Skippa svenskan!

Jag har precis levererat en text på engelska – och kan konstatera att jag för länge sedan passerade gränsen med fler skrivna texter på engelska än svenska. Så igen slås jag av hur dåligt det är att tillhöra en språklig minoritet.

Vid upprepade tillfällen under årens lopp har jag fört fram tanken om att vi borde skippa svenskan och gå över till engelska. Det finns andra alternativ, men engelskan har fördelen av att vara västvärldens gemensamma internetspråk och samtidigt ligga tillräckligt nära oss för att övergången inte ska bli jobbigare än nödvändigt.

För det kommer givetvis att bli fruktansvärt jobbigt. Jag vet hur kass min egen engelska är. Men poängen är inte för min generation, eller kanske inte ens för min sons generation – utan för barnbarnen. Jag vill inte att de ska behöva lida av samma språkliga hinder som vi gör.

Det vore så klart en radikal förbättring för den generation som slipper födas in i det språkliga fängelse det utgör att tillhöra en minoritet på under 10 miljoner människor. Engelskan är förstaspråk för nästan 400 miljoner och talas av nästan två miljarder människor.

Språket är något underbart. Men också ett bekymmer…

När jag lyft det här i olika sammanhang, som ett tankeexperiment, möts jag genast av mothugg som gränsar till fysiska. Man blir så otroligt provocerad av tanken på att vi ska överge ärans och hjältarnas språk att all intellektuell verksamhet upphör. Det blir inga tankar kvar att diskutera. Visst är det lite märkligt?

För om vi inte ens kan diskutera en sådan idé, hur ska vi då komma vidare. I en tid då 3 miljoner svenskar delar plattform med 350 miljoner andra människor på facebook, i en tid då realtidswebben gör att översatta texter alltid kommer att vara hopplösa eftersläntare, i en tid då många tecken tyder på att nationalstaten faller sönder (sörjd och saknad av ingen?) i en ökad globalisering… Hur ska vi på allvar bädda för våra barnbarn om vi inte ens kan vända tanken på att pensionera svenska språket ett varv i debatten?

Varför är det så tabu? Hur viktigt är egentligen vårt ”modersmål”?

Rent praktiskt är det inte så svårt, många länder har gått igenom liknande processer. Dyrt, javisst, men övergående. Och samtidigt, tänk så många arbetstillfällen som öppnar sig när det inledande översättningsarbetet ska genomföras. Grunden är att vi bara byter rakt av från en dag till en annan. Ungefär som när vi skiftade från vänster- till högertrafik.

Uppdatering: Baekdal har skrivit bra, och alldeles färskt. Läs!

Bildcred: cc licensed ( BY NC ND ) flickr photo shared by magdalar

117 thoughts on “Skippa svenskan!”

  1. Så: förslaget är att se till att barnbarnen har engelskan som modersmål?
    Hur blir det med svenskan – ska den helt skippas, eller ska den läras ut som andraspråk (som i Finland)?

    Spontant tänker jag kulturskymning, men men.

    Reply
  2. Hur kan det vara kulturskymning att vi blir en del av ett större sammanhang? Förklara gärna.

    Och svenskans ställning? Kanske som samiska. Eller som svenskan i finland. Vet inte, det känns sekundärt.

    Reply
  3. Spännande ide. Kittlande tanke. Undrar vad Sd säger om det :)

    Tycker att vi åtminstone borde vara tvåspråkiga på riktigt, inte bara svenska och svengelska.

    Reply
    • Vi pratar redan bättre engelska än resten av den icke-anglosaxiska världen. Antagligen tack vare att vi är ett så litet språkområde att vi inte har haft möjlighet att dubba alla engelska filmer.

      Reply
  4. På tal om det. Sist när jag klickade runt här på din “bar” så hittade jag inte knappen för att växla tillbaka till svenska igen. Medvetet eller är det bara en tillfällighet att den fattas?

    Reply
  5. Håller med Jocke, i och med internet har världen krympt så pass mycket att vi inte ens behöver oroa oss för att det ska uppstå några större dialektala skillnder, vilket varit ett motargument tidigare.
    Dessutom visar studier att människor som tidigt lär sig minst två språk, dels blir språkligt skickligare och dels får lättare att lära sig ytterligare språk.
    Och avslutningsvis vill jag påminna om alla oss som lärde sig tyska på 90- talet. Vem fan har nytta av det i dag?

    Reply
  6. Jag delar din vision. Men det är inte lätt, tänk om man skulle börja diskutera ett officiellt språk i EU och detta inte skulle vara franska – skulle sätta samarbetet på prov många gånger mer än finanskriser till höger och vänster.

    Reply
  7. Jag är på! När vi fick vårt första barn föreslog jag för min Sambo att en av oss skulle prata bara engelska med barnen för att ge dem engelska från födseln. Det var inte så populärt :)

    Reply
  8. Rent allmänt tycker jag att det är bättre att utöka sin kunskap, än att inskränka den. Så istället för att bli sämre på svenska, så borde vi alla bli bättre på engelska. Och franska, spanska, kinesiska osv.
    Och vi går ditåt i Sverige. I USA är det tvärtom, deras enspråkighet tror jag begränsar dem.

    Reply
  9. Kulturskymning för att du vill välja bort, istället för att välja till, kanske? Klart vi har kapacitet att vara tvåspråkiga, vilket många av oss så gott som redan är. Varför är det egentligen nödvändigt att välja mellan svenska och engelska? Globalt sett är det ju flerspråkighet som gäller, och folk flyttar kors och tvärs över nationsgränserna, då känns det lite gammalmodigt att tänka att “VI måste ha ETT språk”. Mina barn växer upp med två modersmål helt naturligt, eftersom min man är engelskspråkig, men jag tror inte att det ligger särskilt många generationer bort att vara tvåspråkiga… Så får vi se när vi blir tre- och fyrspråkiga istället.

    Reply
  10. Själv är jag rätt så sur över att få växa upp här i Sverige och har minoritetsspråket svenska som modersmål. Har även tankar någonstans lite längre bak i huvudet att något/några år någon gång i framtiden flytta utomlands till ett engelsktalande land för att få lära mig språket på riktigt.

    Reply
  11. Wow! Grymt bra inlägg Jocke! Skriver totalt under på hela inlägget.

    Syftet med språk är ju att kunna kommunicera. Svenskan är ett hinder och att switcha över till engelska skulle vara en förhållandevis liten insats trots allt. Svenskar är dessutom faktiskt riktigt bra på engelska om man ser det i ett internationellt perspektiv. Tids nog kommer det ändå att ske. Fler och fler av de låneord vi plockar in från engelskan blir inte längre försvenskade. Appar, tweet, benchmarka, you name it. Orden är så tydliga för oss som de redan är. De behöver ingen översättning.

    Första steget tror jag för att få det att hända, vore att säkerställa att alla våra barn blir tvåspråkiga och rejält hemma i engelskan redan från barnsben. Min egen dotter går i internationell skola där all undervisning är på engelska. Fick många frågor om varför från bekanta när vi tog det beslutet, men faktum är att det tog ett par månader från att inte kunna någonting alls tills hon var helt hemma i det. Nu ett par år senare, är man själv helt ifrånsprungen… Inte bara kan hon så mycket mer än jag, med engelska lärare och inlärning i tidig ålder så blir uttalet ett helt annat också.

