Barack Obama har vunnit över Hillary Clinton och de är alltså klart att han blir demokraternas kandidat i det amerikanska presidentvalet hösten 2008. Enligt Martin Jönsson på SVD är en stor bidragande faktor till vinsten Obamastallets kunskap kring digitala kanaler och deras marknadsföringskampanj inom sociala medier. Obamas kampanj har synts både på bloggar och YouTube med filmer som “I´ve got a crush on Obama“, “Yes we can” och “A More Perfect Union“. Andra sociala tjänster som Obama utnyttjat är Facebook, MySpace och Twitter.

Neville Hobson, kommunikatör och brittisk auktoritet inom sociala medier, definierar web 2.0 som en demokratisering av internet. Enligt min mening innebär de digitala trenderna mycket mer än så, web 2.0 är en demokratisering av tanken. Nätet och web 2.0 är “bara” ett redskap och ett forum för förmedling av information, den verkliga styrkan ligger i användarnas övergång från passiva till aktiva deltagare, ett psykologiskt skifte som web 2.0 banat väg för.

Visst ger web 2.0 auktoriteter nya möjligheter att marknadsföra sig. I fallet med Barack Obama och Hillary Clinton har sociala tjänster skapat ett nytt slagfält där de nya kanalerna kan innebära en slags social krigsföring som uppenbarligen kan vara väldigt effektiv. Tittar man till exempel på “I got a Crush on Obama” har den fått 8,654,792 träffar på YouTube.

Men det viktiga är väl ändå samspelet mellan det auktoritära och gräsrotsnivån som webben innebär. Nu tänker jag som sagt inte bara på hur nätet rent konkret inbjuder till dialog mellan olika mikro och makrostrukturer genom till exempel bloggar och kommentarer, utan framförallt på hur de nya digitala trenderna tvingar användarna till engagemang. Web 2.0 inbjuder till ett ställningstagande och aktivt sinnestillstånd som jag tror kan komma att betyda mycket för framtiden.