Gitta är en smartskalle och jag förstår precis vad hon menar när hon säger

För oss som eventuellt surar för att vi blir kommenterade på fel ställe som vi själva inte har tänkt oss, finns det bara en sak att säga: boo f’cking ho!

Jag håller tveklöst med. Vi har ett ansvar för att ta dialogen överallt där någon vill kommunicera med oss. Gör vi det inte är vi, och förtjänar att vara, focked. För egen del tror jag nog att jag gör det – det borde vara sällsynt att någon inte får svar från mig på Twitter, Buzz, Facebook, Friendfeed, Flickr, Youtube, löksoppa.

CC BY Ross Mayfield

Men ibland är det inte bara dialogen man är ute efter. Ibland är det samarbete, snarare än bara samtal som är grejen. Och då blir det galet om inte så många som möjligt pratar på samma ställe. Därför tar jag mig ibland friheten att önska att ett samtal förs på min blogg, i ett google docs, i en etherpad. Inte för att jag kräver det, utan för att samarbetet helt enkelt vinner på det. Det kan man väl få göra?

Ingen av de sociala nätverken kan fullt ut ersätta en bra kommentarstråd, lika lite som att en like på facebook är samma sak som en trackback från en välskriven bloggpost. Kommunikationen sker överallt, hela tiden. Dessutom i ständig förändring. Facebooks nya grupper har tex fått mig att tillbringa säkert fem gånger så mycket tid på tjänsten, för att det gamla Jaiku-gänget hittat hem. Helt underbart. Men inte helt likriktat inom de olika kanalerna. Ibland vill jag faktiskt få önska vissa verktyg före andra. Men bara om det inte upplevs som ett krav. OK?

Parentes, på slutet: ”the web is an agreement” och kanske var det det här ropet om samarbete som väckte Gittas tanke?

Ursäkta röran.