    Reply
  12. Jag tänkte skriva ett långt inlägg om mina barn, Irland (deras språk har sina dödsryckningar just nu) och mycket annat men nöjer mig med lite mindre. Känns det inte redan som att vi redan är på väg? Det är min personliga tro och erfarenhet. Jag ser en hel del negativt i det men också mycket positivt. Svenskan förenar men engelskan förenar kanske lite fler…

    Reply
  13. Kulturskymning i och med att kopplingen till kulturen / historien går igenom en extrem flaskhals om förståelsen av den hamnar på sekundärnivå eller helt försvinner. Vi blir en del av ett större sammanhang, men inte på ett “naturligt” sätt (d.v.s. den långsamma glidning över i det nya som sker varje gång låneord eller -uttryck ersätter inhemska diton) utan genom “tvångsåtgärder” (det ju skulle åtminstone krävas stora kampanjer för att ett byte skulle ske, troligtvis även långtgående lagstiftning).
    Det är bara att kolla på de andragenrationsinvandrare som inte lärt sig det “gamla” språket och som knappt kan konversera med sina mor- och farföräldrar. Oavsett hur mycket de teoretiskt lär sig om sitt ursprung så saknas den språkliga kopplingen och de referensramar det ger. (Svenskan i Finland är f.ö. inte bara ett minoritetsspråk, utan även en klass- och kulturmarkör mellan svensktalande finnar och finlandssvenskar. Något som inte alltid är helt önskvärt.)

    Det känns helt enkelt som du har samma syn på språket som en del har på minnen: en ögonblicksbild är lika bra som orginalet och därför kan man lika gärna ha ett foto av sin favoritnalle som att ha den riktiga nallen på en hylla.
    Vi är redan en del av det större sammanhanget. Förutsatt att sammanhanget är “global kommunikation” och inte “anglosaxisk kulturtillhörighet”.

    Vilken engelska är det f.ö. vi skulle övergå till: proper english eller den som talas mest? ;)

    (Off topic: Ledsen för det smått ostrukturerade inlägget – klippte lite fram och tillbaka och den lilla kommentarsrutan gav tyvärr ingen överskådlighet.)

    Reply
  14. Jag tycker att det är en god idé, även om jag gillar det svenska språket. Å andra sidan har de flesta yngre svenskar inga större problem att göra sig förstådda på engelska redan idag. Språkliga problem har en tendens att lösa sig själva med tiden.

    Reply
  15. Att välja bort ett språk innebär också att ett kulturarv blir otillgängligt för konsumtion. Jag vet inte exakt varför kineserna gav upp tanken på att överge tecknen och införa pinyin som skrift för mandarin, trots att det kinesiska skriftspråket gör att kinesiska barn lär sig språk långsammare än barn i väst. Kanske berodde det på att man inte ville bryta kontakten med historien?
    Kina är annars ett bra exempel på tvåspråkighet, eftersom stora delar av landets befolkning har andra kinesiska dialekter än mandarin som modersmål. Dialekter som närmast förtjänar att kallas egna språk, eftersom de i praktiken inte är inbördes begripliga. Att alla kinesiska barn numera lär sig mandarin vid sidan av sitt modersmål är förstås något oerhört positivt för möjligheten att kommunicera muntligt även med folk från avlägsna landsändar. Men det innebär långt ifrån att de kinesiska dialekterna är på väg att dö. Flera av dem, exempelvis Wu och kantonesiska, talas av åtskilliga tiotals miljoner människor.

    Funktionell tvåspråkighet är verkligen något att eftersträva. Dock vet jag inte om det är optimalt att fokusera allt intresse på engelskan.

    Reply
  16. Förvisso tar det längre tid att lära sig läsa/skriva kinesiska, men när man väl har gjort det, är ju den stora fördelen att man kan läsa/skriva alla de dialekter man inte förstår muntligt. Två kineser som inte förstår varandra öht muntligt läser/skriver samma sak.

    Dessutom går det grymt snabbt att skriva med olika input-varianter i ordprocessorer och texten blir mer kompakt än vår, så det finns många fördelar med den typen av skriftspråk också.

    Reply
  17. Det är i o f s sant att två kineser förstår varandra i skrift, men om jag förstått saken rätt är detta på bekostnad av att standardiserad kinesisk skrift inte avspeglar alla dialekter lika väl; det verkar i en del dialekter vara så att skriftspråket skiljer sig en del i ordföljd etc från hur den egna dialekten talas – vilket säkert delvis är en följd av att lokala variationer i skriftspråket undertryckts/förbjudits.
    Att gå över till engelska är för övrigt intressant även ur ett beslutsperspektiv om man anser att nationalstaten går mot sin död. Att lära sig ett språk kan ju ses som ett individuellt ställningstagande, och jag kan inte se att det vore särskilt lämpligt att nationalstaten Sverige fattar beslut om övergång från ett språk till ett annat för sina medborgares räkning. Låt individerna välja själva vilka språk de anser sig behöva för att leva vettiga liv!

    Reply
  18. Nog vore det bra om alla (utom native english speakers) blir tvåspråkiga. Man har sitt “moders”mål och engelska. På sätt och vi är vi ju redan där. Mina barn som vuxit upp med kontakter på nätet är betydligt bättre än jag på engelska, och då är jag bra. De ser filmer utan svensk text, läser bara böcker i originalspråk. Det svåra är väl att bestämma vad i samhället som ska bli engelsspråkigt, den akademiska världen är det ju redan till stor del, de stora företagen också, men ska skolan vara till hälften på engelska, hälften på svenska (sådana skolor finns redan), ska det offentliga språket bli engelska, sådana perioder har vi haft förut i Sverige men då handlade det om tyska (hansan) och franska (1700-tal). Och engelska förresten – hörde ett intressant inlägg på radion att det inte finns ett engelskt språk utan många. Vi svenskar talar på vårt sätt, indierna på sitt, och troligen håller den unga globala internetgenerationen på att forma en slags internetengelska. Detta innebär att vi genom att skapa en gemensam internationell engelska utplånar den klassiska engelskan. På Facebook ser jag också att det både finns svenska “vänner” som skriver enbart på engelska, andra som skriver inlägg på flera olika språk.

    Reply
  19. Ahh, du menar om du väljer ”translate” i min bottombar? Hmm, nej det är inte medvetet. Jag tror inte det funkar så, istället laddar du bara om sidan så är den på svenska igen.

    Reply
  20. Jag tror du drar det för långt. För mig handlar det inte om att begränsa mångfalden. Jag vill öka mångfalden genom att vårt första språk, det första vi lär oss är engelska. Det är också det språk som de flesta medier kommunicerar på, och det språk som vi använder i kommunikation med myndigheter och det offentliga.

    De flesta skulle sedan säkert helt frivilligt välja svenska som andraspråk…

    Reply
  21. För att det officiella språket har en särställning. SVT pratar svenska, inte engelska. Skatteverket pratar i första hand svenska, liksom Helsingborgs Dagblad.

    Med ett tydligt avstamp skulle vi ändra det till engelska, det betyder inte att vi blir monoglotta.

    Reply
  22. En uppföljningskommentar:
    Jag är alltså inte emot tvåspråkighet, utan just den historielöshet och inlånade monokultur som skulle uppstå av att tvärt överge svenskan som språk (som Arhammar, Nulty m.fl. är inne på) :)

    Mårten konkretiserade det ganska bra i “Funktionell tvåspråkighet är verkligen något att eftersträva. Dock vet jag inte om det är optimalt att fokusera allt intresse på engelskan”, inte minst som mandarin, spanska och arabiska är minst lika stora som engelskan (ja, det är ju då bara arabiskan som är mindre egentligen).

