Idag har det varit konferens i Malmö. Moving Images 09 var en härlig upplevelse. Via sajten hittar du till backchannel och bambuser, och jag rekommenderar dig att kolla igenom det. Anders Mildner satte tonen på ett härligt sätt, och sammantaget blev det en grymt värdefull dag.

Mitt enkla lilla bidrag bestod av ett par minuter runt tesen att allt är arbetsmaterial. I oktober postade jag ”Fem saker som alla mediehus bör göra nu”, den ledde till olika samtal, som ledde till att Mildner skrev ”Allt är arbetsmaterial”. Ett halvår senare var det dags att försöka utveckla det och ungefär så här gick resonemanget. Frågorna ställs av Anders Mildner och Wivan Kristina Sandberg. Svaren är i stolpform, men eftersom det här är ett arbetsmaterial så bearbetar jag det inte vidare.

Allt är arbetsmaterial, säger man. Vad menar man då, Joakim Jardenberg?

  • Det har alltid varit svårt att veta var en tanke slutar och en annan börjar, eller var en idé egentligen har sitt ursprung. No original ideas.
  • Med internet har det blivit mindre intressant att försöka, istället bygger vi naturligt på varandras verk.
  • Wikipedia är kanske det mest lysande exemplet, det har ju ”allt är arbetsmaterial” som sin tydliga och centrala idé. Men vi ser det över hela linjen. Världens mest använda webbserver är ett program som inte har någon enskild upphovsman. Ophir Kutiel, Kutiman har satt ihop helt unik musik baserat på samplingar från Youtube – ThruYou. Urspungsmännen hade ingen aning om vad som skulle bli av deras material…
  • I den lilla, men nog så viktiga, skalan: Varje gång du skickar vidare en länk deltar du i arbetsprocessen.
  • När alla är med och skapar materialet blir allt arbetsmaterial.

Vad får det här för konsekvenser?

  • Allt förändras. Tänk Clay Shirky, tänk unlearn.
  • En parallell effekt av spridningen och delaktigheten: Tidigare ”skyddades” plagiat och kopiering av den snäva distributionen. Man kunde till och med trycka samma text i 100 tidningar, för det fanns hundra separata spridningsområden Idag finns ingen sådan begränsning längre. Allt avslöjas obönhörligt.
  • När vi ser att allt är en del av en process förändras synen på vad vi kan och inte kan, vad vi får och inte får göra med det material vi få i våra händer.
  • Men framför allt: Vi betraktar inte längre något som statiskt och slutgiltigt. Vi vänjer oss vid engagemang, och då börjar vi kräva att det ska få vara så.

Du har lanserat tanken att mediebolag bör släppa sitt innehåll fritt att bearbeta under creative commons-licenser. Vad skulle ett sådan steg innebära?

  • Att vi spelar roll i morgon också, att vi fortsätter vara relevanta. Vårt material har alltid varit ett socialt objekt, en snackis. När nu folk i allt högra grad kan och vill bearbeta själva, så kommer de att kräva det av oss. Antingen ställer vi upp och blir en aktiv del av processen – eller så står vi utanför och blir både marginaliserade och missbrukade.
  • Det finns svårigheter, tex vår syn på upphovsrätten så som den ser ut idag, men det är en absolut nödvändighet att vi ändrar på det. Vi får inte gör våra fans till fiender.
  • Vi såg oss som slutproducenter, och vi köpte distributionen för dyra pengar. Nu är varje läsare ett potentiellt tidningsbud (om vi gör materialet spridbart) och en medarbetare (om vi aktivt gör vår produkt till ett arbetsmaterial). Hur kan vi inte se fördelarna med det?

För övrigt var dagens favorit ett citat från KG Hammar:

”Allt som är riktigt viktig är gratis. Kärlek till exempel”

Fler som bloggar om #mim09:

Feedback på Moving Images 2009 i Malmö

Ursäkta röran.