Jag har inte mycket till ömma tår, det lovar jag. Mina diskussioner med både med- och motståndare blir ofta intensiva, och jag älskar det. Jag tror att de som står upp och tar diskussionen med mig, tex Bosse Svensson och Anders Ahlberg, är beredda att intyga det.
Så är det också med kommentarer på nätet. Både här, på jardenberg.se och i andra kanaler där jag ibland skriver så får jag ofta mothugg i kommentarerna. Det är alldeles lysande, det är i dialogen vi utvecklas. Jag har i alla år slagits för att läsarna bidrag på våra sajter är ett enormt viktigt inslag och att vi måste ha väldigt högt i tak. Jag har aldrig censurerat någon kommentar, och tänker inte göra det heller. Men ibland blir det alldeles fel, och nu måste jag göra en markering. Här är nämligen något väldigt osunt.
I morse (tisdag) postade jag en film från debatten på PK Södra. Avsikten är att jag ska göra ett inlägg i debatten på jardenberg.se när jag får tid, men för nu lade jag upp den helt utan egna kommentarer. Under kvällen får jag då de här två kommentarerna, båda från signaturen ”söder” och länkade till http://journalisten.se/:
Litet slag under bältet där Joakim. Det må vara sin sak att du inte håller med Agneta L-H i hennes åsikter. Och då kan man argumentera. Men att göra henne löjeväckande rörande hennes vkt i ett flygplan är ett steg för mycket. Själv är du en man som så ärna vill likna Rikard Wolff samtidigt som din hästsvans försöker urskulda din skallighet. __Låt det vara och debattera på ett normalt sätt. __Glöm inte varför du fick sparken från HD och deras engagemang i Mindpark. Tycker du att Agneta har fel ta då till argument i stället för att håna henne. __
och tre minuter senare
Ditt hån av Agneta L-H är bara så typiskt för dig Joakim. Håll dig till fakta och låt dina privata åsikter vara sm de är. Ingen hånar inte dig för att du vill likna Richard och ingen hånar dig för att din hästsvans är en kompensation för att du håller på att bli skallig. Försök – trots motstånd – att hålla debatten någorlunda frisk och
Det här är inte så vackert. Förutom att de innehåller konkreta fel: jag har inte någonstans sagt ett ord om Agnethas vikt (inget vore mig mer främmande) och jag har inte fått sparken varken från HD eller Mindpark, så är det två riktigt trista kommentarer. Precis sådana som vi normalt sett brukar fundera på hur vi ska hantera på våra sajter.
I det ljuset är det intressant att fundera på var kommentarerna kommer från. IP-adressen är lätt att härleda till Helsingborg, likaså är internet-leverantören bekant från fakturor jag attesterat under min tid på HD. Men allt det där är indicier, och inget jag funderar en sekund på att gräva mer i. Däremot tror jag det är klart för alla att det är en journalist som skrivit det, någon annan skulle knappast uppbringa ett sådant engagemang på ett inlägg där jag inte ens skrivit någon personlig reflektion.
Så hur tänker då en journalist som borde vara van vid att brottas med de här frågorna när hon själv vräker ur sig ett så här osakligt personangrepp. Vilken trovärdighet har den personen skaffat sig?
Jag har mina aningar om vem som ligger bakom kommentarerna, och har jag rätt är den här journalisten dessutom en fackligt förtroendevald. Jag hoppas jag har fel, och det tror jag Agnetha Lindblom Hulthén också gör.
Oavsett vem den här personen är, så hoppas jag att du vaknar upp med en grym baksmälla imorgon och har det goda omdömet att framöver inte delta i diskussioner om kommentarer på nätet. Skämmes, ta mig fan!
Hennes vikt? Du? Är kommentatorn riktigt frisk?
Det är ganska fascinerande att just PK verkar röra upp så mycket känslor: diskussionerna är heta runt allt som på något sätt hamnar där. Skråväsendet har uppenbarligen inte slutat att finnas inom journalistkåren. Och den verkar bli värre och värre desto mer lågkonjunktur och teknikomvälvning flåsar trad.media i nacken.
Har ingen aning om den bakomliggande historien (råkade bara klicka mig hit genom twitter). Personen bakom de kommentarerna–en journalist!?! Både språket och stilen, på flera sätt, är ju alldeles… förfärliga. Inte utan att man börjar förstå att tratitionella media ibland verkar tycka att bloggar är ett hot. De kanske vet vilken kaliber det är på de egna journalisterna. Att de–vissa av dem–inte kan tävla med vissa bloggare–varken stilmässigt eller i något slags undersökande-journalistisk mening (och med Wanja-historien, jösses).
