Ingen har vÀl undgÄtt att Julian Assange varit i hetluften. Alla har kommenterat, Àven jag i mina morgonkommentarer och sÄ hÀr in pÄ andra dagen kÀnns det som att det mesta börjar bli sagt. Men en sak gnager som en sten i skon, och jag tycker inte fokus ur ett medieperspektiv landar rÀtt. SÄ hÀr skriver tex Expressens chefredaktör Tomas Mattsson i sin blogg
Wikileaks hyllar konsekvensneutraliteten och Julian Assange sjÀlv satt pÄ bÀsta sÀndningstid i SVT och förklarade varför det var rimligt att hans Wikileaks spred den information som fanns, ocksÄ om den kunde skada individer, just för att det var den information som fanns.
Men i gĂ„r, nĂ€r Expressen â helt korrekt! â berĂ€ttade om vĂ„ldtĂ€ktsmisstanken, lĂ€t det lite annorlunda frĂ„n Wikileaks och dess vĂ€nner i forumen. Det Ă€r möjligen inte sĂ„ konstigt, en sexbrottsanklagelse Ă€r allvarlig och den som pekas ut som misstĂ€nkt vĂ„ldtĂ€ktsman i medierna orsakas naturligtvis en publicitetsskada. Den hĂ€r gĂ„ngen var den publicitetsskadan förvisso försvarlig, men det Ă€r Ă€ndĂ„ tĂ€nkvĂ€rt att konstatera att konsekvensneutralitetsprincipen inte var lika okomplicerad den hĂ€r gĂ„ngen för Wikileaks och Julian Assange.
Jag tycker det Ă€r en nĂ€rmast oförskĂ€md vantolkning av bĂ„de det uppdrag Wikileaks tagit sig, men framför allt det arbetssĂ€tt de valt. I fallet med the Afghan War Diary hade man dokumenten i mĂ„nader och övervĂ€gde noga hur publiceringen skulle gĂ„ till. Man lĂ€t tre andra publicister vara med i processen och man lĂ€t till och med Pentagon fĂ„ chansen att vara delaktiga. En lĂ„ngsam och nogsam process. NĂ„got helt annat Ă€n det som Expressen presterade i det hĂ€r fallet. HĂ€r gick det undan. HĂ€r gĂ€llde det att kunna skrika âFĂRST!â som om den internationella mediescenen inte var nĂ„got annat Ă€n kommentarsfĂ€ltet pĂ„ Schulmans gamla blogg.
Drivkraften att vara först, att fÄ ett scoop, Àr stark bland alla publicister. Det Àr sjÀlvklart och det Àr sunt. Men nÀr det blir en tÀvling med allt för höga insatser och enbart förlorare hoppas jag att man sover mindre gott om natten.
Expressens bevakning under dagen, och det sĂ€tt som mĂ„nga övriga traditionella medier krokade pĂ„, var inget annat Ă€n motbjudande. Det verkade handla mest om att berĂ€tta hur hela vĂ€rlden vaknade till deras fantastiska scoop, hur twitter fylldes med deras nyhet och ett frossande i guilt by association. Vafan, Mattsson, du kan inte mena att det var en stolt dag i journalistikens historia? Det blir inte bĂ€ttre av att Ă„ ena sidan skylla pĂ„ Ă„klagarvĂ€sendet och sĂ€ga att: âman bara rapporteradeâ och Ă„ andra sidan peka pĂ„ internetdebatten och sĂ€ga: âdet var Ă€ndĂ„ vĂ€rre dĂ€râ.
Min uppfattning Àr att traditionella medier mÄste hitta sin roll pÄ nytt hÀr. Kort historielektion. En gÄng i tiden var tidningarna först med nyheterna. Fick du inte reda pÄ det av grannen, sÄ var det i tidningen du lÀste det först. Allt det förÀndrades med etermedierna. Tidningen kom ut en gÄng om dagen, radio och tv kunde sÀnda varje timme, och till och med direkt nÀr det hÀnde. Tidningarna fick omdefiniera sig. Nu tog man rollen av att dels bekrÀfta att det man hört faktiskt hÀnt, och dels att fördjupa och ge bakgrund. Det fungerade bra i mÄnga Är.
