Mobbning, medmänsklighet och kraven på utbildning

Njöt lite extra av nyhetsmorgon i morse. Inte bara för att @kaspermom nu sitter som helt underbar morgonvärd utan också för att @agaton var på plats för att prata sociala medier och mobbning. Klippen finns på TV4play, här är inledningen

Diskutera%20mobbning%20i%20sociala%20medier

Det som slår mig efter sändningen är hur det ropas på utbildning. Som idag när det handlade mycket om skolans värld. Lärarna vet inte tillräckligt mycket för att kunna hantera situationen, sägs det då. Och visst, pratas det inte alls om det på lärarhögskolan så är det skandal. Men ändå och egentligen: Det är väl för fan bara att vara medmänniska och ta ansvar?

Jag försöker inte förenkla ett gigantiskt samhällsproblem där mobbning förekommer överallt, utan jag försöker bara hitta kärnan. Det kanske kokar ner till att vissa människor är olämpliga för de jobben de har? För handen på hjärtat. Mobbning är inte okänt för någon idag. Knappast de grundläggande åtgärderna heller. Eller?

Egentligen tror jag att det jag vill säga är att det är inte skolan vi ska skylla på, och inte heller på näthatet (LÄS den här innan du skyller på internet), utan det kanske är både enklare och svårare än så.

Följ diskussionen som fortsätter på Twitter också, spana in #mobbning.

3 thoughts on “Mobbning, medmänsklighet och kraven på utbildning”

  1. Jag undrar om en del av problemet ligger i “nu ska vi vara snälla”-kulturen? Det finns hos de flesta skolor och hos många lärare en outtalad tanke om att alla barn och ungdomar ska tycka om alla barn och ungdomar, och kunna leka tillsammans, grupparbeta tillsammans, umgås och ha roligt tillsammans enbart på grund av att de placerats i samma grupp, oavsett övriga omständigheter. Bara barnen och ungdomarna får lära känna varandra kommer de automatiskt att börja tycka om varandra, tycks tanken vara. 

    Trots att vi vuxna inte tycker om alla människor, och inte umgås privat med alla vi träffar via jobb och umgänge. 

    Kanske skulle det bli lättare att bemöta, hantera och faktiskt att se konfliktsituationer och mobbningssituationer (två olika sorters situationer, även om de ofta slås ihop till en) om man plockade bort “tycka om”-filtret och istället arbetade mot att alla ska lära sig acceptera varandra, att umgås tillsammans och uppföra sig hyggligt mot varandra, men att det är ok att inte vara bästis med alla? 

    Reply
    • Det finns ju en annan linje också, som talar om att vi ska bli snällare ;)
      http://argbuggen.wordpress.com/2011/08/19/normsamhallet-gor-oss-sjuka-i-huvudet/

      Min tanke är nog att falla tillbaka till definitionen av social kompetens precis så som den beskrivs i wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Social_kompetens) man att inte glömma bort den sista satsen: ”…dels inte inskränker den egna särarten eller värdegrunden.”

      Där tycker jag att man närmar sig ett förhållningssätt som skulle kunna funka.I synnerhet om vi läser det här också:

      ”Det finns ingen exakt beskrivning av vad social kompetens är, men i enkla ordalag handlar social kompetens mycket om att kunna lyssna och ta till sig av det andra säger, att kunna tala så att andra blir intresserade och förstår, samt att visa hänsyn till andra och kunna sätta sig in i andra individers situation.”

      Reply
  2. Tror att det i grunden handlar om en oförmåga att förändra vilken bottnar i räddsla hos lärare och föräldrar http://www.megir.se/2011/08/13/oformaga-att-forandra/

    Reply

Leave a Reply to AnonymousCancel reply