Ännu en av en serie krönikor för Marknadsföreningen i Helsingborg (eller Helsingborgsregionen som man säger numera;). Som för övrigt är sveriges coolaste marknadsförening, igen ;) Den publicerades i #4 2010. Förra texten finns här, och serien fortsätter under 2011. Stay tuned.

Den här texten skriver jag i badkaret – och jag skojar inte. Länge inbillade vi oss att det fanns heliga kor, situationer dit ”det nya” inte skulle nå. Tidningen, sa vi, kommer alltid att vara självklar i badkaret. Man kan riskera att tappa 10 kr i vattnet, men vem i hela fridens namn skulle surfa på nätet med en dyr maskin bara ett par centimeter från katastrofen. På bussen och i tunnelbanan var gratistidningen självklar, var vi inte hemma eller på jobbet så var vi offline. TV, sa man, kommer vi alltid välja att se i soffan med en stor skärm på väggen och fingrarna i popcornskålen. Och film, det ser man ju bäst på bio…

Man lutade sig tillbaka, övertygad om att det fanns en förutbestämd framtid – vissa beteenden skulle inte fungera att digitalisera. Många var övertygande om att internet bara skulle handla om att göra gamla saker på ett nytt sätt. Jo, tjenare.

Nu surfar vi inte bara hur vi vill utan också när och var vi vill. Och vi konsumerar inte bara, vi producerar utan hinder och mer än gärna. Internet har blivit lika självklart som vatten i kranen och el i väggen. Nu jobbar vi precis då och där det passar oss. Vi blir fler och fler härarbetare för varje dag som går.

Jag ser det här hända varje dag. Som rådgivare/terapeut åt ett gäng VD:ar i Sveriges största företag är en av mina första åtgärder att sätta en iPhone* i händerna på dem. De kommer tillbaka fullkomligt förändrade. Utan undantag. Internet, världens största och smartaste maskin vänder upp och ner på allt. Alltid online, och alltid med hela maskinen tillgänglig via ett fönster i fickan, gör större skillnad än vad vi kan förstå – tills vi upplevt det.

Den första nyttan, mailen, är omedelbar. Sedan fyller vi på med lite mobilsidor för Dagens industri, DN, WSJ och lite sport. Laddar in en väderapplikation för att få järnkoll på golf- eller jaktvädret, TripIt för resorna och ser till att kalendern synkar som den ska. Så är de fast. Massor med gamla beteende byts mot nya, nästan över en natt. Effektivitet och intresse ökar. Nu är det dags för nästa steg.

Steget leder ut i de sociala nätverken. Det är så enkelt. In med LinkedIn och Facebook och peka till några nära vänner, kollegor och familjen. I över 25 år har mobiltelefonen i fickan handlat lika mycket om privata samtal som jobbsamtal så vi är inte alls främmande för mobilen som en social pryl. Kommentarerna som strömmar in på bilderna från senaste jakthelgen är en stark drivkraft till att facebookandet tilltar. Det börjar som ett socialt smörjmedel. Men snart, väldigt snart, får de viktiga nyheter från sina vänner på facebook långt innan Dagens industri har hunnit publicera dem…

Allt som krävs för att den här utvecklingen ska ta fart är en knuff som inte gör ont alls. Det är bara gamla mönster som måste brytas. Vi måste helt enkelt lära bort en del av det vi trodde var givet och självklart. Som, till exempel, att man inte kan skriva en sådan här text i badkaret.

* Nej, än så länge fungerar det inte lika bra med någon annan smartphone. Det handlar om att skapa så låg friktion som möjligt, lägga så få hinder i vägen som möjligt. Det ska vara utan ansträngning att använda nätet. Det klarar bara iPhone tillräckligt bra idag.

Ursäkta röran.