SĂ„ kom internet. Helt plötsligt kunde tidningarna vara först igen. Med stora redaktioner och bra kĂ€nsla för nyhetspulsen var det underbart med tidningswebbarna. Sök efter âJust nu: â pĂ„ valfri tidningssajt sĂ„ förstĂ„r du vad jag menar. Man var med i matchen igen, och den hĂ€r gĂ„ngen tĂ€nkte man inte tappa greppet. Ă ren mellan -95 och -05 var nog de lyckligaste i historien för en nyhetschef. Man kunde vara först ut med nyheten pĂ„ webben OCH bĂ€st morgonen efter i pappret. All was well. Men internet var ett tveeggat svĂ€rd. Snabbheten var inte exklusiv för de traditionella medieföretagen. Alla kunde vara lika snabba. En del kanske till och med snabbare.
De sociala medierna och realtidswebben förĂ€ndrade allt igen. Nu fick inte skĂ„netidningarna vara först med att berĂ€tta om jordskalvet i skĂ„ne. Exemplen var mĂ„nga och det blev lite av en stĂ€ndig tĂ€vling. Man ville inte slĂ€ppa möjligheten att fĂ„ skrika âFĂRST!â Ă€ven om det kanske egentligen kom att gĂ„ lite för fort. MĂ„nga Ă€r de publicister som försöker utnyttja realtidswebben för sin egen nytta, och numera Ă€r det faktiskt hyfsat mĂ„nga som medverkar pĂ„ riktigt. Men fortfarande sitter kampen i vĂ€ggarna.
NĂ€r Robert RosĂ©n skriver pĂ„ Utkiksbloggen att âTrögheten Ă€r journalistikens #assangegateâ sĂ„ trampar han fel. Hen efterlyser följa-john-medier. Robert Ă€r en smartskalle men just hĂ€r Ă€r det fel ryggmĂ€rgsreflex som talar. NĂ€r han avslutar med att skriva:
NÀsta frÄga handlar dÄ om hur etik och sÄdant bör hanteras i framtiden och den Àr sannerligen inte lÀtt att besvara, men det mÄste i vart fall gÄ att jobba mycket snabbare! Vid elvasnÄret, publicerade bÄde Aftonbladet, SR och SVT grejen, runt sex timmar efter Expressen.
… Ă€r det den gamla journalisten som talar. TĂ€nk om det istĂ€llet Ă€r sĂ„ att det gick för snabbt?
AlltsĂ„: jag Ă€r inte det minsta intresserad av konspirationsteorierna hĂ€r, jag menar inte att det spelar roll för den hĂ€r debatten om Assange Ă€r skyldig eller inte, jag tycker det Ă€r korrekt med en namnpublicering etc. Jag förstĂ„r bara inte varför det var sĂ„ brĂ„ttom. Oavsett vilket verkade ju alla vara överens om att det fanns potential för en avsevĂ€rt intressantare story hĂ€r, mycket mer spĂ€nnande Ă€n att bara eka vad en jourhavande Ă„klagare fattade för beslut. Ăr det verkligen den sortens journalistik vi önskar att de traditionella medierna ska lĂ€gga krut pĂ„? Har vi inte skĂ€l att förvĂ€nta oss mer?
En gĂ„ng tiden hette det att âkolla aldrig en bra storyâ, och jag skulle önska att de fortfarande relativt resursstarka mediehusen plockar ner den skylten. DĂ„ menar jag inte bara att man ska kolla i sin mest rudimentĂ€ra form, vilket man gjorde hĂ€r, utan faktiskt gĂ„ lite djupare. Det hĂ€r handlade inte precis om âJUST NU: Stort syralĂ€ckade pĂ„ Kemiraâ – utan om en historia utan urgency. Varför dĂ„ inte göra jobbet ett varv till?
SĂ„, till Thomas Mattsson, Jan Helin, Martin Jönsson och resten av gĂ€nget: Hitta tillbaka till  det som gör er unika. Leverera nĂ„got som inte Twitter kan Ă„stadkomma. LĂ€r er slow publishing av Wikileaks. Och lĂ„t för fan bli att frossa i âFĂRST!â
Mer lÀsning om politiken, pressetiken och juridiken: Opassande-emma om en jobbig frÄga. Mymlan, som jag hÄller med Ànda fram till slutsatserna (vore intressant att höra Sofia kommentera tidsaspekten). MÄrten Schultz som Àr frustande och uppfriskande arg. Och givetvis spaltkilometer via knuff.
