Människan är ett flockdjur i behov av kontakt och närhet med andra människor. Web 2.0 är ett verktyg som erbjuder människan social tillhörighet på ett internationellt plan. Människans basala behov är de samma som de alltid har varit, det är förutsättningarna som har ändrats. Web 2.0 har med sina sociala nätverk tagit vara på dessa förutsättningarna och skapat ett internet av och för människor.
Undersökningsföretaget Communispace har gjort en studie som relaterar sociala nätverk till sex sociala behov.
1) Uttrycka personlig identitet: Dagens web 2.0 med sina sociala nätverk som Facebook och Myspace är en möjlighet för människor att definiera och omdefiniera sig själva.
2) Status och självförtroende: Bloggar och sociala nätverk är två tjänster som kan hjälpa till att bygga upp självrespekt och ett virtuellt rykte.
3) Ge och ta emot hjälp: Människor har ett behov av att både få hjälp och hjälpa andra.
4) Tillhörighet: Sociala nätverk har blivit en möjlighet för människor att hitta och skapa kontakter med grupper och människor som delar intresse och föreställningsvärldar.
5) Sociala nätverk blir digitala samhälle: I förlängningen förvandlad den digitala tillhörigheten som de sociala nätverken erbjuder till digitala samhälle som erbjuder en starkare känsla av tillhörighet och ansvar. En “lokal” förankring på digital nivå.
6) Mänskligt värde: Människor vill veta att de spelar roll och att de har ett värde, att deras åsikter och meningar kan intressera andra.
Web 2.0 är ingen fluga, det är en förlängning av våra grundläggande behov och vad som gör oss till människor. Frågan är vilka behov som kommer sen? Hur ser internet ut när det står en 3:a eller 4:a framför 0:an istället? Idag tillfredsställer Web 2.0 våra behov av trygghet, gemenskap och uppskattning. Kommer web 3 eller 4.0 handla om en högre grad av självförverkligande? Möjligen kommer applikationer och tjänster korsas och skapa ett internet byggt på hybrider och broar mellan program, tjänster och long tails?
Det blir inga fler versionsuppgraderingar av internet. Från och med nu är de evolution och inte revolution. Närvaron av internet blir, precis som du indikerar, lika naturligt som att det kommer vatten när man vrider på kranen och el när man slår på strömbrytaren.
Men det gör inget, evolution är minst lika viktigt som de stora utvecklingsstegen. Vi måste bara förhålla oss till att det inte finns något speciellt att förhålla oss till.
Det blir inga fler versionsuppgraderingar av internet. Från och med nu är de evolution och inte revolution. Närvaron av internet blir, precis som du indikerar, lika naturligt som att det kommer vatten när man vrider på kranen och el när man slår på strömbrytaren.
Men det gör inget, evolution är minst lika viktigt som de stora utvecklingsstegen. Vi måste bara förhålla oss till att det inte finns något speciellt att förhålla oss till.
Det blir inga fler versionsuppgraderingar av internet. Från och med nu är de evolution och inte revolution. Närvaron av internet blir, precis som du indikerar, lika naturligt som att det kommer vatten när man vrider på kranen och el när man slår på strömbrytaren.
Men det gör inget, evolution är minst lika viktigt som de stora utvecklingsstegen. Vi måste bara förhålla oss till att det inte finns något speciellt att förhålla oss till.
Det blir inga fler versionsuppgraderingar av internet. Från och med nu är de evolution och inte revolution. Närvaron av internet blir, precis som du indikerar, lika naturligt som att det kommer vatten när man vrider på kranen och el när man slår på strömbrytaren.
Men det gör inget, evolution är minst lika viktigt som de stora utvecklingsstegen. Vi måste bara förhålla oss till att det inte finns något speciellt att förhålla oss till.
Det blir inga fler versionsuppgraderingar av internet. Från och med nu är de evolution och inte revolution. Närvaron av internet blir, precis som du indikerar, lika naturligt som att det kommer vatten när man vrider på kranen och el när man slår på strömbrytaren.
Men det gör inget, evolution är minst lika viktigt som de stora utvecklingsstegen. Vi måste bara förhålla oss till att det inte finns något speciellt att förhålla oss till.