Public service-kommissionen – som man ropar i skogen…

Så är katten ur tunnan och ”public service-kommissionen” möter offentlighetens ljus. Jag tycker så klart att det i grunden är ett alldeles utmärkt initiativ, allt som kan bidra till en utökad diskussion om det svenska medielandskapet applåderar jag. Och med fullständig transparens kring beställarna gör det heller inget att sakägare ger sig in på arenan. Jag tycker alltså det är helt ok att fem medieaktörer som är kända för sina åsikter om public service lägger egna pengar på att låta en pr-byrå ratta en ”kommission” och det är givetvis också helt ok att de väljer vilka som ska ingå i den. Inte minst har jag en oerhörd respekt för Gunnar Strömblad som jag hade glädjen att arbeta tillsammans med på Aftonbladet-tiden. Han är en superstar, och jag tvivlar inte en sekund på hans integritet.

Men. Det känns märkligt att läsa en artikel i Resumé där man säger att ”Vi har sagt att vi ska vara transparenta med hur upplägget ser ut.” för att sedan svara jakande på frågan ”Kan utredningen landa i någon annan slutsats än att public service ska beskäras?”. Min uppfattning är nämligen att man redan har bestämt huvuddraget i vad kommissionen ska komma fram till – att public service är ”marknadsstörande”.

Jag väljer att publicera en mailkonversation mellan mig och pr-firman, eftersom jag menar att det är viktigt att veta under vilka förutsättningar kommissionens ledamöter rekryterades. Inte minst när trovärdigheten i analysen och rekommendationerna en dag ska bedömas. Det börjar den 11 augusti med ett mail från pr-byrån:

”Hej Joakim!

Jag försökte nå dig per telefon under morgonen, men testar med mailen istället. Jag arbetar på Paues Åberg Communications som på uppdrag av ett antal initiativtagare – fem företag och organisationer i mediebranschen – ska tillsätta en privat public servie-kommssion.

Kort är initiativtagarna bekymrade över public service utveckling på mediemarknaden och vill med kommissionen belysa hur public service-företagen påverkar medielandskapets utveckling och föreslå förändringar, ex i regelverk, uppdrag och organisation. Kommissionen syftar till att möjliggöra en Public Service-verksamhet med ett tydligare uppdrag och mindre marknadsstörande effekter.

På uppdrag av initiativtagarna sonderar vi nu intresset hos ett antal presumtiva deltagare i kommissionen, det blir officiellt initiativtagarnas uppdrag att slutligen utse kommissionens ledamöter.

Uppdraget som ledamot i kommissionen innebär att delta i en handfull interna möten med kommissionen och därtill i omkring tre publika seminarier/hearings. I uppdraget ingår naturligtvis också att på olika sätt publikt företräda kommissionen och dess slutsatser. Tanken att kommissionen lanseras tidigt i höst och att den jobbar under ett halvår.

Vi anser att din bakgrund och erfarenhet skulle tillföra mycket värde i denna kommission. Återkom gärna till mig så snart som möjligt om du är intresserad av att ingå som ledamot i kommissionen. Jag kan i så fall skicka över utkast till direktiv på mail.

Jag ser fram emot att höra ifrån dig!

Vänliga hälsningar”

Givetvis tyckte jag det var kul att bli tillfrågad, men jag studsade på att det kändes som om det redan var klart vad man skulle komma fram till. Eftersom mina åsikter om public service borde vara hyfsat kända inför en sådan här inbjudan svarade jag:

”Tack för förfrågan. Men jag undrar om jag är rätt – jag delar inte problembeskrivningen. Jag vill ha ett public service som gör saker annorlunda, men jag vill att de gör mer och är offensivare. Jag vill inte sätta ytterligare hämskor på dem. Och marknaden stör sig själv alldeles utmärkt på egen hand.

Men om det finns utrymme för mina tankar så tar jag gärna ett steg till i processen innan jag avböjer, nyfiken på både vilka de ingående bolagen är och hur direktivet ser ut.

Allt gott!”

Notera gärna formuleringen ”Men om det finns utrymme för mina tankar så tar jag gärna ett steg till i processen…” Den är såklart formulerad som ett lackmustest. Och svaret lät inte vänta på sig. Redan efter 21 minuter stängdes dörren för den som inte anser det självklart att public service stör marknaden.

”Hej Joakim,

Tack för svar. Ok, vi hade fått intrycket av att du någorlunda delade vår problembeskrivning. Men då får vi nog helt enkelt gå vidare med andra presumtiva ledamöter.

Allt gott!”

Hade man inte i stora ord pratat om transparens, och hade man inte i flera intervjuer försökt ge intryck av att det verkligen är öppet vad analysen ska landa i för slutsatser, hade jag låtit det här vara. Men med den bakgrunden känns det ganska självklart att lägga konversationen på bordet. Inte så sällan önskar jag att offentlighetsprincipen gällde även utanför offentlig sektor, det vore spännande att se hur diskussion om kommissionens uppdrag egentligen gått mellan de inblandade. Det verkar finnas åtminstone två versioner, och det är sällan särskilt lyckat.

Bildcred: flickr photo by erix! shared under a Creative Commons (BY) license

3 thoughts on “Public service-kommissionen – som man ropar i skogen…”

  1. Mediabranschens största problem är att så många tidningshus fortfarande tror att de är viktigast i världen. Gnisslar tänder när jag hör Gävleutgivarna hela tiden problematisera såväl kommunal kommunikation som public service och Facebook istället för att inse att fundamenten för mediahusen är förändrade.

    Reply

Leave a Reply