    Reply
  23. Jag tror inte vi ska stanna vid tvåspråkighet, kommande generationer har alla förutsättningar att bli fantastiska polyglotter. Det ska vi uppmuntra.

    Men min poäng är att svenskan har en särställning som hindrar oss från att på riktigt bli en del av den större språkgruppen. Att vi tvingas kommunicera räksmörgåsar både i hårdvara, mjukvara och uttryck är en oftast onödig anomali.

    Jag tror inte vi behöver bekymra oss för kulturarvet, dels kan vi översätta (Många stora svenskspråkiga kulturarbetare har ju blivit stora även på andra språk) och dels kan vi bevara i originalskick. Det har ju fungerat hyfsat för många andra minoritetsspråk.

    Reply
  24. Det är klart att individerna ska få välja själv. Men så ser det ju inte ut idag. SVT sänder på svenska, myndigheterna kommunicerar på svenska, all den offentliga kommunikationen är i första hand på svenska. Jag tror vi kan göra stor skillnad om vi byter det till engelska.

    Om vi sedan dessutom kör engelska som förstaspråk i skolan, med svenska som ”sidemål” så borde ju alla kunna bli nöjda och glada ;)

    Reply
  25. En liten petitess bara, men två av de tre låneord du exemplifirade med är just försvenskningar :)
    (uttrycket du avslutade raden med är dock ett helt orginalinlån)

    Reply
  26. Fantastiskt naivt!

    Problemet du försöker lösa är att du själv och dina barnbarn ska prata bättre engelska än du gör i denna stund.

    Men hur vet du att engelska, och endast engelska kommer att vara det viktigaste språket i framtiden? Varför inte spanska, arabiska eller kinesiska? Varför nöja sej med bara ett språk?

    Språket vi talar är inte bara ord, grammatik och meningsbyggnader, det är en identitet. Att dumpa vårt befintliga språk och hela det kultuarv som är starkt förknippat med det för att satsa allt på ett kort är helt fantastiskt naivt och liknar en klassisk sovjetisk femårsplan. Bajkalsjön någon?

    Problemet du vill lösa är att du känner dej begränsad i din bristande kunskap i det engelska språket. Din lösning är att ett helt folk ska läras om.

    Reply
  27. Jag tror att det jag far efter är framför allt den skrivna ”internetengelskan”. I det fysiska samtalet kommer säkert de engelska språkvarianterna ändå att kunna förstå varandra.

    Intressant att du nämner de tidigare språkliga utsvävningarna med tyskan och franskan (liksom även latin och grekiska med då bara i vissa nicher). Skillnaden på då och nu torde väl vara att de då inte haft något brett folkligt stöd. Mannen på gatan pratade fortfarande svenska. Numera tror jag det vore mycket enklare att uppnå en harmonisering. Min 15-åring skulle relativt snabbt adoptera engelskan som ett självklart förstaspråk, och hans barn skulle födas in i ett samhälle med en självklart tvåspråkighet, men med engelskan som tydligt förstaspråk.

    Efterhand suddas tvåspråkigheten ut, och vi har ett tydligt förstaspråk som ger oss mängder med internationella fördelar och ett stort antal andraspråk som har en helt annan ställning än andraspråken har idag.

    Reply
  28. Mårten,

    Intressant spaning, men min fru är kinesiska (därav Tong i mitt efternamn förövrigt) och hon pratar flera helt skiljda kinesiska dialekter förutom Mandarin, så jag kollade upp det där med att “standardiserad kinesisk skrift inte skulle avspegla alla dialekter lika väl” och fick iaf av henne ett tydligt nekande svar. Det skulle kunna vara så i några undantagsfall, men hon känner inte till några sådana dialekter alls.

    Kinesiska språk är så pass styrda av ordföljd (ifall du läst Mandarin vet du vad jag menar), så ordens integritet och ordföljden i sig fungerar tvingande för betydelse vilket hänger ihop med att skriftspråket fått sådant genomslag. Därmed blir det också självsanerande för dialekterna att hålla sig till den grundramen även om uttal av motsvarande ord är helt olika.

    Reply
  29. Mandarin är ett språkområde som ligger långt från oss, jag tror det är en stor tröskel att ta sig över. Dessutom är det, liksom de övriga språken du nämner, inte lika mycket förknippat med det globaliserade internet. Engelska är internetspråket, det finns ett tydligt momentum i den riktningen. Det håller nog alla utom fransmännen med om ;)

    Reply
  30. Nej, jag tror du simplifierar min ansats, och det kan jag förstå baserat på hur mitt inlägg inleddes. Ledsen för det, du får tills vidare helt enkelt tro mig när jag säger att det handlar allra minst om min egen bristande engelska. Det är makroperspektivet som är grejen.

    Det där med att språket är en identitetsbärare är alldeles riktigt, såklart. Men frågan är då vilken identitet som egentligen är den som vi helst vill förknippas med i framtiden. Där du är nationalromantiker väljer jag hellre ett annat perspektiv.

    Jag ser inget som helst egenvärde i att svenskan är en del av min identitet. Lika lite som att jag anser att nationalstaten är det.

    Japp, jag är en globalist. Och det står jag för. Det är inte särskilt naivt, hur många gånger du än försöker hävda det ;)

    Reply
  31. Du försöker återigen förenkla för dej genom att placera den något negativa stämplen nationalromantiker på mej och den positivt laddade stämplen globalist på dej själv.

    Jag kallar mej inte nationalromantiker. Jag ser på mej själv som världsmedborgare precis som du. Mitt arbete och mina intressen har tagit mej till jordens alla hörn ett par ggr. Nog om detta.

    Faktum kvarstår. Vårt språk är en del av vår identitet på samma sätt som kristendomen är en del av vårt kulturella arv, på dess grund har vi byggt vårt svenska samhälle.

    Du vill och verkar tro att du kan förändra detta med någon slags reform/revolution. Jag tycker det är naivt, befängt och skrämmande. Varför inte låta språket ha sin gång?

    Reply
  32. Men hur skulle det fungera rent praktiskt? Man kan ju inte gärna förbjuda svenskan, och hur många skulle frivilligt lägga över till engelska som första språk? Och därav skulle ju följa frågan om hur många medier som skulle vara intresserade av att ersätta svenskan med engelska.

    Reply
  33. Tror du inte det momentumet kommer ändras allteftersom fler får tillgång till nätet?

    Kollar du Alexas statistik över top sites så är fem av de topp 40 kinesiskspråkiga, ett par är på japanska, en handfull brasilianska och några på ryska. Lägg till de 12 sökmotorsidor (oftast lokala google) som ju inte används för att kommunicera så är det en bit under hälften av de populäraste sidorna (allt från nyheter till communities) som är i huvudsak engelskspråkiga. Sett över tid finns det nog även indikationer på att andelen icke engelskspråkiga sidor faktiskt minskar.

    För att vara lite konkret så:
    enligt InternetWorldStats så är “kinesiska” både ett av de tre språk som ökat mest det förra decenniet (övriga är ryska och arabiska) och det språk med näst flest användare (efter engelskan) -> http://www.internetworldstats.com/stats7.htm

    Reply
  34. Ökningen i de språkgrupperna beror på att allt fler från just den språkgruppen kopplar upp sig, inte att fler som har språket som andraspråk ansluter sig.