Jösses vilka korkade kommentarer från någon som helt tydligt missuppfattat
ditt skämtsamma budskap till en menings motståndare. Glöm dem!
Ps
Avundsjuk på hästsvansen.
Ds
Obs.
“Meningsmotståndare” i föregående inlägg ska vara i ett ord :)
OK, det var låga kommentarer, men det finns ju bara ett sätt att hantera anonyma, negativa kommentarer: genom tystnad.
Jag har inte heller uppfattat dig som någon som har ömma tår, men tycker att det är precis det du visar att du har med det här inlägget. Jag blev faktiskt förvånad.
Kommentarer som de du fått ovan är sådana vi “vanliga” bloggare får varje vecka. Tyvärr en del av nätjargongen. Tror mer du ska vara glad att du sluppit sådana kommentarer so far än att bli upprörd av att du nu fått två sådana.
När det gäller filmen kan jag faktiskt förstå att kommenteraren trodde du var elak mot just Agnetas vikt. Det trodde jag också och undrade vad fasen du sysslade med. Sen insåg jag att du aldrig skulle göra något sådant och tänkte ett varv till. Men mitt första intryck var att du häcklade Agnetas vikt.
Och till sist tycker jag du verkligen tar i från tårna när du ber kommenteraren att inte delta i diskussioner om kommentarer på nätet och dessutom skriver att personen, som du mer eller mindre pekat ut, ska skämmas. Känns som att du skrivit detta i affekt och kanske inte tänkt igenom allt? För inte fasen menar du att en person som skriver två otrevliga, men inte på något sätt stötande eller olagliga kommentarer ska sluta diskutera på nätet?
Om man bortser ifrån själva innehållet så måste jag säga att denna tråd på många sätt framvisar hur kommentarer skall fungera.
Alla inlägg i denna diskussion vänder och vrider på min uppfattning. Ena minuten är jag för och andra emot. Intressant att se hur argumenten påverkar mig på ett ämne som inte egentligen berör.
Otroligt intressant.
Thomas, tack. Men jag behöver förstå en sak.
Vad är det för film du menar när du pratar om Agnethas vikt? Jag har filmat av debatten på PK, och hur ni lyckas göra någon sådan koppling är för mig helt obegripligt.
För övrigt: jag får också min beskärda del av tråkiga kommentarer, och det är inget problem. Att jag reagerade här beror på var det kom ifrån. Jag förväntar mig mer än så här av journalister. Fackligt förtroendevalda dessutom.
Till sist, jag menar självklart inte att den här personen inte ska få kommentera. Det jag skriver handlar om den interna diskussionen som först på tidningarna OM läsarnas kommentarer. Har man visat så här dåligt omdöme själv så bör man ligga lågt i de samtalen – anser jag, alltså.
Jag har ingen bakgrundsfakta så jag ska inte uttala mig i sakfrågan. Men en sak har jag lärt mig; när diskussioner landar i en konflikt, så bör den inte lösas i skrift på webben (läs: forum, kommentarer, bloggar, etc). Här är det fysiska samtalet överlägset, i synnerhet det fysiska mötet, och nog så svårt, när känslor svallar.
Vet inte riktigt vad jag skall tycka om denna historia. Konstaterar dock att vare sig du Jocke eller de anonyma agerar på ett sätt som bygger “Förtroendefulla relationer”. Kan förstå din reaktion Jocke men undrar om du lät ditt inlägg ligga till sig innan publicering. Att möta Hot, hat, hån eller hämnd med samma mynt brukar inte vara framgångsrikt. Lite oklart om vad du vill åstadkomma med ditt inlägg men om du vill få till en verklig dialog och reda ut något så tror jag att du ligger på minus nu. Ställer mig frågan om jag hade agerat annorlunda; tyvärr är nog risken att jag trampat i samma klaver i samma sits.
Förklara fackanslutningens relevans. Det är möjligen så att de på vissa arbetsplatser är sådana som har allas förtroende, men inte sällan sker urval på mera negativa grunder “Någon frivillig? Nähä, Någon som kan tänka sig fast dom inte är frivilliga? Men NÅN måste väl kunna?”. Säger inte att min erfarenhet av skråt är relevant men har sett en överrepresentation av folk som inte var så intresserade av sina jobb och inte särskilt duktiga på det heller …
Minns talesättet “Avundsjuka gossar är ju ofta sossar” … <duckar>