Uppdatering: Jan Helin Äterkommer i Ànnu en bloggpost och jag tycker han sÀger det bra:
Det Ă€r inte ett jĂ€ttehögt betyg Ă„t oss som har till uppgift att kritiskt granska myndigheter, Ă€ven om vi i detta fall möjligen kan sĂ€ga att det var viktigare att först rapportera myndighetens Ă„tgĂ€rder (sjĂ€lva anhĂ„llan) och dĂ€refter granska dem. Vill man dra det till sin spets kan man sĂ€ga att om det bara handlar om rapportering av myndigheternas Ă„tgĂ€rder sĂ„ behövs ingen journalistik. DĂ„ Ă€r det enklare att de skriver sina egna pressmeddelanden. I synnerhet om det rör Ă„tgĂ€rder av typen anhĂ„llan eftersom vem en myndighet anhĂ„ller Ă€r â och ska vara – helt offentliga uppgifter i en rĂ€ttsstat.
I ett resonemang om sjĂ€lva namnpubliceringen skriver han ocksĂ„: âTrots att det utan tvekan varit en tĂ€mligen normal svensk pressetisk hĂ„llning att avstĂ„ publicering i avvaktan pĂ„ att omstĂ€ndigheterna kring fallet klarnade.â – jag skulle vilja utöka det frĂ„n att gĂ€lla sjĂ€lva namnet, till att gĂ€lla hela publiceringen. Vi kanske Ă€r ganska överens, egentligen.
Uppdatering 2: Jag var med i Nyhetsmorgon och kommenterade affĂ€ren ur ett medie-perspektiv. Inslaget finns pĂ„ TV4play och min âExtended, personal editionâ finns pĂ„ youtube
Vad gÀller tidsaspekten kan jag berÀtta att jag just nu planerar förelÀsning för förstaÄrsstudenterna pÄ Journalistlinjen, och jag har ett grundlÀggande rÄd som jag utgÄr ifrÄn. NÀmligen att det vÀsentliga i dagens journalistik handlar inte om att vara först eller ensam om en grej. UppochnervÀnda vÀrlden.
Svar nog?
Vilka slutsatser menar du att du inte hÄller med om?
Framför allt det hĂ€r: âI jĂ€mförelse skulle jag nog sĂ€ga att den svenska pressen sĂ€llan hĂ„llit etikfanan sĂ„ högt som nu.â – jag tycker det Ă€r en lĂ€pparnas bekĂ€nnelse frĂ„n cheferna. Man debatterar pĂ„ ett sĂ€tt och agerar pĂ„ ett annat.
Men jag tycker ocksĂ„ du Ă€r fel ute nĂ€r du skriver: âDessutom stör det mig alltid nĂ€r man skjuter budbĂ€raren istĂ€llet för boven, som i det hĂ€r fallet knappast Ă€r Expressens reportrar Niklas Svensson och Diamant Salihu, eller chefredaktören Thomas Mattsson.â
Jag tycker de Ă€r bovarna i det hĂ€r fallet. Tillsammans med jourhavande Ă„klagare. Av det jag kan överblicka sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt gjorde de alla sig skyldiga till samma brott: âFartblindhetâ.
Du frÄgade pÄ Twitter, sÄ, det Àr glasklart vad du menar.
En intressant aspekt Àr att siter som Wikipedia anser att det finns mer eller mindre korrekta kÀllor (WP:RS) just för att undvika att allsköns pÄhittat trams hamnar i dess artiklar. Om inte skvallertidningar bemödar sig om att vara nÄgorlunda redaktionellt korrekta i sitt material kanske de ska undantas helt frÄn den kategorien.
(Dock tycker jag hela “willieleaks” mest Ă€r en axelryckning och att det stora problemet ligger hos de som tjatar om att tribeledare ska distansera sig frĂ„n sin tribe sĂ„ fort det blĂ„ser snĂ„lt, nĂ„got som uttrycktes pĂ„ flera stĂ€llen bl.a igĂ„r. Det fungerar inte sĂ„.)