    Jag menar alltså inte att engelska på något sätt är eller kommer att bli världens största språk mätt i absoluta tal, däremot är jag ganska övertygad om att det kommer att vara det största gränsöverskridande internetspråket.

    Jämför tex förhållandet mellan engelska som förstaspråk och engelska som andraspråk. Det ligger nära till hands att många av oss kommer att han engelskan som minsta gemensam nämnare.

    Dessutom, min drivkraft är inte nödvändigtvis att vi ska ansluta till det största språket, utan att vi (så smärtfritt som möjligt) ska ansluta till ett världsspråk för att komma ur den språkliga lingonserie vi spelar i just nu.

    Reply
  35. OK, där kom kristendomen in i bilden också. Därmed tror jag det blir svårt för oss att hitta ett gemensamt fundament för ett samtal om vår plats i ett globalt sammanhang. Let's agree to disagree.

    Reply
  36. Det känns som om du är ute efter volym, Jocke. I stort sett finns ju alla argumenten på bordet. Nu börjar det handla om omröstning. Jag är för tvåspråkigheten, flerspråkigheten för all del. Jag är villig att slåss i döden för svenskan, för att inte avliva kulturskatten. Dito i Finland. Jag är ju uppvuxen tvåspråkig, faktiskt med finska som första språk, eftersom morsan inte lärde sig svenska, förrän jag var några år gammal. Inget problem. I Paris schangtila salar, värsta buse franska talar. Ungar bryr sig inte om vilket språk dom lär sig eller hur många, dom lär sig tala och så småningom skriva.
    Släng på engelska från första klass, eller för all del redan i förskolan. Släng gärna på ett nytt språk vartannat eller vart tredje år. Fr.o.m fjärde språket kanske dom kan vara frivilliga. Fine.
    Men det finns ingen anledning att döda svenskan. Att kunna svenska minskar inte förmågan att kunna engelska. Det ligger ett felaktigt mekaniskt synsätt bakom.

    Reply
  37. Ute efter volym förstår jag inte, men när det gäller resten av din text förstår jag precis hur du menar. Jag håller inte med om din slutsats att förstaspråket inte har någon betydelse för totalen. Jag menar att det konserverar och motverkar. Vi skulle säkert kunna ha glädje av svenskan som ett starkt minoritetsspråk (med språklagens terminologi) men ha ännu mer att vinna på att vi hade ett huvudspråk som var större än 10 miljoner talande.

    Reply
  38. Medhåll medhåll medhåll – men det vet du sedan tidigare ;) http://noah.jaikuarchive.com/presence/43937111

    Inför svenska som valbart andraspråk i skolan, med engelska som förstaspråk. Vår “nationella kultur” (vad nu det är) försvinner inte över en natt, förändringen kommer till största delen märkas för de som besöker sverige snarare än för de som är här nu.

    (Om vi dessutom kan bli av med de värsta avarterna i den s.k “svengelskan” så blir jag bara glad. Om du jobbar i ett serviceyrke är inte “Anything more?” en bra översättning av “Något mer?” – och “so to say” är inget du ska stoppa in i i din managementengelska oavsett hur mycket du säger “så att säga” när du pratar svenska … *morr*)

    Reply
  39. André, Du har helt rätt. Inser att jag var lite otydlig med exakt vad jag syftade på.

    Det jag tänkte på med exemplen är att de direkt från den engelska formen används av många informellt i vardagsspråk rakt av utan att någon språkpolis i stil med Svenska Akademin petat i dem och givit dem någon form av “formell” svensk översättning som faktiskt gett genomslag. Det finns säkert någon filur på Svenska Akademin som har utvecklat en “korrekt, formell” försvenskning av såväl “apps” och “tweet” som man enligt dem BORDE använda, men som inte används iaf.

    Jämför med Email t.ex. som när det kom för 15 år sedan blev “Epost” vilket faktiskt fick genomslag bland vanligt folk. Hade det ordet kommit idag, tror jag inte det skulle ha skett och vi skulle aldrig hört talas om någon “Epost”, “Eposta”, etc. utan vi hade kört “Email”, “Emaila” rakt av. Det var den nyansskillnaden jag ville åt med mina exempel.

    Reply
  40. Förvisso en kollossalt anslående tanke! Men jag finner det till yttermera visso aningens fyllt med ironi att ovan varande artikel, samt den därpå följande diskussionen, framföres på vårt modersmål.

    Jag tror att Fredrik Lindström kommit fram till att vi på sikt kommer att gå över till engelska vare sig vi vill eller inte. Det är nog ett större gap i hur olika åldrar kommunicerar idag än det någonsin tidigare varit. Både vad gäller teknik och vilka kanaler man använder. Men även hur man uttrycker sig språkligt. Undra hur gammal man måste vara för att fatta min inledning på denna kommentar?

    Reply
  41. Med volym menar jag att du ber om inlägg, fast det inte går att tillföra mycket mer. Man får vända på stenar och skrapa undersidan, för att hitta fler argument.

    Att jag hade finska som första språk har varken motverkat min svenska eller min engelska. Jag behärskar båda bättre än dom flesta som haft dom som första språk. Som sagt, det ligger ett felaktigt mekaniskt tänkesätt bakom. Språkinlärning är mer dynamisk än så. Och första språk är inte nödvändigtvis huvudspråk hela livet. Mitt huvudspråk är svenska

    Reply
  42. Det går inte att tillföra mycket mer? Jisses, Kurt, ibland är du verkligen helt otroligt. Nå.

    Det finns många praktiska problem med att tillhöra en liten språkgrupp, alldeles oavsett.

    Konkret just nu: jag sitter med en ipad och har ett litet helvete att skriva räksmörgås, eftersom tillverkaren på goda grunder inte har så bråttom att anpassa sin produkt till ynka 10 miljoner svenskar.

    Du kan få ett par hundra sådana exempel till, från min alldeles vanliga vardag.

    Reply
  43. Det har jag redan kommenterat, du och den kommentaren sprang nog förbi varandra. Andelen kineser ökar på internet, därmed andelen ”kinesiska”. Det har ganska lite med globaliseringen att göra. I övrigt hänvisar jag till den längre kommentaren ovanhttps://jardenberg.se/b/skippa-svenskan/#comment-49174403

    Reply
  44. Nja, tror inte det är så säkert att engelska ens kommer att vara det största gränsöverskridande internetspråket. Dels ökar intresset för att studera kinesiska rätt lavinartat i takt med Kinas ökande dominans som ekonomisk världsmakt och dels så är som sagt skriftspråket i sig en extremt gränsöverskridande faktor som språk. Du kan ha människor som sinsemellan inte förstår varandra muntligt, men som kan läsa/skriva med gemensam skrift.

    Det jag tror kommer att hända är att två block utkristalliserar sig. Ett asiatiskt med kinesiska som huvudspråk och ett västerlänskt med engelska. Tyvärr med rätt få gemensamma nämnare mellan dem då det är extremt stora barriärer mellan språken som är sinsemellan helt olika och relativt få personer som kan båda.

    Dessutom, – går utvecklingen på Internet i riktning med övrig ekonomisk inriktning på global basis, blir det snarast så att det asiastiska blocket kommer växa sig större och på sikt ta över dominans globalt sett över det engelska.

