett tjugotal företag som alla var enorma drakar och därmed blivit lite feta och oinnovativa katter. Nästintill alla funktioner som fanns gjordes av dessa jättar och bra tjänster kunde räknas på en hand. Det var en stängd industri.

9 januari 2007 ändrades allt detta. En ny spelare kom in i mobilvärlden. Ja, du vet vad jag pratar om. iPhonen. Allt ändrades. Senast det räknades, 9 september 2009, hade iPhonen 75000 unika applikationer som laddats ner 1.8 miljarder gånger. Över 30% av iPhone-användare laddar ner mer än 20 applikationer i månaden. Pausa en minut och tänk efter hur många nya hemsidor besöker du en månad?

De senaste två åren har allt ändrats. Folk har Internet i fickan. Folk är alltid uppkopplade. Vi producerar och konsumerar media här och nu; på tunnelbanan, i hissen, på mötet, ja överallt utom i flygplanet. Och det intressanta är inte det tekniska utan beteendet. Mobilen är in medias res. Att skriva en Facebook-uppdatering var tidigare en handling som krävde att du satt vid datorn. Nu kan du skriva att du mumsar på en croissant medan du gör det, lika lätt som att titta vad klockan är. Så du gör det av reflex ibland. 2008 använde fler Internet via mobilen än via datorn. Det säljs mer än en miljard mobiltelefoner om året, en tredjedel så många datorer.

Företag och organisationer har fått upp ögonen för mobilen: i Sydafrika används den för att bekämpa HIV, i Tyskland för att minska energiförbrukningen. Man kan betala med mobilen i Japan och skicka pengar till varandra i Kenya. De flesta tjänster blir bättre i en mobil. För alla har en. För alla har den med sig. För den vet var du är och vem du är. Att kalla datorn för “personal computer” är ett skämt, det är en “workstation”. Mobilen, den är personlig. Folk blir hellre av med sin plånbok än sin mobil.

Det otroliga är att det är nu det börjar. Det är det som är så svårt att förstå. Vi kommer titta tillbaka på de senaste nio åren och säga: Det var då det började. På riktigt. När mejerier, dagstidningar och tågföretag satsar mobilt, gör alla det. Det slutar inte med mobila appar och webbsidor; nu är det såpass enkelt att bygga en mobiltelefon att vem som helst med stålar kan bygga en. Alla delar finns. Vissa till och med gratis. Och det händer: Skärmtillverkaren ViewSonic och datortillverkan Dell börjar göra egna telefoner bara för att nämna några som tagit steget. I och med att det är så enkelt kan företag som DN och Hummer få telefoner med sitt varumärke på. Och telefonerna kommer bara att kunna mer galna saker. Och att bli en operatör har aldrig varit enklare – IKEA gör det i Storbrittanien och många i USA testar och har testat. Alla inser att mobiltelefonen är en bra kanal.

Att syssla med mobiltelefoner är inte längre för “mobilföretagen”. På vilket sätt kommer din organisation nyttja att alla har Internet i fickan? Att mobilen är där det händer.

Hampus Jakobsson

[email protected]

Hampus är en av grundarna bakom TAT och arbetar där som ansvarig för affärsutveckling. På sin övriga tid hjälper han nystartade företag samt regionala initiativ kring entreprenörskap och innovation. Förutom att vara pappaledig då. Vill du fortsätta följa Hampus skriver han på www.twitter.com/hajak och vill du se mer av TAT finns de på www.youtube.com/TATMobileUI och skriver på www.twitter.com/TATMobileUI.


17 thoughts on “Mindpark #002: När Internet kom till fickan”

  1. Jag blev nog ännu mer kär i min iPhone, när jag satt på bussen häromdagen och försökte komma på en gammal skiva som jag lyssnade mycket på för ett par år sedan. Någon av låtarna hette något i stil med “writers block”. Jag Googlade på det, fick till slut träff på “Just Jack”, som jag sedan sökte på i Spotify, och sedan fick upp alla hans skivor som jag då lyssnade på, påväg till middagen…Det kändes så jäkla bra.

