Jag outar mina tvivel

Jag tänker outa mitt tvivel.

Såhär i årets sista skälvande dagar ska jag berätta om mina kval. Jag antar att alla som brinner för något, som sjösätter något och hoppas på något drabbas av tvivel. Det kanske helt enkelt är en fas.

Jag vet. Man brukar inte hålla på såhär. Vi brukar outa våra säkra påståenden, vår kunskap, våra framgångar, våra analyser. Men tvivel? Nåja, jag lägger upp mitt som en stor fet julskinka.

Jag håller ju på med lokal journalistik och sociala medier. Och tv. Och här är anledningen till min – kanske tillfälliga – svartsyn.

1. Det lokala. I många år har mantrat för dagspress med vikande siffror varit ”lokal journalistik”. Gärna så lokal som möjligt. Ett tag ville alla åt det lokala, kvällstidningsdrakarna också, som satsade på lokal editionering.

Men allvarligt talat. Är det lokala kittet verkligen något som håller ihop i det nya medielandskapet? Våra tidningar skriver varje dag om det lokala. Lokala politiska beslut, lokala artister, lokala krimhistorier, lokal sport. Ändå viker prenumerationerna. För egen del bryr jag mig lika mycket om Barack Obama som om Fredrik Reinfeldt. Att Brittany Murphy dör är lika illa berörande som att en 30-åring blev överkörd i Linköping igår. Vad säger det? Att i den globala kulturen är geografi ingen issue?

2. Journalistiken. Det är så himla skumt, men på nåt sätt lyckas man suga åt sig all möjlig information. Utan att ens konsumera den ordentligt. Den liksom bara sipprar ner i hjärnan. Jag läser tidningar i jobbet, lyssnar på radio och tittar då och då på tv. Men alltför sällan blir det nåt mer än brus. Att bli publicerad räcker inte längre. Så vad räcker? Hur ska vi göra det?

3. Sociala medier. Årets mest utslitna ord växer som bomull i munnen. Gurusarna upprepar samma sak: nu är dialogen här. Nu kan vi alla dela med varandra. Nu når vi varandra.

Men samtidigt är det så många som använder sociala medier som bara ännu en publiceringsplattform. Vi överröstar varandra, skriker parallellt och skryter om våra followers. Många från så kallad gammelmedia använder Facebook och Twitter som ytterligare en kanal att säga saker som ”läs det här” eller ”kolla in våra årsbästalistor” eller ”missa inte sändningen klockan 19”. Men ärligt talat, från bloggvärlden är det inte så mycket roligare.

När jag tvivlar som mest tänker jag att vi har tappat den grundläggande förmågan att faktiskt vara sociala. Att lyssna intresserat, utan att försöka räkna ut var i samtalet man kan sätta in sin egen stöt. Istället letar vi efter fame och framgång, precis som när det handlade om att synas i tv-rutan. Det är egentligen ingen skillnad, det är bara nya arenor.

Får se vad 2010 har att bjuda på. Om tvivlen minskar, och hoppet blir starkare.

God jul och gott nytt 2010!

16 thoughts on “Jag outar mina tvivel”

  1. Wow, ett tvivlande ord från det här lägret. Det är så intressant att se hur alla mässar fram twitter som det bästa sedan syre och skivat bröd, så ser man gigantiska twitterboxar på nyhetssajterna innehållandes rent.. tja… skit. Helt ofiltrerat skräp på bästa plats. Megafoner som bombarderar ut retweets av andras retweetade retweets. Tror det är svårt att övertyga gemene man om vikten av det när man lyfter upp twitter som det ser ut och används idag (alla sitter inte framför en dator hela dagarna och kan spendera enormt mycket tid till att antingen finjustera sitt filter eller bara plöja igenom allt junk – hur skulle du reagera om elektrikern i ditt vardagsrum tog betald paus för att spana de 921 pers han följer på Twitter?).

    Sociala medier känns som det kommer en av de absolut viktigaste delarna av nyhetssajter i framtiden, det håller jag med om, men jag tror inte sättet det lyfts fram gör att folk hajjar vitsen.