    Spännande debatt du körde igång! :=)

    Reply
  45. Vi har uppenbarligen olika perspektiv. Jag kan inte placera aldrig så många hundra problem med å, ä och ö på tekniska pryttlar på samma nivå som att fimpa en litteraturhistoria. Det är vad jag menar med att skrapa undersidan på stenarna i jakten på argument.

    Reply
  46. Och jag anser alltså att litteraturhistorien inte är det minsta i fara av ett sådant här skifte.

    Däremot har den historia vi skapar idag mycket att vinna på att vara en del i ett större sammanhang.

    Reply
  47. “Ökningen i de språkgrupperna beror på att allt fler från just den språkgruppen kopplar upp sig, inte att fler som har språket som andraspråk ansluter sig.”
    – Den praktiska skillnaden är dock försumbar om de i huvudsak använder sig av modersmålet istället för sekundärspråket i sin kommunikation.

    Att engelskan är minsta gemensamma nämnare gör väl inte att den bör göras till primärspråk? Det är ju fullt möjligt att ha anslutning till ett världsspråk utan att göra vårt lingonspråk till sekundärspråket. Framför allt om man inte vill ha hyfsat långtgående och tvingande lagar om saken.

    Reply
  48. :-) Hehe! Felstavningen kan bero på att jag inte brukar använda orden ovan. “till yttermera visso” vet jag bara en enda person som använder och det är Peter Englund. Inte för inte blev han ju också ständig sekreterare i SA.

    Jag tycker hur som helst att det är en intressant tanke. Svenskan blev helt nyligen Sveriges officiella språk i och med den nya språklagen. Tidigare hade en myndighet inte brutit mot någon lag om de bara använt engelska i all sin kommunikation.

    Jämför vi med andra länder i Europa är nog steget mycket längre till att införa engelskan. De kan ju börja med att låta folk få höra engelska på TV och sluta dubba allt som sänds.

    Reply
  49. Ja, såg att diskussionen sprungit vidare medan jag skrev. Nåväl, jag hade samma poäng.

    Men att andelen kineser ökar på Internet, hur kan det INTE ha ngt med globaliseringen att göra? Nu hänger jag inte med hur du resonerar.

    Reply
  50. Jodå, jag tror du hänger med på precis hur jag menar ;)

    Det kommer absolut att bli ett par stora språkområden som delar upp världen mellan sig framöver. Jag menar att vi har mer att vinna på att satsa på den engelska hästen. Däremot är det helt säkert så att kinesiska är ett bättre andraspråk än tyska framöver. Kanske till och med ett bättre andraspråk än svenskan ;)

    Reply
  51. Nej, jag förstår inte hur du menar.

    Tror du att kineser i högre utsträckning kommer att lära sig engelska än vice versa och att engelska därför på sikt kommer att bli ett mer dominant språk globalt på Internet?

    Jag tror precis som du att vi absolut som svenskar har mer att vinna på att satsa på den engelska hästen när det gäller tvåspråkighet, – ingen tvekan. Kinesisk är ett alldeles för annorlunda språk med nästan inga synergier alls.

    Men när det gäller vilket språk som kommer att dominera på Internet på sikt globalt tror jag det blir kinesiska, inte engelska.

    Reply
  52. Att min sonson Vilhelm och hans barn inte ska kunna njuta Röda rummet, Hemsöborna, Röde Orm, Fredmans epistlar och Cornelis på originalspråket, för att din ipad ska bli lättare att hantera, är inget jag vill lägga två strån i kors för. Inte ens ett.

    Reply
  53. Lika lite som jag vill hindra dem från att njuta Nietzsche på tyska, L'Estoile på franska eller Sun Tzu på kinesiska…

    Svensk historisk litteratur ska inte brännas, det är inte det jag säger.

    Reply
  54. Men det löser ju inte det praktiska problemet. Hur skulle man få människor att prata engelska istället för svenska? Är det så enkelt som att tvinga myndigheter att kommunicera på engelska, menar du? Jag tolkar artikeln mer som att “tillgång till” inte betyder “exkludera alla andra”. Jag menar, stora grupper av Sveriges befolkning har tillräckligt goda kunskaper för att klara ett vardagssamtal på engelska, handla, gå på bio eller så, möjligen med viss svårighet. Men därifrån till att frivilligt få svenskarna till att överge svenskan som de har helt andra uttrycksmöjligheter i och övergå till engelskan, det är ett ganska långt steg.

    Alltså, för att förtydliga, jag är inte emot idén som sådan, men har inte historien lärt oss att det är otroligt svårt att “utplåna” ett språk och tvinga på invånarna ett annat? Jag skulle väl snarare vända på det isf, OM vi hamnar i en utveckling där invånarna till större del använder engelska för kommunikation så blir det väl en naturlig följd att tillhandahålla information på engelska för myndigheter också och så kanske utvecklingen går. Det finns väl inget självändamål i att tvinga fram en utveckling som invånarna inte vill ha? (Eller ja, det kanske räcker att säga “Grekland” för att motsäga mig själv, men där finns det ett annat läge av en mer tvingande natur.)

    Reply
  55. Det var ju stiligt av dig. Det var det nog ingen som trodde heller. Men själva verkligheten, som du är ute efter, är att ingen lär sig svenska. Och då kan det vara skit samma om litteraturen har brunnit upp eller samlar damm på KB.

    Reply
  56. (psst, om du klickar ”Svara” på den kommentar du vill bemöta så hänger tråden ihop bättre)

    Men då blir det ju frivilligt för folk att lära sig svenska, inte som idag tvingande. Och om då betraktas som viktigt att läsa Röda Rummet på svenska istället för i Ellie Schleussners eller Peter Graves översättningar så är det ju inget problem för dem att göra det.

    Eller så är du själv osäker på svenskan värde och måste därför behålla den som tvingande?

    Reply
  57. Jag ser ingen anledning till att vi ska sträva efter att utplåna svenskan, även om kanske rubriken spetsigt pekar på det. Men jag vill inte att den ska vara tvingande.

    Enkla knep för genomförandet?
    – Skriv om språklagen från 1/7 2009 och byt ut svenska mot engelska.
    – Låt barnen första dagen i skolan mötas av engelska som sedan är grundspråket genom hela skolväsendet. Andra- tredje och övriga språk hanteras som idag
    – Sätt igång ett massivt översättningsarbete av alla officiella handlingar som jobbar sig bakåt och gör svenska till default i allt nytt som produceras (precis så som det ser ut i många svenska koncerner med internationell verksamhet, många högskolor etc…)
    – Gör engelska till huvudspråk i public service.
    – etc…

    Reply
  58. jag gillar ditt sätt att i detta ämne smyga ideén om att upphöra med all form av fördjupning och eftertanke genom att skjuta vilda argument åt alla håll samtidigt. Är det en medveten plan att samtidigt som vi genomför engelska-revolutionen även lägger eftertanke djupare än en aftonbladet-artikel till historien?

    Reply
  59. Nu vet du två som använder “till yttermera visso”. Jag använder även “icke förty” och “i sino prydno”. Jocke kan nog vidimera.

    Reply
  60. One more case of social engineering. Jag tror inte på Gud och jag tror inte på social engineering. Que sera,sera. Om Lindström har rätt, dör svenskan ut av sig själv. Det är som med örlig och oår, man rättar sig, finner sig, offrar sin förstfödde eller vad som nu krävs och lär sig leva med det.
    Men vänta dig inte att jag ska be om det i kyrkan på söndagarna.

