Turkiet har förhandlat om medlemskap i EU sedan 2005. Det kan de gärna få fortsätta med. Länder utan grundläggande respekt för yttrandefrihet ska stå i skamvrån, så länge som det behövs.

Sitter mellanlandad på Istanbuls flygplats, på väg från Alexandria till Stockholm. Det sista som hände innan jag lyfte var att jag postade en text om de övervakningsambitioner som finns på internet i Egypten. Och nu när jag landade tänkte jag svara på en kommentar. En del av svaret skulle vara ett bambuser-klipp jag spelade in för ett par veckor sedan, men med en händelse som ser ut som en tanke upptäcker jag att Bambuser är blockerat i Turkiet.

En rå google translate säger att texten jag möts av i webbläsaren är: ”This site has disabled access to the court decision.” Det finns alltså ett domslut som förbjuder access till Bambuser. Jag visste så klart sedan tidigare att Youtube, bland annat, till och från varit blockerat men jag trodde man skärpt sig. Har hört siffran 3.500 blockerade sajter. Nu går det att komma åt Youtube, men Bambuser anses tydligen så farligt att det måste blockeras.

Desto större anledning att fortsätta blockera Turkiet.

Och så länge de fortsätter lägga hinder i vägen för en svensk tjänst straffar de väl ut sig själva, enligt principen om fri rörlighet för tjänster?

Den fria rörligheten för tjänster innebär att enskilda medborgare och företag utan hinder ska kunna erbjuda och utföra tjänster i alla EU-länder.

Parantes… Som det ser ut just nu så vet jag förvisso inte om ett EU-medlemskap är ett erkännande eller ett straff, men jag tror ni förstår min poäng ändå.