    Reply
  2. Självklart måste det ha med iPhone att göra. Det kan ju inte ha något som helst att göra med att 2006/2007 kom fastprisabonnemangen för datatjänster. Innan dess kostade billigaste surfet 15 kr/MB, alltså femtio spänn för att lyssna på en låt eller tvåhundra för att lyssna på ett radioprogram.

    Reply
  3. Intressant återblick och spaning, Hampus.

    Du fick mig att minnas en självupplevd händelse, som på sätt och vis berör den senaste tidens debatt om tidningarnas och mediehusens framtid.

    För tre, fyra år sedan konsultade jag en av de centrala spelarna inom mobiltelefonindrustrin (nej, det var inte Sony Ericsson ;). Jag var bollplank för en mycket liten strategigrupp som skulle måla upp det mest sannolika framtidsscenariet inom mobilindustrin, för att på basis av det sätta företagets treårsstrategi.

    Utöver det vanliga dravlet om växande OEM:s (med sjunkande marginaler), outsourcingtrenden, de allt mer krävande operatörerna och MVNO:s, osv., sa vår magkänsla oss att det bara var en tidsfråga innan Internet i mobilen skulle bli vad Internet var i datorn. Logiken, menade vi, var bl.a. att de då nästan 2 miljarder mobilanvändarna var allt för intressanta för medieindustrin (häpp!) för att ignoreras. De gigantiska mediehusen – AOL/Time Warner, Bertelsmann, Disney, News Corp, Vivendi Universal, m.fl. – borde rimligen sitta på sina strategikammare och lura ut hur de bäst tar ägarskap över gränssnittet i mobilen, menade vi. För att på så vis (varumärkesmässigt) äga kontakten med mobiltelefonanvändarna.

    Men när vi gjorde vår “reality check”, d.v.s. kartlade vilka befintliga och tillräckligt stora telefonmärken som rimligen skulle kunna erbjuda ett “true Internet experience” inom den närmaste framtiden, hamnade scenariet på listan över “intressanta, men inte särskilt sannolika”.

    Vi kände iofs till att Apple höll på med något. Men vi hade så klart inte en susning om vad. Och inte kunde vi tro, ens i våra vildaste profetior, att en i mobilbranschen helt ny (och, helt ärligt, som vi då ansåg i bästa fall skulle bli en “kuriosa”) spelare så totalt skulle revolutionera mobiltelefonen, dess användande och t.o.m. affärsmodell.

    Det är inte första gången en hel bransch revolutioneras först efter det att en ny spelare, med helt idéer om vad som är nytta, äntrar marknaden – indirekt inbjuden av de etablerade gamla drakarna, eftersom de år efter år endast uppdaterat samma, gamla lösning. Och det lär heller inte vara den sista.

    Misstaget jag gjorde då, och som jag ska försöka undvika att göra igen, var att gissa framtiden på basis av potentialen i nuet.

    Något, kanhända, för våra tidningshus att fundera över?

    Reply
  4. Tack Hampus för tänkvärdheter och nostalgitrippar – löjligt vad fort man glömmer… Mitt första mobilminne sträcker sig dock bra mycket längre tillbaka i tiden. Min pappa var som IT-konsult riktigt tidigt ute med sin “portabla” NMT-tegelsten på 80-talet. Robust, antennberoende och fruktansvärd dyr…men snacka om att vi gjorde hamnsuccé med en “yuppienalle” på segelbåten, haha.

    Jonas (kommentar #1) har förstås en solklar poäng i sin ironi, men jag tror heller inte att iPhonens revolution är att förringa.

    För egen del har den verkligen förenklat och effektiviserat min vardag på alla tänkbara sätt – och det är något jag måste tacka samtliga aktörer med ett finger med i spelet för. Apple för tekniken, 3 för ett abonnemang som inte ruinerar mig och inte minst – alla de företag (och privatpersoner) utanför “mobilbranschen” som låter mig fylla den med relevant innehåll. Tycker som Hampus att det ska bli spännande att se hur företag och organisationer tänker nyttja att vi har “internet på fickan” (även om det fortfarande känns lite tidigt att säga att ALLA har det…).