    Reply
  61. Why is the post written in Swedish in the first place? ;) And the choice of English is by definition a minority language globally. Why not mandarin given the logic behind the argument? Mandarin outnumbers English by far and has an economybased situation that is more likely to be the “future”. But the future cannot be written in advance, especially not in a language by choice. The future takes something else, something we cannot control or manage by “social planning”. Languages by themselves are inter- and intrarelated, and not sprung from their own context or content. If we want to write, publish and speak in a specific language by choice, then we do so, and the only way we can do that is to have a structural base of not excluding languages which unfortunely will be the effect of choosing ONE language, like English. The French uses that method and the result is cultural uniformity, not cultural diversity.
    But I understand your standpoint and the idea that we as a small country and language shouldn't love our so called cultural identity so much that we exclude ourselves and others. Our daily newspapers and news has that “sickness” already and perhaps arguments as yours can stir the pot. :)

    Reply
  62. Problemet är bara att det inte finns något problem.

    Hela den här svart-vita artikeln grundar sej på att det skulle finnas någon motsättning eller nån slags problem för en homo sapiens att lära sej mer än ett språk eller att världens mest exportberoende länder med världens mest beresta befolkning skulle ha något problem att kommunicera med omvärlden.

    Reply
  63. Kanske det?

    Jag tog dig på orden i kommentar 49172883 om engelska som det självklara globala Internetspråket, men det kanske inte var så tydligt avsett i den riktningen? Även andra än fransmän kan och kommer hursomhelst ha en avvikande åsikt i den frågan om “engelska som internetspråket”.. :=)

    Det jag personligen fått se från Kina och Asien sedan jag i 15 år kommit riktigt nära den kulturen gör att jag personligen ser att det finns en hel värld som vi i väst inte kommit i kontakt med på allvar ännu men som faktiskt tar över mer och mer.

    Bara för att vi inte ser kineserna och deras siter uppenbart via Twitter och Facebook eller för den delen via träffar på Google, betyder inte det att de inte finns där och jag tycker mig se ett rejält momentum där borta i förhållande till vad som händer här genom mitt privata titthål. De flesta underskattar fortfarande Kina och Asiens roll i världsekonomin grovt enligt min mening. Hoppas vi får återkomma till diskussionen, för den är väldigt spännande och Kina/Asien diskuteras väldigt sällan i förhållande till Internet i väst. Det är på sin höjd Google/Baidu, lite Li Kai Fu och artiklar om piratkopiering som slinker igenom, men det är så otroligt mycket mer som bubblar under den ytan.

    Hursomhelst, håller helt och hållet med dig i kärnfrågan till blogginlägget och dina resonemang i de övriga kommentarerna i tråden. För mig är kommunikation det primära syftet med ett språk. Engelska vore överläget för det hämmar oss svenskar att kommunicera på svenska i ett större perspektiv. Det står inte alls i motsatsförhållande till det kulturella för de som vill hålla fast vid svenskan heller och läsa Strindberg i originaltappning.

    Reply
  64. Helt offtopic fråga, hur fungerade den där twittercitatlänkningen? Ser ut som att det är någon plugin som gör en embed av en länkad tweet? Eller hoppas jag bara?

    Reply
  65. Jämför exempelvis med nederländska, som är ett hyfsat litet språk det med. Nederländerna har haft en stabil valuta och en gynnsam ekonomisk utveckling. Man verkar, efter att jag nyligen haft anledning att nosa, vara främst i Europa och troligen i världen på att använda Internetbanker.
    Svenska är tillsammans med norskan och danskan en grupp språk som ligger närmare varandra än många kinesiska dialekter, och tillsamman är vi ändå hyfsat många.

    Joakim, jag får ändå känslan att du letar efter problem…

    En hårdare satsning på flera språk och uppgradering av engelskan till ett språk man har rätt att använda vid myndighetskontakter tycker jag är en vettigare väg att gå.

    Reply
  66. Haha! Jorå, jag har fattat (och prisat) den. Twitter har ju även släppt en egen embedfunktion, så jag var mer ute efter om du hade hittat något som gjorde inbäddningarna automatiskt? Eller har du byggt själv med embed.ly? Är det vad du menar?

    Reply
  67. Kinesiska är inte bara användbart i Kina, utan även tilltagande gångbart på många andra ställen i Asien. I Thailand är 10-12% av invånarna från kinesiska familjer. I Kambodjas huvudstad har den kinesiska skolan återöppnat efter decennier i träda, och lär nu ut mandarin i stället för kantonesiska. Även i Vietnam kan man klara sig hyfsat med mandarin.
    Singapore är ett Kina i exil, och i Malaysia är kineserna en stor grupp även om många yngre tappat den skrivna kinesiskan.

    Reply
  68. Inlärningen av svenska börjar långt innan ett barn börjar skolan, och skulle föräldrar förbjudas prata modersmålet med sina barn vore det rätt så orimligt.

    Reply
  69. Men i en globaliserad värld blir det väl allt naturligare att söka nyheter och information även annorstädes än i “svenska” media? Jag ser inte riktigt problemet…

    Reply
  70. Jag tror man kommer tillräckligt långt genom att på olika vis främja engelskan och stärka dess ställning. I övrigt tror jag det är bra om en mångfald av språk erbjuds elever i skolorna. Och då tycker jag mandarin och spanska är väl så intressanta som engelskan!

    Reply
  71. Hehe, då har du fortfarande inte fattat ;) Jag har inte ändrat ett dugg. Ett par minuter efter att twitter-embed fanns ute uppdaterades embed.ly till att göra en oEmbeddning av twitter också. Helt automagiskt blev alla twitterlänkar här, även de historiska (vilket för att en del av mina poster ser lite… obalanserade ut) embeddade.

    Det är så grymt så bra att det är inte klokt!

    Reply
  72. Mårten,

    Intressant, och det finns säkert undantag.

    Jag har dock för mig att jag läst att överensstämmelsen i vokabulär mellan Wu och Mandarin skall var närmare 60%, så det är i så fall fler ord som överensstämmer rakt av i så fall än de som inte gör det, trots att det pekas på som en väldigt annorlunda dialekt från Mandarin. Skall leta och se om jag kan hitta ngn referens till det.

    Dessutom, – som den engelska Wiki-artikeln som du länkar till påpekar, så är ordföljden liksom i Mandarin företrädelsevis SVO och enligt vad jag förstod (jag har pluggat en del kinesiska, men är definitvt amatörmässig), så skall den stora skillnaden mellan Shanghai-dialekt (Wu) och Putonghua (Mandarin) ligga i att vissa sammansatta ord (2 eller fler tecken) har tecknen i en annan ordning samt att uttal av samma tecken eller sammansättningar av tecken kan vara väsensskiljda. Detta skulle också vara en faktor som gör att språken uppfattas och ser mer annorlunda ut än de egentligen är rent strukturellt, men det finns säkert olika vinklar på det med.

    Nåja, det finns säkert en massa undantag och det finns säkert bra exempel förutom Wu att peka på också där det inte överensstämmer.

    När det gäller hur de kinesiska språken kommer att utvecklas, tror jag däremot bestämt (kan dock inte backa upp det på rak arm med referenser) att Putonghua vinner mark över andra kinesiska dialekter snarare än att de skulle utvecklas åt olika håll.