Men Jocke. Det fanns en polisanmÀlan. à klagaren bekrÀftade. Vad skulle de ha vÀntat pÄ? Jag hÄller med dig generellt om att man inte behöver ha brÄttom, men det hÀr var ett solklart fall tycker jag.
Det som rapporterades var precis de fakta som fanns.
Vad gÀller etikfanan sÄ jÀmför jag med förr. Inte samma sak som att det Àr ofelbart eller perfekt.
Hoppas det inte gÄr att ta miste pÄ att jag vet att det rent teoretiskt var en helt korrekt publicering. Fartblindhet Àr inget pressetiskt brott ;)
Men jag försöker förklara att jag tycker att man inte behövde stressa. Att man kunde gjort ett mycket bÀttre journalistiskt arbete om man jobbat igenom det mer. Men jag kan inte förklara det tydligare Àn vad jag försöker göra i texten.
Jag vet att du vet vad som gÀller och att du ser det korrekta i publiceringen.
Och du vet att jag hÄller med om att det viktigaste i dagslÀget inte Àr att vara först?
Tack!
“LĂ€r er slow publishing av Wikileaks.”
Skillnaden mellan pressen och Wikileaks Ă€r att den senare inte har nĂ„gon egentlig konkurrens. WL har alltsĂ„ _rĂ„d_ att vĂ€nta med ett avslöjande just för att de har monopol pĂ„ nyheten och oavsett nĂ€r de ropar “först!” sĂ„ Ă€r de först.
Nu vet jag det. All is well!
WL har massor av konkurrens, i praktiken Àr alla med internetuppkoppling potentiella konkurrenter till bÄde expressen.se och wikileaks. Skillnaden Àr att WL vÀljer att göra saker pÄ ett sÀtt som de tror gör dem unika, och det tycker jag att expressen ocksÄ borde göra.
Att ropa, eller vara, âFĂRST!â Ă€r en svag USP numera.
… men vem vill vara “bĂ€st”?
En gÄng i tiden lÀste jag Slashdot för att det var ett bra stÀlle att fÄ technyheter sammanstÀllda. Idag Àr det inte sÄ, Slashdot Àr för det mesta dagar efter alla andra med att skriva om saker, men jag lÀser dÀr ÀndÄ.
Orsaken skulle kunna ha varit bra och genomtĂ€nkt redaktionellt material, och det Ă€r nog det jag tycker att vĂ„ra skvallertidningar bör sysslar med istĂ€llet för att försöka slĂ„ de sociala medierna i snabbhet, men i just Slashdot fall Ă€r det faktiskt enbart fördröjningen och dĂ€rmed utökad information i kommentarsfĂ€lten som vinner – som Ă€r bĂ€st. Jag fĂ„r alltsĂ„ bĂ€ttre information dĂ€rifrĂ„n.
NĂ€r alla skriker “först” Ă€r det de rubrikerna alla minns, oavsett hur mĂ„nga rĂ€ttelser som görs i efterhand.
Dagsaktuellt exempel: Sifo har slĂ€ppt en vĂ€ljarundersökning som sĂ€ger “sorry, inget nytt har hĂ€nt”. GĂ„ nu runt och leta efter nĂ„gon enda stackars tidning som faktiskt tĂ€nkt efter i mer Ă€n tvĂ„ sekunder och sen lagt till den redaktionella brasklappen istĂ€llet för att Ă„terupprepa SvDs och TTs felaktiga rubriker. Usch.
Att man har eller inte har rÄd att vÀnta tycker jag Àr rÀtt intressant vinkel. Att vara först med publicering av VAD undrar jag. InnehÄllet mÄste ocksÄ vara lika relevant Àn tidsaspekten. Om Expressens journalister anser sig sjÀlva vara exceptionellt duktiga med hastighetens mÄtt mÀtt sÄ hade jag förvÀntat mig att de skulle ha kunnat grÀva snabbt lite djupare bakom à klagaren som numer med all rÀtt Àr JO-anmÀld anhÄllningsbeslut. Men hÀr har Jocke rÀtt. Det Àr inte den sÄrts journalistik jag i alla fall önskar att de traditionella medierna ska lÀgga krut pÄ. Och absolut har vi skÀl att förvÀnta oss mer.
