Malmö stad har gått in i Second Life. Sydsvenskan skriver att ett EU-bidrag på 800 000 svenska kronor möjliggjorde projektet.

“Vi vet att vi sticker ut huvudet när vi går in i Second Life”, säger projektledaren Grethe Lindhe på Malmö stad.

Nja jag vet inte det? Pluspoäng för viljan men jag är inte alls säker på att denna satsningen är rätt när det kommer till att engagera sig inom sociala medier. I allra minsta fall håller jag med Fredrik Wass på Bisonblog när han skriver att det är två år försent. Men tyck vad man vill, jag tänker inte debatera Malmö stads SL-satsning här, det är det redan så många andra som gör och har gjort. Något som är mycket mer intressant är varför second life aldrig riktigt lyft. Precis som namnet antyder får SL nöja sig med att vara just det, ett andrahandsnätverk långt efter allt vad Facebook, Twitter och bloggande heter?  I slutet av 2006 och början av 2007 ökade antalet användare drastiskt därefter har det stagnerat. Varför kan man fråga sig?

Jag tror så här. Second life står i gränslandet mellan TV-spel och socialt nätverk. Användaren porträttera av en karaktär eller avatar som sedan kommunicerar med andra avatarer. En stor hörnsten av dagens webb är öppenhet och synlighet, värdeord som tillsammans går att adera till ordet transparens. Second Life har ingen som helst transparens och användarna är totala främlingar för varandra. Här finns ingen nytta eller närhet i utbytet av kommunikation. De traditionella sociala nätverken som Facebook och Twitter är snarare kommunikationsformer som breddar och förlänger användarens sociala sfärer, second life känner jag distanserar, det blir för syntetiskt på något vis och medför snarare en känsla av digital schizofreni.

Second Life står dessutom farligt nära ett TV-spel i sitt upplägg och handling. Skillnaden är bara att Tv-spel har en belöning i slutet, de går att slutföra, det finns ett ljus i slutet av tunneln som användaren kan nå. Det kan ta lång tid men man är i alla fall på väg mot något. Second Life delar det upplägget fast totalt utan ende, här finns ingen belöning, ingen skatt vid vägens slut. Allt Second Life gör är att ta tid. Man måste gå runt, lära sig hur man tar av sig, på sig, böjer sig ner, rotar bland sina inventarier osv osv… Detta ovanpå att nätet mer och mer baserar sig på realtidskommunikation  gör SL till en svag länk bland sociala nätverk. Ironin i det hela är att Second Life själva finns på Twitter.

Tre saker som gör att Second Life inte lyfter:

1) Avsaknad av transparens

2) Tar för lång tid

3) Ingen nytta

Det är inte alls omöjligt att Virtuella världar är framtiden för de sociala nätverken. Det kan helt enkelt vara så att Second Life och de andra virtuella världarna är lite före sin tid. Tekniken som sätter de virtuella världarna i relation den öppenhet, transparens och snabba dialog som finns på tex Facebook och Twitter måste komma ikapp. I vilket fall som helst är det inte second Life och VR som det ser ut idag som är framtiden.

second life