Dagen efter julafton 2007 och min mamma packar upp sin julklapp, en Sony Ericsson K810i. När hon tar sin första bild frågar telefonen henne om hon vill publicera den på sin blogg. En knapptryckning senare är den ute på internet, och det var uppenbart att ytterligare en pusselbit föll på plats.
Ändå var Agda sent ute. När hon svarade ja på frågan i sin mobiltelefon fanns det redan 112 miljoner bloggar i världen. Det fanns bloggliknande publiceringsmetoder innan bloggen fick genomslag som fenomen, och själva begreppet ”Weblog” grundlades redan -97.
The term “weblog” was coined by Jorn Barger on 17 December 1997. The short form, “blog,” was coined by Peter Merholz, who jokingly broke the word weblog into the phrase we blog in the sidebar of his blog Peterme.com in April or May 1999.
Någon gång runt 2001 började det skrivas mer och mer om bloggarna, det publicerades manualer och det krigades om vilket verktyg som var bäst. Bloggen tog fart som ett politiskt verktyg i USA och journalisterna, ffa på skolor och inom forskningen, började yrvaket och inledningsvis mycket skeptiskt, kika på fenomenet.
Kanske sticker jag ut hakan när jag menar att Googles köp av Blogger var den verkligt tändande gnistan. Statistiken pekar i alla fall på att det köpet, som skedde 2003, sammanfaller med att bloggen började bli mainstream. Grafen nedan är hämtad från Technorati, som var tidigt ute med att försöka organisera och addera värde till det som kommit att kallas för bloggosfären.
Även på hemmaplan fick vi verktyg för att försöka navigera den snabbt växande bloggosfären. Knuff som skapades av Johan Larsson var en spännande ansats med fokus på enskilda inlägg, och Bloggportalen, skapad av Sigge Eklund, hade en mer katalogbetonad lösning. Flera företag har etablerats som en direkt följd av bloggosfärens position i det nya medielandskapet och Twingly är bara ett lysande exempel på hur gamla och nya medier kan mötas. Så lysande att de fick en egen plats i vår hundralista;)
Ett fascinerande kapitel i historien om bloggen måste handla om de otaliga gånger den dödförklarats. Bloggen berör och upprör, alldeles uppenbart. Jan Guilliou verkar ha den som sitt favorithtaobjekt. Att dödförklara är en spännande drivkraft som verkar existera hos både traditionella medier och early adopters, sedan spelar det ingen roll om det är bloggen, Facebook eller något annat – man vill inte vara sist av tåget, liksom. Oftast är det dock väldigt simpla icke-analyser som ligger bakom.
Sant är däremot att [disclosure: dagens #mindpark100 skulle handla om något helt annat och skrivas av någon helt annan;) Ett missförstånd gjorde att det inte kommit någon text så jag flyttade fram publiceringen av den här. Men en resdag och med mycket annat som också måste göras gjorde att jag inte hinner sätta punkt innan nästa flyg ska boardas. Så det är här ofärdigt, väldigt ofärdigt. Vi får väl se det som ett spännande experiment – nu får ni chansen att påverka slutknorren…]
Tack vare Erik Stattin på mymarkup hittar jag nu ikväll bilden jag sökte. Klockrent, och originalet ligger hos Seed Magazine.
Jag kommer att göra klar den här posten under morgondagen, have no fear. Säcken kommer att knytas ihop ;)
På rubrikens tema är nog mina egna favoritexempel på bloggens betydelse situationer där granskarna blivit granskade, när de som blivit utsatta för mediebevakning kunnat ge sin syn på saken. Tänker t.ex. på Englas mamma, http://englasmamma.blogspot.com/.
Möjligheten att blixtsnabbt kunna sätta upp ett forum för att erbjuda en alternativ syn, en möjlighet som tidigare varit förbehållen mer inflytelserika personer (t.ex. Jan Guillou http://www.aftonbladet.se/nyheter/article601229…)
Jag gillar tanken på, som rubriken tydliggör, att alla – eller egentligen vem som helst kan bli publicist. Man behöver inte en viss utbildning, inte en massa regler och framför allt så behövs det ingen prestige. Man behöver inte heller vara internetnörd eller datakille för att förstå och kunna hantera tekniken. Vem som helt kan skriva vad som helst när som helst. Och det betyder hur mycket som helst, för någon.
Medaljens baksida? För mycket som skrivs om saker som vi inte är intresserade av eller som är direkt felaktiga eller som vi inte vill stå för eller tar illa vid? Vi väljer själva. Vi som läser väljer vad, när och hur vi vill läsa och kan då följaktligen också välja bort i lika stor utsträckning, eller agera på det vi läser. Bloggosfären är för mig en gigantisk inspirationskälla av människor som publicerar texter, bilder, filmer eller vad det nu kan var för något som just de brinner för. Och det spelar roll.
Kul att din Mamma gillade “Blog this”-funktionen.
Är den ditt verk?