Läser i HD om hur Socialdemokraterna känner sig misslyckade, med all rätt, för att man har en obalanserad lista med kandidater till valet.

Socialdemokraten Måns Back Nilsson är självkritisk och tycker att hans parti borde ha fler kandidater med utländsk bakgrund på valbar plats. För mycket kraft lades på varannan damernas, anser han.

via “Jättemiss att vi inte fick med fler med annan etnicitet” – hd.se.

Jag håller alltså med, jag tycker det är hur dåligt som helst. Vi måste ha politiska partier som motsvarar den mångfald vi har i samhället. Och det rör på sig, det gör det, även om det går sakta.

Men så måste jag då undra hur man tänker på HD när man publicerar en sådan här artikelserie. Reflekterar man det minsta över sin egen personalsammansättning?

När jag jobbade på HD var det fullt fokus på att jämna ut skillnaderna mellan könen, man rapporterar så här på sidan om oss ”Antal anställda: Inom koncernen 355, varav 149 kvinnor” På god väg mot varannan damernas. Kanonbra!

Men av alla de anställa så var det på min tid inte mer än en handfull som inte var födda i sverige, av svenska föräldrar och säkert också svenska förfäder i flera led. Jag har inte hört att det är annorlunda nu. Det här är sämre än kass.

HD är inte unika, vad jag vet ser det ut precis så här på de flesta dagstidningar i Sverige. Det är obegripligt för mig att man tror sig kunna ta ett seriöst ansvar för samhällsdebatten, tror sig kunna fortsätta vara relevanta, när man inte på något sätt förmår vara en spegel av världen utanför.

Vad säger chefredaktörerna Lars Johansson och Sören Karlsson tex? Och vad säger TU:s VD Anna Serner som ofta skriver om jämställdhet i medierna men som verkar glömma bort sin egen bransch när hon pratar om vikten av ökad integration?

Not: och ”utländsk bakgrund” i den här texten kan lika gärna ersättas med ”funktionshindrade”, ”religiösa minoriteter” osv. Poängen är att världen innanför mediehusets väggar borde motsvara världen utanför.