Jag läser i Medievärlden om den nya policy som DN antagit för att särskilja webb och papper. Den handlar om en hård ransonering av artiklar från tidningen till webben. ”Enligt planerna ska endast tre nyhetsartiklar från nyheter, sport, kultur och ekonomi varje dag läggas ut på dn.se.”

DN får naturligtvis hantera sitt material precis som de vill. Men de måste väl vara klara över vad de vill. Så här säger DN om sig själva, enligt Wikipedia:

DN:s målsättning är att vara en huvudstadstidning som förvaltar upplysningstraditionen, och att vara ”Sveriges viktigaste sociala och demokratiska torg. DN ska mer än någon annan tidning spegla livets och samhällets mångfald, ge orientering (news), bidra till förklaring, värden och riktning (views) samt tillhandahålla värdefulla verktyg (use).”

Idag publicerar man i tidningen en artikel om en rejäl röta på Regeringskansliet. Det är en blytung demokratifråga, om slarviga upphandlingar och misstänkt svågerpolitik. Om hur en upphandlingsprocess verkar bedrivas helt utan process, och med en fd Microsoft-anställd som starkaste pådrivare. Smutsigt. Illa. En glasklar demokratifråga. Men den finns inte på nätet. Eller rättare sagt, den finns inte på dn.se.