    Funderar också på vad NFC-tekniken (som jag tidigare skrivit om för IW: http://internetworld.idg.se/2.1006/1.187267/den…), om och när den breder ut sig, kommer göra för vår mobila användning och vilka nya typer av affärsmodeller som kan tänkas födas.

    Det jag absolut är övertygad om är att mobilen kommer att betraktas allt mindre som en “telefon” och allt mer som ett multiverktyg i vardagen.

    Reply
  5. Flundra: hur skulle du kunna se att en mobil kan användas för en ålgrupp som är kognitivt handikappade och som t ex har problem med att hantera sin privatekonomi. De kan behöva instant/här och nu- påminnelse, stöd och support i olika vardagliga situationer. Kanske att mobilen skulle kunna vara kanalen för det. Lätttänglig jämfört med en dator som lärstation. Hur tänker du kring det?

    Vänliga hälsn Ella

    Reply
  6. Jag kan inte annat än att hålla med om i princip allt Hampus skriver. Särskilt viktigt för oss i branschen är att hålla mantrat “…det är nu det börjar” i aktivt medvetande. Det vi hittills sett är bara lek och skoj jämfört med vad som komma skall.

    Några kommentarer dock:
    Det råder ingen som helst tvekan om att mobiltelefonen börjar bli den ägodel man får mest panik av att ha glömt på en buss eller hemma. Men varför? En stark trend med ständig uppkoppling är att mer och mer personlig data hamnar i molnet. Se till exempel INQ1 (http://www.three.co.uk/Mobiles/INQ1) där ens vänlista på Facebook blir telefonens kontaktbok, och nu dyker Motorola Cliq upp (http://www.motorola.com/Consumers/US-EN/Consume…) upp med MOTOBLUR™ för att ytterligare sudda ut gränserna mellan mobiltelefon och moln. Den onda baktanken med den sistnämnda är naturligtvis att minska tröskeln för att köpa nästa heta Motorola-mobil då all ens innehåll laddas ner från nätet till den nya luren med ett klick. Jag förväntar mig dock att konsumenterna för eller senare kommer att kräva interoperatörs- och inter-OEM-förflyttning av data och konfiguration.

    Och apropå att glömma mobilen; Ett annat stort problem jag ser är säkerhet. Vill jag att hela mitt liv ska finnas åtkomligt i en bärbar enhet stor som en mindre plånbok och skyddat med som bäst en fyrsiffrig kod, men i de flesta fall inte alls? Häri ligger dilemmat: Jag _vill_ kunna betala med min telefon på Konsum och på bussen, och helst vill jag slippa att knappa in en kod när jag gör det, men hur hindrar jag en tjuv från att betala med min mobiltelefon? Någon som har en smart lösning på lager? :)

    Reply
  7. Tack för en bra återblick!

    Skulle bara vilja kommentera det där med genombrottet vid iPhonens födelse. Jag är – mer än de flesta i min omgivning – otroligt pro Apple, och brukar vara den första att framhålla Apples storhet i alla lägen, men när du nämner iPhone som enda (eller iaf viktigaste) orsaken till att mobilt internet fick fotfäste tycker jag du har lite, lite fel. Inte helt såklart, men lite.

    Innan iPhonen såg dagens ljus fanns ju trots allt ett antal mobiler som med mer eller mindre enkelhet kunde anslutas till nätet, och som var mer än bara vanliga telefoner. Så visst gick det innan iPhones födelse, men det som iPhonen framförallt tillförde var NÖJET med mobilt internet. För precis som du sa var det ju inte roligt (och är fortfarande inte) att surfa mobilt med de flesta andra telefoner och, precis som Jonas nämde här ovanför, inte heller särskilt billigt.
    Och det roliga är att även om många tillverkare idag kan och kommer att producera nya mobiler som desperat försöker likna iPhone, så är det ingen som än så länge har kommit tillräckligt nära för att bli ett intressant alternativ till Apples lilla baby (där kom pro-Apple snacket).

