Läser i HD om hur Socialdemokraterna känner sig misslyckade, med all rätt, för att man har en obalanserad lista med kandidater till valet.
Socialdemokraten Måns Back Nilsson är självkritisk och tycker att hans parti borde ha fler kandidater med utländsk bakgrund på valbar plats. För mycket kraft lades på varannan damernas, anser han.
via “Jättemiss att vi inte fick med fler med annan etnicitet” – hd.se.
Jag håller alltså med, jag tycker det är hur dåligt som helst. Vi måste ha politiska partier som motsvarar den mångfald vi har i samhället. Och det rör på sig, det gör det, även om det går sakta.
Men så måste jag då undra hur man tänker på HD när man publicerar en sådan här artikelserie. Reflekterar man det minsta över sin egen personalsammansättning?
När jag jobbade på HD var det fullt fokus på att jämna ut skillnaderna mellan könen, man rapporterar så här på sidan om oss ”Antal anställda: Inom koncernen 355, varav 149 kvinnor” På god väg mot varannan damernas. Kanonbra!
Men av alla de anställa så var det på min tid inte mer än en handfull som inte var födda i sverige, av svenska föräldrar och säkert också svenska förfäder i flera led. Jag har inte hört att det är annorlunda nu. Det här är sämre än kass.
HD är inte unika, vad jag vet ser det ut precis så här på de flesta dagstidningar i Sverige. Det är obegripligt för mig att man tror sig kunna ta ett seriöst ansvar för samhällsdebatten, tror sig kunna fortsätta vara relevanta, när man inte på något sätt förmår vara en spegel av världen utanför.
Vad säger chefredaktörerna Lars Johansson och Sören Karlsson tex? Och vad säger TU:s VD Anna Serner som ofta skriver om jämställdhet i medierna men som verkar glömma bort sin egen bransch när hon pratar om vikten av ökad integration?
Not: och ”utländsk bakgrund” i den här texten kan lika gärna ersättas med ”funktionshindrade”, ”religiösa minoriteter” osv. Poängen är att världen innanför mediehusets väggar borde motsvara världen utanför.
Jag tycker som du att det är oacceptabelt att tidningsbranschen, liksom övrigt svenskt näringsliv, är så dåliga på mångfald.
Det handlar ju om att om man ska få in såväl kvinnor människor med kompletterande kulturell bakgrund (och då menar jag både från land och klass) så måste några av de vita männen ut. Klassiskt är annars att man ökar en styrelse med ett par kvinnor, in med lite nytt men spara det gamla. För vem av männen ska inte få vara kvar?
Att ändra detta kräver ett medvetet förändringsarbete, och sådant tar tid och kraft.
Jag har funderat mycket på hur jag ska driva detta inom TU (jag startade ex ledarskapsutbildning för kvinnor när jag var i reklambranschen). Jag har inte kommit fram till hur jag effektivt ska kunna få med mig branschen i det här förändringsarbetet, men jag jobbar på det.
Skillnaden är ju möjligtvis att övriga delar av svenskt näringsliv inte med viss regelbundenhet skriver artikelserier där man pekar på hur illa ställt det är hos alla andra.
Det är det förhållandet som gör att frågan blir extra obekväm för medieföretagen, imho.
Och så måste jag förstås fråga vad du gjorde för de andra grupperna vi pratar om, under din tid i reklambranschen. För det var som sagt inte kvinnorna det gällde den här gången…
Ja, det håller jag med om. Kanske kan man ursäkta det med att det är journalister som skriver artiklarna. Att driva förändringsarbete är i högsta grad en ledningsfråga.
Men pinsamt blir det att kasta sten i glashus!
Ännu en klockren spaning Jocke som det bara går att skriva under rakt av på… Finns en hel del minoritetsfrågor som är värda att belysa som är långt värre diskriminerande än kön är i Sverige idag.