Jag kanske inte alltid låter så ödmjuk som jag känner mig. Men i sällskap med smartskallar som Nicklas Lundblad, Isobel Hadley-Kamptz och Henrik von Sydow lyssnar jag med stora öron, tänker så det knakar och försöker väga orden på guldvåg. Idag samlades vi på lunchseminarium hos Timbro, arrangerat av Roland Poirier Martinsson.
Anledningen var att rapporten ”Tre reformer för offentlighetsprincipen i informationssamhället” (PDF) skulle släppas. Författat av Dr Lundblad är det givetvis högintressant läsning. De tre områden den berör, och de tre reformer den föreslår är:
- Informationsexplosionen. Reformförslag: anmälningsplikt för egenpublicering av offentliga handlingar och nya arkiverings- och märkningsregler.
- Från passiv till aktiv offentlighetsprincip. Reformförslag: inför en aktiv offentlighetsprincip.
- Integritet och offentlighet. Reformförslag: privat identitet och digital glömska.
Ta hem rapporten och läs den, det är good stuff. Nicklas genomgång tog istället fasta på fem punkter som samlades i hans tre reformförslag. Läs en matig genomgång hos DOOM4, av Daniel Risberg.
När det gäller mina synpunkter så menar jag på respektive punkt och i all korthet att (ur mina anteckningar, se hellre klippet nedan för sammanhang):
- Vi ska vara försiktiga så vi inte kommer i vägen för de lösningar som uppstår spontant ur bruset. Utvecklas det inte en best practice? Kan det kanske vara så att tekniken, kanalen, fundamentalt ska tillåtas förändra mer än vi normalt sett väljer när vi säger att ”grundläggande principer” fortfarande ska råda. Som exempel på att fler söker lösningar på kategoriseringarna nämnde jag Bloggercode, men det finns många fler.
- Här håller jag med Nicklas på nästan alla punkter. Men jag vill gå lite längre. Det är oerhört viktigt att öppet är förval, och att all sekretess måste vara avsteg. Vet staten något om oss så ska också vi veta det. Jag tycker inte heller att vi får stanna vid ”handlingar”. Målet måste vara maskinell access till rådata i realtid. Ett öppet API så att vi kan hacka loss på riktigt. Vi måste också i högre grad lyfta bort begränsningen som säger att arbetsmaterial inte är öppet, vi måste få komma in tidigare i processen. Sist men inte minst, se inte medborgarna som passiva informationsmottgare. Låt oss vara med och klassificera (folksonomy), låt dem vara med att tvätta material av dålig dokument-kvalitet.
- Här var vi inte överens. Men se filmen för argumentationen. I korthet bygger det på att vi inte kan bibehålla den bild av integritet som vi är vana vid, så vi gör bäst i att vänja om och förhålla oss.
Rent generellt tycker jag det är bättre att då går lite för fort än att det går för sakta för att vi ”måste hinna med att reglera”.
Men framförallt tycker jag att vi måste bestämma oss för den stora frågan, som spänner över hela detta spektra:
Vilket ger bäst resultat, att uppfostra avsändaren eller utbilda mottagaren?
3 thoughts on “Tre reformer för offentlighetsprincipen – och en jäkligt ödmjuk lunch”