Idag var jag inbjuden till Radiohuset för att få en förhandstitt på den kommande sajten för Sveriges Radio. Ett kanoninitiativ av SR! Hatten av. Jag gillar öppna dörrar och även om ramen var ”pressvisning” var man väldigt sugen på att lyssna och inte bara visa. Och diskussion blev det…
Bakgrunden först. Den sajt som rullar på sr.se idag har många år på nacken. Den har blivit ett lappverk som är i radikalt behov av en upprustning. Tillsammans med Doberman har en projektgrupp inom SR jobbat fram det förslag som vi tittade på idag. Projektet innefattar förutom en ny sajt också de mobila plattformarna, men det var inget vi kikade på idag (även om det diskuterades en hel del). Målet är att lanseringen ska ske i ett antal snabba iterationer fram till midsommar, och då ska de mobila lösningarna också vara klara.
Arbetet har tagit fasta på den starka position som Sveriges Radio har hos svenskarna. Man pratar om över fyra miljoner lyssnare varje dag, om en stark relation med sin publik, om webben och digital distribution som viktiga områden. Man pratar om hela sveriges befolkning som sin målgrupp. Att öka möjligheterna till interaktivitet och man pratar om att det är viktigt att sätta lyssnandet i fokus. Bra där.
Resultatet som vi fick se idag var en sajt som uppfyller de grundkrav man kan ställa på en mediesajt idag. Huvudnummer var sådant som
Sammanfattningsvis ett gediget arbete och en schysst sajt. Doberman är duktiga. Vore det 2007, innan mobilen exploderade, innan vi var över tre miljoner aktiva på facebook, innan det blev en självklarhet att sätta ett öppet API i fokus – så hade jag varit helt nöjd. Men nu är det tre år för sent att lägga fram en schyssst sajt. Idag förväntar jag mig mer av SR och här kommer lite förslag på vad jag skulle vilja se. I all välmening, alltså.
Grundtänket är galet. Världen roterar inte runt den egna sajten längre. Man har lagt för mycket krut på att bygga klassisk sajt och för lite krut på att fundera på var publiken finns idag, och hur de vill lyssna på det som SR har att erbjuda. Man borde börjat med att bygga ett api som var vidöppet (mycket mer omfattande än dagens) för alla att att använda.
Listan kan göras lång. Man hänger ofta upp sig på rättighetsproblematiken här. Men vi fick höra idag att för egenproducerat material finns i princip inga begränsningar. Man har till och med ett avtal om att 10% musik är ok i materialet. Men det är ju ändå så att det sker en klippning och redigering i produktionen, så att lägga ut materialet utan någon musik alls borde vara en baggis. Poängen är att where there’s a will, there’s a way.
Jag är lite extra ledsen över att man inte tagit det här greppet på allvar, eftersom Public Service har en unik möjlighet att flytta positionerna för hela mediebranschen. I kommersiella sammanhang möter jag ständigt en oro för att släppa ut innehållet, man är rädd för att missa sin möjligheter att tjäna pengar på det. Det är en överdriven och missriktad oro, men det vore ändå enklare om SR kunde visa vägen. Men behöver ju faktiskt inte bry sig om affärsmodellen, utan bör istället bara vara glada ju fler som nås av deras innehåll.
Tekniktänket är galet. Man väljer att fortsätta bygga sig djupare in i sitt egenutvecklade Microsoft-system. Trots att allt ändå måste konverteras och arbetas om för den nya .NET-baserade lösningen. Hos många av kollegerna är det Polopoly som gäller, och det är ju inte bättre. Istället borde man så klart sätta sig i förarsätet och driva open source-modellen. Tänk om man hade gjort så här:
Jag har varit med och byggt sajter sedan -94, och jag är helt övertygad om att vi idag har allt att vinna på att delta i den kollaborativa utvecklingspoolen. Att den är löst ordnad, att det inte finns licens- och avtalsförhållande, att det inte finns någon chef – allt det där är fördelar, inte nackdelar. Det är ett ekosystem som bygger på att alla bidrar, win-win och den som gör något bäst får också mest tillbaka. Det är att kasta bort pengar och resurser att ställa sig vid sidan om på det här sättet. Tag lärdom av Guardian och sikta på att ”weaving SR into the fabric of the internet”.
Domäntänket är helt uppåt väggarna. I en tid där alla jagar så korta url:er som möjligt så ändrar man från underbara och glasklara sr.se till sverigesradio.se. Den som har kommit på det har absolut ingen förståelse för vad som är rätt och mindre rätt på internet. Det är lite scary.
Lyssningstänket är halvbakat. Man säger att man har velat sätta lyssnandet i första rummet. Men då skulle ju startsidan bara bestått av en enda play-knapp (tack för den bilden, @miriamolsson ;). Men ännu viktigare är ju att man inför någon form av state mellan sina plattformar. Alltså, om jag talar om för sajten att jag vill ha skånska P4-nyheter, om sajten lär sig att jag inte läser någon sportnyhet någonsin och att jag är mitt i att lyssna ikapp senaste ”På nätet från P1” i min dator – så ska jag vara precis där i mobilen. Alltså, allt som sker i en plattform ska vara same same i en annan plattform. Se till att komma förbi olika tekniska vertikaler.
Och lite annat som är suboptimalt, utan att gnälla för mycket över detaljer…
Sammanfattningsvis: Man har byggt en sajt när man borde byggt en tjänst.
Att notera, i resonemangen och samtalen efter visningen tyckte jag mig märka att de som jobbar nära dagens sr.se nog håller med om mycket av det jag skriver här. Jag tror vi är på samma sida, och jag hoppas innerligt att ingen känner sig angripen av mina synpunkter. Jag har inte betalt för att skriva det här, utan det är rent och ärligt engagemang i något som jag tycker är viktigt. Och jag tror att ni är rätt personer att skruva till utvecklingen i rätt riktning, annars hade jag inte engagerat mig.
Jag hinner inte länka upp den här nu ikväll, flyget väntar inte. Ville bara få ur mig en braindump innan det hinner svalna. Tar korr och länkar i nästa varv, och jag tar gärna emot heta länk-förslag i kommentarsfältet.
Uppdatering: Lite länkar, det är hett ämne
Pingback: Digitala Affärer » Blog Archive » SR tänker på lyssnarna men missar besökarna
Pingback: Sveriges Radio ska inte bygga sajt | Ulf Hedlund (Alla Talar Svenska)
Pingback: jardenberg kommenterar – 2010-03-18 | jardenberg unedited
Pingback: Så blir nya SverigesRadio.se / SR.se i custom VB | Might Know Something Else
Pingback: Microblog @ 2010-03-18
Pingback: Strandh.DigitalPR » Blog Archive » DigitalPR kommenterar: 2010/03/21
Pingback: Veckan som gick – vecka 11 « Same Same But Different
Pingback: Om långa och korta namn på internet « Henrik Tornberg
Pingback: Sveriges Radio, sr.se/sverigesradio.se « stupid.domain.name
Pingback: PLEASE Tell Me That This Isn’t Forsman & Bodenfors again! – WalterNaeslund.com
Pingback: Vägen framåt heter samarbete – inte skyttegravskrig « Same Same But Different
Pingback: Sverigesradio.se « Webbsverige
Pingback: Feed Me A Stray Cat » Hört på Sveriges Radios reklambyrå
Pingback: sverigesradio.se döper om P1 till Program 1… | jardenberg unedited
Pingback: Om man biter sig själv i svansen tillräckligt länge ömsar ormen skinn | Malins tankar
Pingback: Valtech Labs » Råd till webbansvariga
Pingback: 21 månader av förändring