Aftonbladets problem med skolraset

Aftonbladet har dragit igång en magnifik satsning om den svenska skolan. Redan där en anledning att jubla en smula. När man sedan berättar att man ska göra det som en helt öppen granskning (enl @emanuelkarlsten mycket öppnare än SvDs öppna gräv som belönades med guldspade) så ställer jag mig upp i bänken och gör vågen. Medielandskapet och skolan, två av mina favoritämnen, i skön kombination. Men så…

Jag var på väg att sätta rubriken ”Mitt problem med Skolraset”, men jag menar nog att det faktiskt är Aftonbladet som har problem. I korthet, några reaktioner från de första dagarna.

Redan med namnet sätter man en agenda. SKOLRASET. Det blir sensationsrubrik direkt, det skriker löpsedelsord. SKOLCHOCKEN hade varit ett lika tänkbart val, anar vi. Jag vet hur man försöker förklara det, och jag kan förstå hur man tänkte. Men det indikerar inte en öppen granskning, och jag tror att man redan där drar till sig en större andel kverulanter än vad en öppen dialog mår bra av.

Kommentarerna är ett annat problem för Aftonbladet. Lotten Bergman ställer en relevant fråga om ansatsen i texten, och Lena Engelin ställer en fråga om hur kommentarerna ska hanteras. Ingen av dem får svar. Så där fortsätter det. Vissa texter får hundratals kommentarer. Men inga svar från redaktionen. Istället hanterar man det på klassiskt vis. Se till exempel hur man bemöter Paula Hammerskogs kommentar – inte alls. Istället slår man sig för bröstet i en senare text om att ”en och annan kommunikationsdirektör” hittat dit. Man får de kommentarer man förtjänar, och det här ser sannerligen inte bra ut.

Hårdvinklat och inte alls öppet. Var det något vi lärde av #kkgate var det väl att insinuanta frågor inte gynnar dialog och öppenhet. Ur mitt perspektiv handlar det inte alls om att man börjat gräva för tidigt, det handlar om att man genom att sätta vinkeln direkt inte får fram alla röster. Snarare stöter bort de som vill föra en sansad debatt eller bidra med uppgifter. Jag är en av de bortstötta. Jag helt avtänd, och jag vet att jag inte är ensam.

Slarviga oneliners och osynliga redigeringar visar att man dessutom är direkt respektlös. Texten om skolinspektionen och friskolorna avslutades tidigare med texten (fritt ur minnet): ”Visste du att det till hösten kommer starta 104 nya friskolor”. Jag vet att reportern redan från början visste att det inte var sant, att det dokument man presenterade faktiskt visade på något annat, jag vet att flera påpekade det och jag vet att de viftades bort. Men sedan tänkte man tydligen om till slut, och nu har man ändrat till en mycket mer korrekt beskrivning. Men man markerar inte ändringen. Åhh, vad det skaver att man ändrat texten utan att ange att man gjort det, och varför. Så gör vi väl inte numera? I synnerhet inte i ett öppet gräv?
(Men det kan ändå vara värt att tillägga att om man lyft luren och ringt dem så hade det visat sig att det i själva verket kanske kommer att startas ett tiotal. Om man grävt lite alltså…)

Sista punkten, är också spiken i kistan för min del. När man ”avslöjar” initiativtagarna bakom Skollyftet och kör en indignationslinje över att en av dem är anställd på Academedia, då passeras en linje för min del. Jag skrev så här i en kommentar till dem, och jag hoppas verkligen på ett svar.

  1. Kan någon på er stora redaktion vara snäll att förklara syftet med den här texten?
  2. Ska alla som engagerar sig i frågan vara beredda att bli ställda mot väggen av er?
  3. Och om man läser lite mellan raderna, finns det fler än friskoleanställda som ni tycker bör ha anständigheten att avstå från att engagera sig i debatten?

#skollyftet började som en reaktion på Twitter där flera entusiaster ville visa en motbild. I en första rad verkade det som man gillande initiativet, men nu verkar man köra på en helt annan linje. Den gamla linjen. Ångvälten. Det gör mig ledsen.

Uppdatering. Maria Trägårdh har svarat:

Syfet med inlägget var att informera.
Det är journalistiskt relevant att veta vem/vilka som ligger bakom olika initiativ.
Det tog vi reda på och berättade.
Vi välkomnar alla att engagera sig i debatten.