Att alla med en uppkoppling Àr konkurrenter Àr ett vÀldigt naivt argument som enbart fungerar i teorin dÄ det bortser helt frÄn de resurser som WL i praktiken innehar.
Slumpvald person med ett bloggerkonto kan knappast heller garantera sina kÀllors anonymitet eller publiceringens bestÀndighet pÄ samma sÀtt som WL kan, vilket gör att uppgiftslÀmnarna gÄr till WL.
Eller, för att ta det pĂ„ en annan planhalva: vems lĂ„t Ă€r sannolikast att definiera dansgolven inom en vecka frĂ„n att den slĂ€ppts – Britney Spears eller Jesse Simmons? ;)
NÀr det gÀller Expressen vs. Wikileaks sÄ Àr den förras inriktning att vara en nyhetstidning (Àven dÄ den aspirationen inte alltid verkar vara ledstjÀrnan) medan den senare har nischat sig pÄ just att avslöja hemligstÀmplat material.
Expressens utrymme för att bli unika Àr begrÀnsat av traditionen som nyhetsförmedlare samt resurser uppbundna i bl.a. lokaler, personal och förtroendekapital.
“Först” Ă€r om inte USP:n sĂ„ i alla fall en hyfsad ryktesbyggare: “Expressen hann före de andra tidningarna med den hĂ€r nyheten, sĂ„ de har verkligen kĂ€nselspröten ute – till skillnad frĂ„n DN, som i och för sig skrev den bĂ€sta analysen av situationen, men Ă€ndĂ„ – det var Expressen som fick fram det frĂ„n början och de brukar ju vara först med det senaste”
Ur den nu stÀngda Anna Ardins blogg:
Jag har funderat en del över hÀmnd de senaste dagarna och kom över en vÀldigt bra sida som inspirerat mig till denna sju punkters hÀmndinstruktion pÄ svenska.
Steg 1
TÀnk igenom vÀldigt noga om du verkligen ska hÀmnas. Det Àr nÀstan alltid bÀttre att förlÄta Àn att hÀmnas
Steg 2
TÀnk igenom varför du ska hÀmnas. Du behöver alltsÄ inte bara vara pÄ det klara med vem du ska hÀmnas pÄ utan ocksÄ varför. HÀmnd ska aldrig riktas mot bara en person, utan Àven möta en viss handling.
Steg 3
Proportionalitetsprincipen. Kom ihÄg att hÀmnden inte bara ska matcha dÄdet i storlek utan Àven i art. En bra hÀmnd Àr kopplad till det som gjorts mot dig. Om du till exempel vill hÀmnas pÄ nÄgon som varit otrogen eller som dumpat dig, sÄ bör straffet ha nÄgot med dejting/sex/trohet att göra.
Steg 4
Gör en brainstorm kring lÀmpliga ÄtgÀrder för kategorin av hÀmnd du Àr ute efter. För att fortsÀtta exemplet ovan sÄ kan du paja ditt offers nuvarande relation, fixa sÄ att dennes nye partner Àr otrogen eller se till att han fÄr en galning efter sig. AnvÀnd din fantasi!
Steg 5
TÀnk ut hur du kan hÀmnas systematiskt. Kanske kan en serie brev och foton som fÄr den nya att tro att ni Ànnu ses bÀttre Àn bara en stor lögn vid ett enstaka tillfÀlle?
Steg 6
Ranka dina systematiska hÀmndscheman frÄn lÄg till hög i termer av troligt lyckat genomförande, krÀvd insats frÄn dig samt grad av tillfredsstÀllelse om du lyckas. Den ideala hÀmnden ligger givetvis sÄ högt som möjligt i dessa staplar, men ofta kan en ökad insats av arbete och kapital ge sÀkrare output för de andra tvÄ, egentligen viktigare parametrarna.
Step 7
Skrid till verket. Och kom ihÄg vilket ditt mÄl Àr medan du opererar, se till att ditt offer fÄr lida pÄ samma sÀtt som han fick dig att lida.
Entry Filed under: politik. Taggar: hÀmnd, revenge, laglig hÀmnd, hÀmnas, ÄtergÀlda, straffa.
