Jag sjösatte ett experiment. En gammelmediaprodukt som skulle anpassas till den sociala webben. Vill ni veta hur det har gått med 30Minuter?

Jag tar det som ett ja.

I knappt ett halvår har vi sänt 30Minuter i 24Corren och 24nt. Tisdag, onsdag, torsdag. Varje vecka. Vi har varit drygt en och en halv tjänst som har jobbat med innehållet, plus en drös duktiga tekniker och några synnerligen viktiga praktikanter.

Facit är 78 gjorda program, själv har jag gjort 51 av dom. Över 500 gäster har varit med i programmet. Det har varit tufft, hårt, ruffigt och härligt. Som en gruffig fotbollsmatch med bara vinnarskallar.

Ska jag vara ärlig var den här tanken med integration med sociala medier, alltså att göra Sveriges mest socmed-anpassade tv, inte helt klar. Eller snarare, jag visste att jag ville. Men jag visste inte riktigt vart det skulle bära oss.

Såhär i pausvila kan jag se framförallt två saker.

För det första: genomslaget blev grymt. I vissa kretsar. Och jättesvalt i andra. Helt enkelt därför att sociala medier lokalt är hopplöst omogna. I alla fall i Östergötland. Vår publik finns på FB, men hittar oss inte. Kanske för att varumärket är för nytt. Eller för att vi inte berättar på rätt sätt. Publiken finns inte på Twitter, vilket gör arbetet mer tungrott. Och den östgötska bloggosfären är långt ifrån prunkande. Det finns några modebloggare och ett stort antal anonyma och ojämna vardagsbloggare. En och annan politiker, men det är inte många östgötska bloggar som håller igång den lokala debatten.

För det andra: det spelar ingen roll. För det var ju inte genomslaget vi var ute efter. Det fattar jag nu. Genomslaget får vi i de traditionella medierna (runt 120 000 tittare på våra tv-kanaler, en räckvidd på 200 000 med tidningarna. Till det kommer nyhetssajterna Corren.se och nt.se som tillsammans har en veckoräckvidd på 182 000 unika besökare). Nej, det var inte genomslaget som var grejen.

Det var möjligheten att bjuda in människor djupare in i vårt arbete än någon annan har gjort tidigare. Vår FB-sida är ingen marknadsföringskanal. Det är ett ständigt pågående redaktionsmöte. Här planerar vi. Här spånar vi idéer. Här skapas programmens stomme.

Twitter – har jag fattat nu – är nätverkskanalen. Där gör jag researchen. Där hittar jag experterna. Där hittar jag länkarna till det som debatteras i bloggosfären – och som rimligen bör debatteras i vårt program. Här är det lite synd att den östgötska twittosfären är omogen. Men vad tusan. Det har funkat i alla fall.

För mig har det blivit tydligt att vi gör programmet i den nya världen (så mycket som möjligt) och distribuerar det i den gamla.

Och vad ger då det här? Tja, det är lite lättare att jobba med ett stort nätverk än med ett litet. Det är väldigt mycket roligare. Och eftersom vi gör det vi ska enligt ledningen, alltså producerar kreativ och professionell lokal-tv till liten kostnad, så får vi hålla på. Och förhoppningsvis når vi det jag framförallt vill – relevans, på riktigt.

Ja, det är ett experiment.

Men min vision har klarnat. Jag vill bjuda in er djupare än någon annan tidigare vågat. För relevansens skull. För att inte vara en journalist som sticker huvudet i sanden och låtsas som om ingenting har hänt.

Tycker ni att jag ska labba vidare?

Anna Lindberg är programledare och programansvarig på 30Minuter hos mediekoncernen NTM.

Ursäkta röran.