Av en ren slump råkade snubbla över det gamla klassiska aprilskämtet från 1962. Det med nylonstrumpan som skulle ge färgtv. Jag kan det nästan utantill, men en sak som slog mig idag var tempot. Inslaget är 5:35, och verkligen sävligt berättat. Kolla in det, ta den stunden till eftertanke.
Det krävs ett annat berättande idag. Den allmänna uppfattningen är att kidsen zappat bort innan de kommer till poängen. Men det finns såklart undantag. Om en kompis vars smak du litar på skickat en länk till dig så tar du dig tiden. Och om det upplevs tillräckligt viktigt.
Därför är jag så glad att vi har tjänster som Youtube, som gör att en film som är ett talking head i 37 minuter faktiskt får sex miljoner visningar. Och glad att vi har länkar. Det är vackert.