Öppnade en liten fundering på Twitter:

Har twitters icke-existerande trådning sänkt/förändrat vårt krav på kvalitet/kontext i konversationen?

via Twitter / Joakim Jardenberg: Har twitters icke-existera ….

Det kom en del kommentarer på Twitter, men symptomatiskt nog drog konversationen iväg på ett alldeles underbart sätt på Facebook.

Vi är många som funderar över hur nya kommunikationskanaler förändrar sättet vi kommunicerar på, vad vi kommunicerar om, och vilka effekter det får. Inte så konstigt och ibland komiskt. Som när vi diskuterar om blogipedia kommer att få oss att skriva ”Joakim Jardenberg är en smartskalle” bara för att injicera önskvärda fraser.

Men grundfrågan då. En del hävdar envist ett regelverk för närvaro på Twitter. Man måste ha balans mellan followers och following, man måste ägna sig åt konversation, man måste ditten och man måste datten. Trams, Twitter är infrastruktur, ett verktyg, och var och en blir salig på sitt. Vi är mitt i en lärande process, vi utforskar och det finns inget facit. Och en av de frågor jag klurar över är just den som jag började med.

Normalt sett ställer vi stora krav på sammanhang i en konversation. En del hävdar till och med att ”Context is king” (fel, det är conversation som är kung) men hur går det ihop med Twitter? Är inte Twitter snarare serendipity on steroids?