Jag tycker helt klart du har en poÀng hÀr. Intervjun med jourÄklagaren Àr ju dessutom ett blankt papper, hon svarar att hon inte har en aning pÄ samtliga Expressens frÄgor.
Min Äsikt Àr dessutom att det finns anledning till eftertanke pÄ ett annat plan. Oavsett om man pÄ Expressen hade moralisk eller juridisk rÀtt att publicera namn och bild borde man inte sÄ hÀr i efterhand kanske inse att Àven om det var rÀtt sÄ var det inte bra. Man har nu basunerat ut, till hela vÀrlden, att Assange anhÄllits för VÄldtÀkt, trots att ingen inblandad faktiskt anser att det varit frÄga om vÄldtÀkt, varken kvinnorna, Assange eller à klagarmyndigheten.
Det skulle vara mycket intressant fĂ„ insikt i den jourhavande Ă„klagarens beslutsprocess. Hon sĂ€ger sig varit vĂ€l medveten om vem Assange var nĂ€r beslutet togs. Nu vet jag sĂ„ klart inte om det finns ett utrymme för en indviduell bedömning eller om man helt enkelt följer nĂ„gon slags “checklista”.
DÄ tÄls vÀl Steg 3 att upprepas:
“Proportionalitetsprincipen. Kom ihĂ„g att hĂ€mnden inte bara ska matcha dĂ„det i storlek utan Ă€ven i art. En bra hĂ€mnd Ă€r kopplad till det som gjorts mot dig. Om du till exempel vill hĂ€mnas pĂ„ nĂ„gon som varit otrogen eller som dumpat dig, sĂ„ bör straffet ha nĂ„got med dejting/sex/trohet att göra.”
SĂ„, förutsatt att det gĂ€llde hĂ€mnd: vad kan Assange ha gjort som var sĂ„ hemskt att “förĂ€ras” en vĂ„ldtĂ€ktsanklagelse?
Kan vĂ€l inte annat att sĂ€ga att jag hĂ„ller med dig: skulle vara underbart om det inte var först som rĂ€knades i nyhetsflödet, men i dagens klimat Ă€r det nog svĂ„rt för en dags-/kvĂ€llstidning att fĂ„ in pengar pĂ„ att stĂ€ndigt vara pucktvĂ„a (eller trea) – oavsett hur bra artiklarna blir : /
Ăven Expressen kan ju göra en seriös analys i efterhand.
Jag Àr antagligen sÀmst insatt av alla som kommenterar hÀr nÀr det gÀller lösnummersköparna, men Àr de verkligen helt mÀrkesotrogna?
De urÄldriga mÀnniskor jag kÀnner som fortfarande köper de hÀr tidningarna köper iaf alltid, utan undantag, samma tidning oavsett vad som stÄr pÄ löpen.
De som köper fysiska tidningar Àr, som du sÀger, trogna sina gamla val om inte nÄgonting radikalt hÀnder (som DN:s massuppsÀgning hÀromsistens), men det handlar inte frÀmst om lösnummerförsÀljning, utan om nÀtet:
– har du den mest lĂ€nkade artikeln kan du ju visa det för annonsörer och sĂ€ga att “vi drar folk”. Ăr du först med ett scoop och slĂ„r upp det stort Ă€r det vĂ€ldigt sannolikt att det Ă€r du som blir mest lĂ€nkad.
Expressen har just nu enligt Yahoo Site Explorer 3478 lÀnkningar till artikeln medan Aftonbladets artikel om att anhÄllan Àr hÀvd (som ligger överst pÄ googling pÄ fallet) har 1098 (i och för sig glömde jag filtrera bort de frÄn resp. domÀn :) ).
HĂ„ller inte med dig, svarar sent omsider, http://korta.nu/7538
Publicering pÄ webben har sedan 199? drivit pÄ utlÀgg av mer eller mindre okonfirmerade nyheter. Det intressanta hÀr Àr nÀr det drabbar en webb-person. Tidigare har webb-personer alltid fnyst Ät journalisters argument om att det behövs tid = resurser att undersöka saker och istÀllet sagt att det ska vara full genomskinlighet och att det Àr allt som rÀknas.
Om det nu varit en blogg som varit först med vĂ„ldtĂ€kts-anklagelsen, hade det varit annorlunda dĂ„? Webb-personer hade i alla fall dĂ„ inte kunnat klaga eftersom det dĂ„ varit precis sĂ„ som de föresprĂ„kat – ut med skiten.