Min följdfråga

Men ni berättade ju bara om EN av de som låg bakom initiativet. Är det inte journalistiskt intressant med hela bilden?
Problemet kokar ju på det här sättet ner till vad ni väljer att lyfta fram.

Hoppas på fortsatt svar. Det där med ”journalistiskt relevant” vill jag gärna veta mer om. I synnerhet i ljuset av ett tidigt stadie av ett öppet gräv.

Går det att rädda skolraset? Jag vet inte, jag hoppas det. Det är en fantastiskt resursstark satsning och många av de smartaste och godaste människor jag känner jobbar med det. Men jag tror man måste göra en omstart. Jag tror man behöver tänka om hela kärnan i projektet. Skippa rubrikjakten, skippa tanken på att ni måste provocera för att få reaktioner. Låt grävet ha sin gång, tillsammans med oss där ute på riktigt. Om det sedan kommer fram upprörande skandaler – DÅ är det läge att braska på. Men först kanske vi ska ta reda på vad som gäller. Först.

Bilden har jag lånat från Aftonbladet - grejen är att det blir inte öppet för att vi ser Jan Helin vid tavlan. Det blir öppet när vi ser vad han skriver på den. Och ännu mer så när vi skriver den tillsamman, inkl rubrikerna.
Bilden har jag lånat från Aftonbladet – grejen är att det blir inte öppet för att vi ser Jan Helin vid tavlan. Det blir öppet när vi ser vad han skriver på den. Och ännu mer så när vi skriver den tillsamman, inkl rubrikerna.

Disclaimer: Paula Hammerskog är en gammal vän till mig, men jag visste inte ens att hon är kommunikationsdirektör på AcadeMedia förrän jag såg hennes titel i kommentaren. Jag trodde hon var frilansande PR-konsult. Det jag skriver här har inget med vår relation att göra och vi har aldrig jobbat tillsammans. Jag har också en son på friskolan Procivitas, en skola jag anser håller världsklass. Men jag agerar inte på deras uppdrag heller, agerar inte på någons uppdrag alls. Jag är (som alltid) bara mig själv, jag har inga uppdragsgivare i skolvärlden, och mina åsikter är helt mina egna.

Uppdatering: Brit är också arg både hos JMW och Second Opinion. Följ kommentarerna. Farmor Gun klurade redan i helgen. Tipsa mig gärna om fler bra länkar.

Regeringen är på hugget och ber om input till den digitala agendan. Bra.

33 thoughts on “Aftonbladets problem med skolraset”

  1. Jag håller med dig angående svarsfrekvensen i kommentarerna. Där måste vi bli bättre. Men vi är ovana. Redaktionen är ovan. Och allt – verkligen allt – är nytt för oss. Det blir kanske smärtsamt blottat i det här läget. Men som jag bloggade häromdagen så är det här en del av den öppna processen, där sådana här saker blir tydliga. http://emanuelkarlsten.se/04/lite-bakgrund-till-skolraset/
    I övrigt så hör vi kritiken och tar den till oss. Även det, att bli kritiserad i ett tidigt läge där lite har hunnit sätta sig, är nytt.

    Reply
    • Jag hör vad du säger, och jag hoppas verkligen att ni förstår ändå att alla reaktioner är tecken på ett brinnande engagemang och stora förhoppningar. Jag försöker hålla emot överallt mot de som vill avskriva kvällstidningarna som snaskare – jag vet hur mycket bra ni kan göra.

      Men det jag beskriver som spiken i kistan ovan är helt obegripligt för mig. Ni hade ju under flera dagar kunnat lyssna och börja känna in. Ändå släpper ni ett ”avslöjande” om #skollyftet. Det behöver förklaras hur ni tänkte där. För trovärdighetens skull.

      Det behöver också förklaras av fler än dig. Var är MT i debatten? Om öppenheten är central i processen så måste ju den ansvarige finnas där också. Jag kan inte gärna ställa dig till svars, och det beror ju inte på hur mycket jag gillar dig och hur mycket jag vet hur smart du är. Besluten som fattas är ju inte dina. Jag vill inte skjuta på budbäraren.

      Eller så här, om vi ska granska granskaren – varför svarar inte Maria Trägårdh eller Jan Helin på alla de frågor som ställts?