    Det finns en stark “vi är alla samma kineser”-stämning bland utlandskineser som oavsett om de är födda i Vietnam eller något annat icke-Kina land, talar Kantonesiska eller Hakka som modersmål eller på något annat sätt egentligen inte har ngt med fastlandskina än ursprunget, som nu lär sig Mandarin och ser det som prioriterat.

    Jag ser det inte minst i Malmö i den kinesiska community som finns här, där alla försöker prata Mandarin sinsemellan och där kinesiska föreningen i Malmö driver kurser för att få Kantonesisk-talande (majoriteten utlandskineser i Sverige) att lära sig Mandarin.

    Kolla kurs 5:
    http://www.kfmalmo.se/s_courses.aspx

    Reply
  73. Nej, då har jag inte fattat alls. Jag förstår att embedly uppdaterat så att även twitter kan embeddas, men hur dina twitterlänkar i din bloggpost _automatiskt_ blir inbäddade bilder förstår jag fortfarande inte.
    Du måste väl – någon gång – ha sagt åt Embed.ly att fixa dina länkar på något sätt? Är det en plugin som fixar det?

    Reply
  74. Denna enkla rad i min header:

    <script type=”text/javascript” src=”http://scripts.embed.ly/embedly.js” ></script>

    Thats it. Sedan har jag ställt in en del parametrar, men det behöver man inte om man inte vill. Det är sååå snyggt upplagt.

    Reply
  75. Om du får rätt att kommunicera med myndigheter på engelska behöver du kanske personligen inte bry dig om andras klamrande vid åäö? ;-)

    Reply
  76. Shanghai-dialekten är en subdialekt till Wu, och inte rakt av typisk för den.
    Wu skiljer sig främst från Mandarin genom att det – i likhet med kantonesiska – har fler toner. Uttalet är alltså helt annorlunda, även om tecknen symboliserar samma ord.
    Det som också står i artikeln på engelska är väl att Wu-talande normalt skriver “Mandarin”?

    Reply
  77. Alla behöver ett modersmål, ett språk där vi kan uttrycka allt vi tycker, tänker och känner på. För mig med två svenska föräldrar uppvuxna i Sverige är det svenska. Även för mina barn. Familjer som bor i Sverige med föräldrar från andra länder och med annat modersmål rekommenderas att prata sitt modersmål med sina barn för att de ska få ett modersmål att utgå ifrån. Det är mycket lättare då att lära sig svenska som ett andra språk. Att ha trygghet i ett språk tror jag är viktigt. Visst vore det enkelt i många sammanhang att skippa svenskan men jag tror att det skulle bli torftigt eftersom många/de flesta inte kan uttrycka sig så bra på engelska som de tror/önskar.

    Reply
  78. Då Shanghai-dialekt är den största Wu-dialekten brukar den beteckningen ofta användas för “Wu-dialekt” i stort. Även om Beijinghua/Pekingdialekt inte heller om man skall vara petig, är exakt detsamma som Putonghua/Mandarin så brukar även dessa användas som termer för samma sak.

    Alla jag känner som talar Shanghaidialekt/Wu skriver Mandarin och även om jag noterade att det i en Wiki-artikel stod att “Wu sällan skrivs” öht och att det i så fall skrivs med “Vernacular Chinese”, så verkar det vara en väldigt marginell företeelse. Första gången jag hör talas om det och då vi börjar vara i utkanten av engelska Wiki-artiklar om kinesiska språket med tveksamma referenser (kolla engelska Wu-artikeln t.ex.), så tror jag knappast vi reder ut det ändå. :=)

    Nåväl, letade iaf. upp referensen till vokabulär-överensstämmelsen mellan Mandarin och Wu och den verkar mkt riktigt vara hög, – 60-70% enligt den här länken (se sidan 63):

    http://www.clsp.jhu.edu/ws04/groups/ws04casr/do

    När det gäller min andra, ovan obackade påstående kring att kinesiska dialekter konvergerar mot Mandarin snarare än divergerar, hittade jag följande engelska översättning av en artikel i ämnet från Straits Times Interactive:

    http://www.ytlcommunity.com/common/printerfrien

    Artikeln är intressant tycker jag, inte bara för att den belyser att kinesiska dialekter konvergerar mot Mandarin, men även för att den hänger ihop med hela diskussionen kring svenskan i den här artikeln.

    “Dialects expert Zhou Lei pointed out that it was previously difficult to promote the use of putonghua in the relatively isolated city of Wenzhou in Zhejiang province. But as Wenzhou people became more engaged in business activity and needed to communicate with the outside world, they 'spontaneously learnt putonghua', he told The Straits Times.”

    Vi lär gå mot engelska oavsett vilket. ;=)

    Reply
  79. Men titta på andra länder som har flera officiella språk, det fungerar ju faktiskt! Jag praktiserade för en väldans massa år sen på SABC i Kapstaden, de körde bl.a nyheter på både xhosa, afrikaans och engelska. Mina släktingar i Schweiz pendlar mellan flera språk i de flesta sammanhang. Listan kan göras hur lång som helst…

    Reply
  80. Shanghainesiskan är viktigare i termer av att den har fler talare, ja, men Shanghais speciella historia med omfattande kontakter med både andra delar av Kina och med omvärlden gör ändå att dialekten inte kan sägas vara en självklar företrädare för Wu. Wu verkar i själva verket vara ett ganska spretigt “språk”:
    http://www.chinahistoryforum.com/index.php?/top

    Att Mandarin vinner mark har du alldeles rätt i, även om jag tror att det lokala språket ofta lever kvar som en identitetsbärare. I Hong Kong har ju engelskan en stark ställning, och jag vet inte hur intresset för Mandarin är där.

    Man kan också konstatera att vietnamesiska, som vad jag vet inte är nära släkt med kinesiskan – förr skrevs med kinesiska tecken. Vietnamesisk kultur, inklusive Tet-festivalen som är deras namn på nyårsfirandet, bär en stark kinesisk prägel.

    Reply
  81. Min reflektion kring inlägget är att vi redan har börjat röra oss mot en kraftigt ökad engelskspråkighet. Några exempel:

    – När jag pluggade på universitetet hölls fler och fler kurser, speciellt inom matematik, med tiden enbart på engelska. Och en mycket stor del av läroböckerna var amerikanska, vilket gjorde det praktiskt att använda engelska på storbild etc.

    – När inflödet av utbytesstudenter på universiteten ökade så övergick många studentföreningar och organisationer till att kommunicera både på engelska och svenska, eller för enkelhetens skull ibland enbart på engelska. Dumt att dubbelarbeta, eller hur?

    – Reflektion från Taiwan: Där är i stort sett ALLA vägskyltar tvåspråkiga, alltså både engelska och kinesiska. Detsamma gäller många skyltar i affärer, offentliga platser och liknande. Bland äldre invånare är engelskkunskaperna generellt sett i nivå med äldre svenskars, medan däremot nästan varenda unge snackar flytande engelska! Det beror ofta på att de tvingas lära sig engelska i skolan och på kvällsskolor, men förmodligen även för att de hänger mycket på nätet. Och visserligen kan Taiwans 23 miljoner invånare kommunicera med likasinnade i exempelvis Singapore eller Hongkong, men med engelskans hjälp mångdubblas de potentiella kontakterna.