Nu var det istÀllet nÄgon skitkvÀllsblaska som var först, sannolikt driven av nöden att vara snabbt ute pÄ webben. Ingen skillnad enligt min mening.
Transparens ger helt enkelt att allehanda skit syns lika vÀl som annat.
VÀlkommen till den nya vÀrlden och vad det kan innebÀra för dig sjÀlv, just du som lÀser det hÀr. Har du nÄgot som helst kÀndisskap sÄ fÄr du passa pÄ dig sjÀlv riktigt noga, annars Àr det lÀtt att skapa skandalrubriker om dig.
Det Àr klart att snabbhet fortfarande Àr en dygd inom journalistiken, inte den enda men fortfarande en dygd. Att nÄgon twittrat lite om saken gör ju knappast att storyn Àr körd och att den samlade pressen kan sÀtta sig ned och fundera pÄ analyser och uppföljningar (jordbÀvningen).
I just precis det hĂ€r fallet Ă€r saken – ur mitt utgivarperspektiv – mycket enkel: En av vĂ€rldens mest omtalade och kontroversiella personer anhĂ„lls i sin frĂ„nvaro av en svensk Ă„klagare. Hur kan man INTE komma fram till att det ska komma till allmĂ€nhetens kĂ€nnedom sĂ„ snabbt som möjligt? HĂ€r Ă€r ju nyheten just att myndigheten fattat detta beslut. Ut med det. DĂ€refter kan man Ă€gna sig Ă„t nödvĂ€ndig kritisk granskning av beslutet, lĂ„ta folk framföra konspirationsteorier om man vill det, jaga Ă„klagaren med blĂ„slampa, etc.
Om du kombinerar âObservera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller pĂ„ den som Ă„terger materialet. â med âVar uppmĂ€rksam pĂ„ att anmĂ€lningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmĂ€ld.â sĂ„ kanske det finns ett tĂ€nkbart svar dĂ€r?
Menar du verkligen att det inte finns nÄgot som helst ansvar hos dig som ansvarig utgivare, bara för att en myndighet fattat ett beslut?
Mitt svar pÄ din frÄga om hur man INTE kan publicera Àr minst lika enkelt som ditt svar pÄ varför det ska göras: Det finns inget *akut* allmÀnintresse, dÀremot finns det en *oöverskÄdligt stor* risk för publicitetsskada.
Jag som ansvarig utgivare har sÄ klart hela ansvaret för det som publiceras, det tror jag att alla förstÄr. Och jag hÄller definitivt inte med om att allmÀnintresset inte Àr tillrÀckligt. Publicitetsskada blir det sÄ klart, men den Àr motiverad av det uppenbara allmÀnintresse jag anser finnas. Jag har gjort massor av sÄdana hÀr bedömningar under Ären och jag vidhÄller att det hÀr Àr ett relativt enkelt fall.
Right. Jag vet att du Àr erfaren. Men jag ser inte att du svarar pÄ frÄgorna. Varför sÄ brÄttom att det inte finns en chans att leva upp till riktlinjerna i de etiska reglerna. För det mÄste du vÀl ÀndÄ erkÀnna Àr fallet?
Expressen hade saken konfirmerad innan publiceringen. Man kan sÄ klart tÀnka sig att utgivaren bestÀmmer att publiceringen inte ska ske utan att Assange beretts möjlighet att kommentera. Fast jag förstÄr att man valde att köra grejen sÄ snart man visste att det var sant. Sant och relevant. Och pÄ webben finns det ju stÀndigt möjlighet att komplettera med nya uppgifter efter hand.
Tillbaka till grundfrÄgan: NÀr svenska myndigheter beslutar att frihetsberöva en av vÀrldens just nu mest omtalade och kontroversiella personer ska media rapportera om det. Helst omgÄende.
Sören Karlsson: Du Àr alltsÄ helt oemottaglig för kritik? Publicister har visserligen en alternativ kÀnsla för etik, men inte desto mindre Àr denna attityd Àr oerhört provocerande.
Jag Àr inte oemottaglig, men jag har en annan uppfattning. SÄ kan det vara.