Det har varit mycket spinn runt transparens de sista dagarna. Björn har skrivit ett bra inlägg under rubriken ”The trouble with transparency” som bygger vidare på hans gamla postning där han lovade att han skulle bli sveriges mest transparenta VD. En utmaning som vi var ett par som plockade upp… Niclas följde upp genom att slå fast att transparens är ordet för dagen, och JMW konstaterar att ”transparens kräver mod”.

Någon vecka innan det här brakade loss stod jag på Dagsvara (en konferens för tidningsfolk) och predikade om ”Transparens som grogrund för utvecklingssamarbete”. Min grundläggande tes handlade om hur ett företag som Mindpark ska skapa sig förutsättningar att lyckas, men det blev också mycket generellt runt poängen med transparens. Så här, ungefär…

Grunden är enkel, och handlar ganska mycket om varför man inte förlorar något på transparens. Jag kan skriva romaner om det – men i tre korta punkter:

  • Det finns ytterst få originella/ursprungliga idéer. Vi behöver alltså inte vara hemliga med vad vi klurar på. Istället har vi allt att vinna på att så snart som möjligt få mer input från så många som möjligt. Då måste vi vara öppna med våra tankar.
  • Alla vet ändå vem som fikar med vem. I vår lilla ankdamm är det ingen raketforskning att räkna ut vem som pratar med vem, om vad, eller varför. Att tro något annat vore bara att lura sig själv.
  • Det är i genomförande skillnaden ligger. Vem är snabbast och bäst på att genomföra det som alla vet är rätt sak att göra. Hur syr man ihop det med sina unika förutsättningar. Hur väljer man rätt saker att göra. Det som skiljer vinnaren från förloraren är inte så mycket ”think” som det är ”do”.

Ungefär så enkelt är det. Om man inser att man inte förlorar på det är steget kort till att inse allt man har att vinna. Det som kan sätta käppar i hjulen är egentligen bara om det handlar om sådant som lagstadgad tystnadsplikt, regelverk runt börsbolagsinformation, juristers branschkodex och andras krav på integritet. Björn belyser det väl – men jag tror iof att han viker ner sig lite för lätt.

En viktig punkt är att skilja på vilket sammanhang din transparens rör sig i. Personligt, internt, externt. Lev som du lär så långt som möjligt. Fundera alltid innan du sluter något – borde det inte kunna ligga öppet istället, och i så vid krets som möjligt. Inom mina fem ägarföretag har vi drivit det extremt långt. Vi använder tex Basecamp för alla våra projekt och alla har full insyn, även i de projekt de inte jobbar aktivt med. Vi låter alla våra utvecklare checka in och ut all kod via CVSDude. All vår dokumenthantering sköts via Google Docs och säkert 90% av alla docs ligger åtkomliga för alla andra (Docs är underbart bra för övrigt, rekommenderas varmt).

En tjänst som Pingdom belyser den flytande övergången mellan internt och extern. Vi använder den för att kolla sajternas upptid och publicerar rapporten publikt för alla som vill se – även om det internt finns fler detaljer. Samma sak med den här bloggen. Ett av våra uppdrag är att bistå ägarna med omvärldsbevakning – men istället för slutna rapporter bara till dem lägger vi ut det mesta här på bloggen. På så sätt får vi en sanity check på det vi skriver och input till fortsatt grävande. Bloggen ser också till att vi sticker ut mer än många andra aktörer inom vår sfär, vilket är en förutsättning om vi ska kunna attrahera smartskallarna.

mindpark-pa-knuff

Privat och personligt försöker jag driva det så långt det går. Det tydligaste, och nyttigaste, exemplet är att jag släppt ut min kalender publikt. Många undrar om jag är galen, men för min egen del är det ingen tvekan om att det är bland det bästa jag gjort. Ofta får jag kommentarer inför kommande möten som är ovärderliga. På samma sätt experimenterar jag med olika former av transparens i den här bloggen. Under en lång period skrev jag dagliga rapporter, sedan en tid har jag testat utan – och jag inser att jag saknar det. No man is an island, i synnerhet inte i dagens snabba tempo.

Ska jag sammanfatta min syn på transparens så är det: ”Öppenhet måste vara default”. Förr sa man att On the internet, nobody knows you’re a dog – nu bör vi vända på resonemanget. On the internet everyone knows you’re a dog ligger närmare sanningen och då ska vi ta fasta på det. Utnyttja kraften i öppenheten istället för att kämpa med den gamla modellen. Och om inte jag lyckats övertyga dig: läs Wisdom of crowds!

Ett annat led i kampen för öppenhet är att lägga ut alla presentationer. Jag har slarvat. Det ska bli bättring. Här är iaf presentationen från Dagsvara.

kalendern-2

Ursäkta röran.