Jag blir inte förvånad över att hitta en skelögd syn på internet och demokratirörelsen i DN, men överraskad ändå att den kommer från Paul Frigyes. Han har ju visat fritänkande och kurage tidigare, men här verkar han dragits med i Gunilla Herlitz reality distortion field.

Föreställningen att till exempel upproret i Iran 2009 drevs av sociala medier avfärdar han prompt. Det flitiga twittrandet skedde utanför Iran, inte i landet, där upproret hämtade kraft via mer konventionell organisation.

via Paul Frigyes: Verktyg för demokrati eller förtryck? – DN.SE.

Citatet ovan refererar till Evgeny Morozovs bok ”The net delusion”. Roligast, och märkligast, är att bland de exempel från boken som han lyfter fram är det ett som som nästan blir humor. Kinga Sanden fick ju stora journalistpriset som årets förnyare bland annat för sitt twittrande inifrån Iran.  Man kan ju tycka att en sådan sak, som Paul måste känna till, borde få honom att vända boken ett varv till. Och göra något eget, istället för att bara referera.

I övrigt, när det gäller internet och sociala medier som redskap för demokrati, vill jag bara hänvisa till egna erfarenheter från mellanöstern i höstas eller varför inte till inledningen av Amnestys senaste årsrapport.

Parentes – DN måste vara nutidens mest splittrade medieföretag. Å ena sidan gör man bra serier och samarbeten som ”vårt internet” och en riktigt bra mobilsajt. Å andra sidan…

Ursäkta röran.