    Och en annan kul grej som många verkar glömma är att precis som andra tillverkare, kommer även Apple att inom kort att presentera en NY iPhone, och när de gör det kommer den givetvis vida överstiga alla våra förväntningar och vildaste fantasier. Som vanligt! Och det ska bli intressant att se hur den ytterligare kommer att förändra våra beteenden vad gäller mobilt internet.

    Det är som sagt var nu det börjar!

    Reply
  8. Tack för alla kommentarer.

    @andersnyman: Som sagt, allt fanns innan
    Apple, det var bara fruktansvärt oanvändarvänligt. Apple har inte bara gjort det lätt (och roligt) att använda mobilen och mobilt Internet – de har även revolutionerat betalningar för mobila tjänster – det är deras största innovation: att det är lätt (och kul) att köpa.

    @kajohansson: Håller med dig om att säkerhet kommer bli oerhört viktigt. När ser vi bio recognition i mobilen?

    @Ella_4: Finns massor att göra!

    @Jennifer: NFC kommer definitvt vara viktig när den fysiska världen och identiteten (i form av en mobil möts). Det vi ser nu är mötet mellan Internet och mobilen. Verkligheten är nästa steg :)

    @Micco: ska bli intressant att se hur de stora mediehusen faktiskt nyttjar mobilen.

    Reply
  9. Sant, till viss del. ;)

    Jag tänkte snarare på situationen att någon snor min mobiltelefon och inom loppet av en timme (innan jag hunnit hem och spärrat telefonen) köpt varor för 10000kr. Tänk på att detta ska vara det _primära_ betalningssättet, så jag vill inte ha någon fånig begränsning med 1000kr per dag eller något annat dumt i min “plånbok”.

    Jag börjar själv för övrigt få nog av att min bank aktivt jobbar för att göra det svårare för mig att betala med kreditkort på nätet. Numera måste jag ha med mig en dosa överallt för att min bank ska våga lämna ut pengar till handlaren. En sådan lösning vill jag _inte_ ha i min mobil.

    Det måste vara lätt att betala. Men säkert. Först då kommer mobilbetalningar att slå igenom. Om min bank får bestämma så kommer det aldrig att bli lätt. De är alldeles för rädda för att bli lurade så de kommer att propsa på något _riktigt_ _säkert_.

    Reply
  10. ahh, ok. Då löser vi det med enkel biometri istället. Något som redan finns i japan där telefonen kommer oerhört mycket längre som elektronisk plånbok. Du måste ju ändå hålla i telefonen när du använder den – enkelt att kolla så det är rätt hand som håller i den.

    Finns alltså, men lär ju inte komma hit innan resten av betallösningen gör det. When hell freezes over…

    Reply
  11. Ja , vem som nu är road av att studera Internet via en liten mobilskärm i dessa tider när t ex en vanlig TV växt enormt i storlek.Ett bevis på viss teknisk framgång , svar ja.Ett bevis på användarevänlighet för massan , svar nej.

    Reply
  12. De flesta mediehus har nog missat tåget, är jag rädd (vad gäller ägarskap över gränssnittet, alltså). Eller vad tror du?

    Och tack för att de betonar “lätt”. Däri ligger Apples framgångar — strävan efter att, oavsett produkt, fokusera på “great (user) experience”.

    Reply
  13. Du får tänka på att det finns (minst) två axlar: quality och convenience. Visst är CD högre teknisk kvalité än mp3:a men den senare kan du ha med dig i en pryl som är stor som en lillfinger och göra egna “blandband”. Samma sak gäller nyheter, facebook, bilddelning, etc.

    Reply
  14. I den frågan är du betydligt mer insatt än jag. Alltså är jag fr.o.m. nu minst sagt nyfiken på hur de stora mediehusen framöver kommer att nyttja mobilen!

    Reply

Leave a Reply to sennbrinkCancel reply