Our Blog

iPhone eller Android / HTC Magic – vilken är bästa mobilen?

De senaste åren har jag alltid haft minst en telefon i varje ficka. Just nu är det en iPhone 3G och en HTC Magic med Android (även kallad Google-telefonen), men jag har haft alla varianter av iPhones, Nokia N95 (första generationen) och 8GB, ett koppel andra Nokior inkl fulofonen, Googles första generation som kallades G1, ett gäng från SonyEricsson, och till och med Blackberry i olika varianter.

Det är ett smutsigt jobb att köra mer än en telefon åt gången, men långtidstest är det enda sättet att på riktigt hinna känna in vad mobilen egentligen går för. Och vilken påverkan den får på sådant som min mediekonsumtion och mina kommunikationsmönster.

Många har gjort riktigt bra jämförelser mellan iPhone 3.0 och Android / HTC Magic, och specifikationerna är ju lätta att kolla upp på egen hand. Så jag fokuserar på det jag personligen upplever som skillnader efter ett par månaders användning och avslutar med att utse en vinnare.

HTC Magic med Android 1.5 (Cupcake)

Jämfört med den första Google-luren är den här alldeles underbar. Där den förra var en tegelsten har den här en formfaktor som är väldigt lik iPhone. Lite smalare och kortare än iPhone, men tar igen det med att vara ett par millimeter tjockare. Skillnaden i handen är större än den på pappret, den känns något fumligare än iPhonen. Jag hade gärna blivit av med ett par av knapparna och den fipliga styrpinnen, för att istället få tillbaka lite större skärmyta. Och där den förra var långsam och trög som en SE UIQ-lur har jag i princip aldrig känt att Magicen inte hunnit med mig.

Den mest påtagliga fördelen med den här luren är den fantastiska integrationen med Googles tjänster. Som den fanboy jag är känns det såklart fantastiskt att den första frågan jag får efter uppstart är: ”enter your google account”. Efter det synkas allt automatiskt. Min adressbok, min mail, min kalender – smack, rakt på plats. Det är så snyggt så jag omedelbart blir en smula förälskad. Och det fortsätter vara i sync, det är en push som verkligen fungerar. Gmail-applikationen förtjänar ett speciellt omnämnande – den är verkligen helt lysande.

Känslomässigt gillar jag öppenheten i Android. Men rent praktiskt märker jag inte så mycket av det. Visst har jag fått jailbreaka min iPhone för att få in applikationer som Qik och Bambuser, men det är ju egentligen inte ett stort problem. Ett värre problem är isf att Androids Market än så länge är så oändligt mycket fattigare än iPhones Appstore. Till exempel: den bästa Twitter-applikationen för Android sägs vara Twidroid, men den är så ful så det gör ont i ögonen att använda den. Jämför med allt vackert som finns för att Twittra på iPhone…

Den mest påtagliga nackdelen är skärmen. Jag kan inte begripa hur man kan ta nästan 6.000 SEK för en telefon och snåla på den upplevelsen. Lika underbar som touchscreen är på iPhone, lika plågsamt är det här. Den är verkligen, verkligen dålig. Att använda tangentbordet blev lite bättre efter att jag installerade Scandinavian Keyboard, men det hjälper ju inte hårdvaruproblemet. Tryckkänsligheten är avsevärt sämre ute i kanterna än i mitten, och det gör det till en krampaktig upplevelse att skriva mer än enstaka ord på telefonen. Multitouch är den inte heller, vilket känns jävligt illa – man vänjer sig snabbt vid hur bra det är vid surfande, bildpysslande etc.

iPhone 3G med OS 3.0

iPhone har förändrat mitt mobilbeteende mer än jag någonsin hade förväntat mig. Till och med i hemmet händer det numera ofta att min Macbook Air kan ligga undanstoppad flera timmar i sträck. Apples innovation har visat mig hur det ska fungera med ett alltid närvarande fönster in till the ”one machine”. Visst, den klarar inte flash, och en del sajter går lite tungt. Men principen är fortfarande där, den är ett nära fullgott alternativ till en ”riktig” dator och det trodde jag att jag skulle få vänta mycket längre på.

Att den här telefonen fått mycket positiv kritik har väl inte undgått någon. Och det är verkligen ett stycke enastående ingenjörskonst. Man har svårt att förstå att Apple är så pass nya i mobilbranschen som de är. Det är så mycket rätt. Det är vackert, och det är smart. Man visar varför det är en bra sak att ha kontroll över både hårdvara och mjukvara och ansvara för helheten.

Men solen har sina fläckar. Min allvarligaste invändning är att den är ett steg tillbaka till MacOS-tiden före multitaskingen kom in i bilden. Det ÄR begränsande att den bara kan köra en app åt gången. Jag förstår givetvis bakgrunden till det, men ändå. Så länge inte allt går att göra i Safari, så länge det finns 50.000 underbara apps i appstore som lockar mig, så länge kommer jag att sakna riktig multitasking. Jämfört med Google-luren så tar det en evighet att växla från mail till safari till twitter och tillbaka igen.

Sida vid sida

Jag ser fram emot att Android kommer i ny (pimpad) version, jag ser fram emot fler telefoner med stöd för operativet (nu närmast tex Hero) och jag ser fram emot att gå lägga vantarna på iPhone 3GS. För det är här det händer. De här två spåren är de livskraftigaste och mest spännande i mobilvärlden av idag. Jag tror att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att ha tre spår kvar bara. iPhone, Android och riktigt enkla lurar (typ Motorola e-pappersmobil F3) kommer att dela upp världen mellan sig. Så bra är det.

Skulle jag tvingas välja idag så skulle jag utan någon som helst tvekan satsa på iPhone. Men jag vill inte välja. Android är alldeles för spännande som framtida plattform för att jag ska missa det tåget. Idag, däremot, är det fortfarande ett för svagt kort.

Vill du läsa mer om de här två telefonerna så rekommenderar jag Swedroid och iPhone24 – två svenska bloggar med bra koll på läget.

Den här posten är långt från heltäckande, och det var inte min avsikt heller. Men om du har specifika frågor, eller synpunkter – hugg in i kommentarerna här nedan. Jag lovar att svara efter bästa förmåga.

Tags: , , , , , ,

Visa kommentarer (15)

Helt otippat, men du måste använda en mer modern webbläsare! Vänligen uppdatera. Det är hög tid.

Ursäkta röran.