    – I Lund togs något av ett historiskt steg när det klassiska valborgstalet i AF-borgen den sista april i år faktiskt hölls enbart på engelska. (Just i detta fall var ambitionen dock bättre än resultatet, eftersom personen som höll talet pratade snabb och otydlig engelska inför en publik som till absolut största del inte alls förstod vad hon sa).

    Jag har förresten också lämnat ett bidrag, om än litet, till 48 HR Magazine. Det kändes som en kul grej att vara med och bidra till, även om jag först hade svårt att komma på något som passade in på temat.

    Reply
  82. Min reflektion i sammanhanget blir att det idag skulle vart jobbigt om 1700- och 1800-talets svenskar tänk på samma sätt (och om jag förstått saken rätt var det väldigt nära att de gjorde det) med franskan.

    Reply
  83. Det finns redan i dag människor som lär sig rätt många språk grundligt. Vid ett besök på den vietnamesiska ön Phu Quoc träffade vi på en ditvandrad kinesisk familj som flyttat från Hainan till Phu Quoc för ~75 år sedan. Familjeöverhuvudet, i dag någonstans mellan 60 och 70, behärskade kantonesiska, mandarin, lokalt Hainanspråk, vietnamesiska, engelska och tyska. Det sista hade visst samband med att han sedan många år var gift med en tysk kvinna.

    Reply
  84. Nu tar du ändå i för att vara en person som har stor erfarenhet av Taiwan. Kidsen snackar inte engelska bra på något sätt. Att kalla det flytande är skrattretande. Men du kanske inte rörde dig så mycket med kidsen? På ett av de finaste universiteten i staden där jag gick var det extremt låg nivå på engelskan hos de flesta. Och på “engelska” förskolor som jag besökte då min tjej jobbade där hade de svåra problem att få fram ordentliga meningar. Taiwan är ett bra exempel på hur svårt det är även man inte bara har engelsklektioner i skolan utan barnen tvingas till “cram schools” efter skolan.

    Reply
  85. Var i Singapore häromveckan. Det fungerar sådär med att ha engelska som officiellt språk kan jag upplysa om. Men till våra barnbarnbarns generation kanske det är ordnat. Och ja, jag skulle gärna vilja att alla i världen pratar samma språk. Själv försöker jag lära mig kinesiska för att kunna kommunicera med den delen av världen (och inte bli mobbad av mina framtida barn för att jag suger på ett av deras språk) och det vore ju trevligt om jag slapp göra det.

    Reply
  86. OK, “varenda unge” var en överdrift, sorry. Men på den cram school som låg precis intill där jag bodde så var ungarnas kunskaper i engelska förbluffande. Likaså gäller de två andra skolor (mellan- och högstadie) som jag besökte ganska ofta. Inte sällan började jag prata kinesiska med kidsen, men fick svar tillbaka på imponerande amerikanskklingande engelska.

    Självklart är detta urval inte representativt för hela befolkningen, vilket kanske är extra påtagligt på andra ställen än i Taipei. Så jag skulle vilja nyansera mitt inlägg ovan med att förklara att många av de ungar som JAG träffade imponerade på MIG med sina fina kunskaper i engelska. Därmed inte sagt att det går att generalisera detta faktum på alla ungar i Taiwan.

    Tack för påpekandet!

    Reply
  87. Nu när jag är i Kina några dagar har jag passat på att kontrollera lite vad gäller bl a shanghainesiskan. Den har motarbetats aktivt, och barn har fått inpräntat i sig i skolan att mandarin ska användas såväl i samtal med klasskamrater som i publika sammanhang. Shanghainesiskan lärs alltså primärt ut av föräldrar till sina barn.
    Inbördes förståelse mellan shanghainesiska och andra varianter av Wu är mycket riktigt dålig, och det verkar t o m finnas en del hyfsat stora uttalsskillnader inom storstadsområdet Shanghai, och då särskilt bland äldre.

    Kantonesiskan är en helt annan femma. Kantoneser gör helst affärer på kantonesiska, och möjligen på engelska, men inte gärna på mandarin. Att det finns en stor film- och popmusikindustri i Hong Kong gör säkert också sitt till för att stoltheten över det egna språket ska bestå. Att avståndet – såväl geografiskt som mentalt – är större till Beijing gör kanske sitt till; “berget är högt och kejsaren är långt borta” eller vad det heter. ;-)
    Sedan har ju kantonesiskan också den poängen att den med sit större antal toner lär ligga närmare urkinesiskan och på så vis göra att rimmen i gamla dikter etc blir lättare att ta till sig!

    Reply
  88. Nu blir jag lite förvirrad. Det officiella språket i Singapore är engelska, och mandarin. Malaysien vill föja Singapore. I Hongkong pratar nästan alla engelska. Det börjar även bli populärt i Kina att lära sig engelska, främst i storstäder (se Shanghai t.ex) men även på landsbygden bland ungdomar som söker utbildning.

    Reply
  89. Vi är fler än 10 miljoner. En dryg halvmiljon är utlandssvenskar, en dryg halvmiljon är finlandssvenskar (och några tusen är estnisksvenskar) // Besservisser

    Men jag håller med! En bra början är att grundskolan ska vara engelskspråkig. Det skulle göra underverk för Sveriges konkurrenskraft inom 10-20 år.

    Reply
  90. Uppenbart ett förslag författat under tidspress. Svenskan är inget idealspråk, men nu råkar det vara det vi har (och det sitter lagrat som modersmål i neocortex på åtminstone en 8 miljoner människor). Eftersom vi är ett litet språkområde har vi inte haft möjlighet att dubba filmer och tv-serier, vilket antagligen är en delorsak till att engelskakunskaperna i Sverige är i toppskiktet utanför det infödda anglosaxiska språkområdet.

    Det är klart att vi skulle kunna göra en språkreform, men motståndet är starkt (minns när en av de stora dagstidningarna presenterade en text där tj-ljudet konsekvent var utbytt mot tj, ramaskri). Dej, mej och dom verkar inte heller helt ha fått fäste, något särskillt. Det är inget tabu, det är så det är. Det är löjligt, javisst, men det är verkligheten.

    Jag saknar helt en bedömning på den MINSKADE effektivitet det innebär att ta in information på något som INTE är ens modersmål. Det är helt klarlagt att man är som mest effektiv att ta in information på sitt modersmål och mindre effektiv på alla språk man lärt sig senare. Historiskt har språkbyten inte fungerat så jävla bra (åk till Torneå och fråga).

    Det finns också en framtidsaspekt som Jocke för ovanlighetens skull helt har missat: Översättningsmjukvara. Hur motivera en stor och dyr (hur dyr?) reform i våra fettklumpar till hjärnor när det digitala troligtvis kommer kunna producera mer än adekvata översättningar mellan alla språk i hela världen? Det går inte att uppgradera människor hur som helst (ännu) och någon rimlig kostnads- och tidskalkyl mellan de olika alternativen presenteras inte.

    Reply
    • Vi uppgraderar inte samma människor. Vi betalar priset med ett par generationer. Det handlar om att införa ett nytt modersmål. Det har gjorts förr och det kan göras igen.

      Reply
  91. Jag tycker att Sverige ska ha både svenska och engelska som officiella språk. På det viset kan de svenska medborgarna själva välja vilket språk de vill använda. Några kommer att fortsätta att använda svenskan som nu. Andra kommer att gå över till englskan. Sedan finns det de som kommer att använda båda.

    Reply

Leave a Reply