      Reply
    • Men vad är så nytt? Tekniken? Den ursäktar väl inte felaktigheter, dumheter och rena påhopp? Jag är ju gammal Expressenreporter och insåg redan innan ni skrev om personerna bakom Skollyftet vad ni antagligen skulle göra – eftersom jag utgick från att ni tyckte det var “kul” att en person som engagerar sig där också jobbar på ett stort företag.

      Jag hade kanske kunnat stoppa hennes engagemang (men jisses vad förbannad hon blivit, med all rätt). Jag ville inte det. Eftersom jag tycker det är ett kul initiativ. Som ingen styr över och som ingen vet vart det tar vägen. Varför står det inte att flera av de andra jobbar på kommunala skolor (obs – inte en uppgift jag kollat, jag har fått den berättad för mig).

      Vet du, jag blir sur när jag tycker ni gör ett sämre jobb än ni behöver. Ovanstående kan inte förklaras med att ni är ovana och att allt är nytt. Det är det inte.

      Jag blir dessutom dumt nog lite ledsen. Jag gillar kvällstidningarna. Försvarar er ofta med en dåres envishet och lyfter allt bra som gjorts genom åren. Jag är jättestolt över mina år på Expressen. Du anar inte hur många mail jag får nu från folk jag mött genom åren som bara konstaterar att här framgår det ju rätt tydligt att kvällstidningarna inte håller tillräcklig kvalitet i det de gör.

      Och så vill jag ha sagt att jag tycker att skolan ska granskas. Ni får otroligt gärna höra av er. Men om ni ska skriva om vem som äger AcadeMedia, varför hör ingen av sig och frågar hur det ser ut? Hur företagets styrs? Kan man det minsta om ägande vet man att man också måste ta upp frågan om styrning. Mitt telefonnummer står på fem, tror jag, ställen på vår hemsida. På ett ställe på AB:s skolraset. Här kommer det igen. 0733 34 87 50. Så ska jag förklara för den som vill lyssna vem som bestämmer över AcadeMedia. Det är nämligen Ulf, Harry, Sofia, Helen, Per och Torbjörn.

      Jacob Wallenberg ser förvisso trevlig ut på bild, och är det säkert också. Äger AcadeMedia gör han dock inte. Bestämmer inget heller. Just eftersom han inga aktier har (i AcadeMedia alltså, en del andra äger han onekligen).

      Reply
  2. Aftonbladet verkar precis som du säger vilja sparka på de som redan ligger med krigsrubriker utan någon djupare substans och spinner bara vidare på en spiral som sprider rädsla och uppgivenhet. Men det följer medielogiken på samma sätt som när de piskar upp stämningen kring svininfluensan så att de som väljer att inte vaccinera sig ska känna skuld, för att sedan rasa över att ingen förutsåg biverkningarna. Men där har man i alla fall den goda smaken att inte insinuant peka på sjuksköterskorna.

    Reply
  3. “Jag försöker hålla emot överallt mot de som vill avskriva kvällstidningarna som snaskare – jag vet hur mycket bra ni kan göra”

    En konstruktiv och respektabel hållning.

    Jag är en av dem som har mycket svårt för kvällstidningar och som ofta, ofta blir besviken på produkten som kommer ut. Detta utan att vare sig i ord eller tanke vilja desavouera någon enskild eller ens tro något annat än att medarbetare på redaktionerna är tänkande människor och ytterst kompetenta yrkespersoner.

    För mig som konsument och medborgare är dock slutprodukten det avgörande. Inte kvaliteten i enskilda delsteg i processen eller goda intentioner hos den enskilde som ev. grusats på vägen till den slutprodukt som publiceras.
    Det avgörande är produkten som kommer ut.

    Reply
  4. “Jag försöker hålla emot överallt mot de som vill avskriva kvällstidningarna som snaskare – jag vet hur mycket bra ni kan göra”

    En konstruktiv och respektabel hållning.

    Jag är en av dem som har mycket svårt för kvällstidningar och som ofta, ofta blir besviken på produkten som kommer ut. Detta utan att vare sig i ord eller tanke vilja desavouera någon enskild eller ens tro något annat än att medarbetare på redaktionerna är tänkande människor och ytterst kompetenta yrkespersoner.

    För mig som konsument och medborgare är dock slutprodukten det avgörande. Inte kvaliteten i enskilda delsteg i processen eller goda intentioner hos den enskilde som ev. grusats på vägen till den slutprodukt som publiceras.
    Det avgörande är produkten som kommer ut.

    Reply
    • Jag tycker, i motsats till dig, att produkten ibland är fantastiskt bra. När det gäller de stora nyhetshändelserna och en hel del av de reportageserier man gör, är man världsklass. I kraft av stora resurser, hög kompetens och lång erfarenhet kan man göra saker som är svårt för andra att ens försöka matcha. Men det finns en vardag som kanske är mindre smickrande. Och så finns det sådant som skolraset…

      Reply
      • Är verkligen inget fan av Aftonbladets journalistik, men har väl kanske missat dessa reportageserier när jag dragit allt deras innehåll över samma kam? Får kanske spana in det mer noga.

        Men sportjournalistiken, som är den jag tidigare iaf. brydde mig om på Aftonbladet.se, är nu så usel så det inte ens är värt det. Överlag tror jag inte att Aftonbladet.se passar något vidare för något objektivt, utforskande samhällsorienterat gräv som det här verkar vara heller. Det lär bli svart eller vitt (eller snarare helrött…) med en tydlig politisk agenda som smyger mellan raderna oavsett.

        Är man som jag dessutom positiv till fria marknadsmekanismer inom utbildningen blir man bara arg, så lika bra att hålla sig därifrån..

        Reply
  5. Jag håller med dig. Verkligen. Och jag är å skolans och lärarnas vägnar upprörd. Dessutom är jag förvånad för att jag under gårdagen kontaktade de 21 lärare som jag känner – och INGEN av dem hade hört talas om 1) skolraset 2) skollyftet.

    Jag bor i en liten bubbla där jag tror att mitt liv som levs via internet är som alla andras. But no.

    – Nej, vår skola prenumererar inte på tidningar längre.
    – Nej, datorerna på skolan är så sega, man pallar inte Aftonbladets flashreklam där.
    – Nej, vaddå, jag har inte ens kollat mejlen sen i förra veckan.

    (Men nu har jag mejlat alla länkar till dem. Och de har lovat att kolla mejlen.)

    Reply
    • Lotten: Om “dina” lärare inte kollar sin mail dagligen OCH inte har datorer som klarar flash, så jobbar “dina” lärare på en skola som inte är rustad för dagens samhälle

      Reply
  6. Vad man inte får missa är att vissa skolor har blivit otroligt mycket bättre. Nu fokuseras det på de skolor som blivit sämre och sedan extrapolerar man det till att gälla alla skolor.
    Visa upp de bra exemplen som föreblder för alla andra. Då ser man lätt att det inte bara är pengar som behövs utan bra organisation och engagerade lärare. Skolan i Nossebro är ett fantastiskt bra exempel på det. http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1262061/Nar-skolan-ar-som-allra-bast.html

    Reply
  7. Ja jisses så det kan bli. Det är nog jag som är skälet till att de tog bort textraden om de 104 skolorna, det tog två (det sista rätt ampert) mail att förmå reportern att inse att det faktiskt var fel. Hon började med att svara mig att om jag undrade över siffrorna så kunde jag ju öppna dokumentet. Det blev nästan lite kul – min fråga om varför hon då, eftersom hon uppenbarligen visste att det var fel det som stod – inte korrigerade fick aldrig något svar. Däremot kom det en osynlig ändring efter en stund.

    Jag jublade när jag såg Skolraset första gången. Nu är jag mest trött på det. Riktigt spännande är det ju sedan i går eftermiddag för just oss när det verkar som om Jacob Wallenberg äger oss. Jag vet att det inte står så, men det är den bild som ges. Tillsammans med en amerikan som visserligen äger en del aktier i AcadeMedia men som är helt passiv ägare. Vi är alltså representerade av en amerikan vi inte har kontakt med, en svensk finansman i form av Jacob Wallenberg som inte har med oss att göra ens indirekt (även om han ser trevlig ut på bild och säkert är det också), samt Conni Jonsson som ledervårt ägarbolag. En av tre rätt således.

    Jag är usel på att uppdatera folk med vad jag gör. Jag är således kommunikationsdirektör på AcadeMedia och frilansande PR-konsult. Funkar utmärkt. Har det senaste året varit kommunikationsdirektör på Fastighetsägarna Stockholm – och frilansande PR-konsult. Funkade utmärkt det också.

    Och kan nån förklara varför min bild försvunnit och varför jag inte kan ladda upp en ny får ni gärna göra det – jag har inget intresse av att dölja ansiktet. Inte ens på Skolraset…

    Reply
  8. Jag tyckte också att granskningen verkade intressant och började prenumerera omgående. Tyvärr är det väl precis som Jocke skriver att det är oerhört vinklat. Min erfarenhet är att det ofta är så. Granskande journalistik är egentligen grävande efter en bekräftelse på en redan anlagd vinkel.

    Det är synd för granskning behövs. Granskning hjälper oss att stå på tårna. Granskning hjälper oss att få ett utifrån och in perspektiv på det vi gör. Granskning är precis som sociala medier ett sätt att få ny input som kompletterar det vi redan tycker.

    Men, som sagt, om granskningen inte syftar till att få ny kunskap utan att bekräfta ett tyckande då är det något annat – bekräftelsejournalistik kanske?

    Reply
  9. Ursäkta en nyss inramlande läsare, men vad är det du/ni upprörs över – egentligen? Vilken granskning har inte en utgångspunkt i sitt initiativ, dvs en vinkel (vad man än må tycka om det, men överraskande är det inte – däremot irriterande om man tillhör de som har förmånen att sätta sina barn i fridskolor). Det finns väl gott om konkurrenter och andra forum som säkerligen gräver fram en motbild? Jag tvivlar inte på att intressenterna för den motbilden har starka röster i media, till skillnad från andra grupper i samhället som aldrig får möjlighet att ifrågasätta eller protestera mot snedvridna samhällsströmningar. (Var finns ni då?) Att skolan har “rasat” visar väl ditt eget val med all tydlighet när du sätter ditt barn i friskola? Varför gör du det? Och vad ska det barn göra vars förälder inte curlar in på samma väg? Menar du att det barnet får samma möjligheter? Menar du att barnen startar som jämlikar? Svaret räcker väl för att granskningens ingångsvinkel känns befogad.
    Ni är för sorgliga.

    Reply
  10. Ursäkta en nyss inramlande läsare, men vad är det du/ni upprörs över – egentligen? Vilken granskning har inte en utgångspunkt i sitt initiativ, dvs en vinkel (vad man än må tycka om det, men överraskande är det inte – däremot irriterande om man tillhör de som har förmånen att sätta sina barn i fridskolor). Det finns väl gott om konkurrenter och andra forum som säkerligen gräver fram en motbild? Jag tvivlar inte på att intressenterna för den motbilden har starka röster i media, till skillnad från andra grupper i samhället som aldrig får möjlighet att ifrågasätta eller protestera mot snedvridna samhällsströmningar. (Var finns ni då?) Att skolan har “rasat” visar väl ditt eget val med all tydlighet när du sätter ditt barn i friskola? Varför gör du det? Och vad ska det barn göra vars förälder inte curlar in på samma väg? Menar du att det barnet får samma möjligheter? Menar du att barnen startar som jämlikar? Svaret räcker väl för att granskningens ingångsvinkel känns befogad.
    Ni är för sorgliga.

    Reply
    • Det är ingen politik i min kritik ovan. Det handlar om metoden. Man säger sig vilja göra en öppen granskning, och det går på tvären mot en redan satt agenda.

      Sedan är det en helt annan sak att du är svårbegriplig när det gäller friskolorna, det kostar ju inget extra att göra det valet? Oavsett – jag ser verkligen ingen poäng att vi börjar föra den debatten här också. Som sagt, mitt inlägg handlade inte om politiken, det handlade om journalistiken.

      Reply
  11. Joakim Jardenbergs problem med #skolraset
    Jävlar vad du går på Jocke, twittrar och bloggar på arbetstid, vad är det med detta som gör dig så hysteriskt upprörd. Varför du upplever just skolraset så fasansfullt det får man inte riktigt grepp om även om man tar sig tid att surfa runt i detta fullkomliga sammelsurium av bloggposter, kommentarer, kommentarers kommentarer, tweets och annat som verkar utgöra en stor del av din social kontext. Jag tycker att du kan ta och dämpa ner dig lite grann och återkomma i ämnet när du själv har något konkret att komma med. Du själv verkar sitta inne med oerhört mycket kunskap om strategier för användandet av sociala medier och liknande. Försök att använda den kunskapen till något konkret och sluta blogga om bloggandet twittra om twittrandet det blir bara tröttsamt att lyssna på i längden

    Reply
  12. Pingback: Noterat 12/4-11

Leave a Reply to Anders M Olausson Cancel reply