    Reply
  2. Jag tror att du kan ta julledigt med lugn i kroppen. Tvivel har vi alla och tvivel är bra. Alltför sällan attackerar vi oss själva och det vi gör. Gällande de sociala medierna så blir de ju inte sociala bara för att man själv är där, det hela handlar om aktivitet och om närhet. Jag tror inte att människan förlorat förmågan att vara social men kanske bara tillfälligt missförstått vad det innebär.

    God jul och gott nytt år!

    Reply
  3. Oj, det här träffade mitt i prick!
    Jag har ganska länge följt dig på Twitter, läser det du skriver.. men har inte helt kommit mig för att kommentera förrän nu.
    Jag jobbar för tillfället med att driva upp en sida med stor potential, jag upplever det du beskriver var och varannan dag, ibland kan det kännas bara så omöjligt att genomföra, medan nästa dag så förstår man inte helt varför man ens funderade över problemet. Jag tror att tvivel är en form av självrannsaknings process för att hålla fokus och glöd, tvivlade jag inte på det jag gjorde så skulle inte resultatet bli lika bra. jag menar alltså att tvivel är något bra, som man inte bör stoppa undan, att lyfta ut det öppet kan ofta ge ett nytt perspektiv, eller leda till en kreativ lösning.
    Precis som du säger om Twitter och andra nya medier så upplever jag det väldigt mycket som att alla bara gapar över varandra för att ses och höras, eventuellt få ett klick med. Är det verkligen så viktigt att få dessa få gratisklick på kostnad av sitt eget anseende
    ? Om man vänder på det hela, skulle jag verkligen följa någon som faktiskt bara spammar ut reklam om sig själv? Vad har hänt med diskussion och förmågan att föra en konversation utan baktanken om att sälja?

    Att vi upplever media idag som ett oändligt flöde, är i min syn ganska normalt, med det mediesamhälle vi har idag, att det då blir ett brus som du säger är ju inte så konstigt, för tänk om vi skulle ta in, processera och hantera alla intryck i media, vi skulle inte ha tid med annat, och ändå inte räcka till för den enda uppgiften. Det är ändå lite lyxigt med det utbudet vi har idag, för mig känns det helt otroligt att jag kan finna andra av exakt samma intresse och kunna kommunicera och diskutera ämnen med dessa, det är då jag lever upp, lyssnar blir intresserad och tar in.

    Jag vill också passa på att önska dig God Jul & Gott Nytt År.

    Vänligen,
    Fredrik Näs

    Reply
  4. Jag tycker det är intressant att någon inifrån den “sociala mediesfären” outar sina tvivel. Personligen tycker jag sociala medier fungerar sämre nu än för 7-8 år sedan. Nu upplever jag det mer som att fler pratar för att få ut sitt eget budskap, färre lyssnar och tar sig tid att svara, om de inte kan göra det i ett eget inlägg som drar trafik.

    Twitter tycker jag är ett enda stort brus om jag inte väljer att vara väldigt nischad i det jag söker efter. I allt personligt varumärkesbyggande så kan jag inte komma på någon som förstärker sitt varumärke positivt genom att vara på Twitter, snarare tvärtom.

    Reply
  5. Jag kan tycka att företag som informerar på ett inte påträngande vis kan stärka sin profil genom att vara på Twitter. Som fe.x Binero.se eller Citynetwork.se, båda gör det bra i min bemärkelse, det är aldrig omotiverat spam i mina ögon från dessa aktörer. Samtidigt som dom är både sociala och trevliga genom sina profiler. Binero.se svarar även på support ärenden via twitter, vilket ett par gånger har visat sig vara väldigt trevligt.

    Reply
  6. Jag tror också att du har en poäng i att det är svårt att övertyga folk om just Twitters förträfflighet. Det tar ett bra tag att lära sig hantera det – sen tycker jag i och för sig att när man väl har kommit in i flödet så ger det en hel del.
    Men kärnan i ditt resonemang, som jag tolkar som att även i sociala medier bör man ha någon slags substans, tror jag stämmer. I alla fall till viss del. Tack för feedback.

    Reply
  7. Tack! Jag tar julledighet med i alla fall ett hyfsat lugn i kroppen. Om inte annat så känns det hoppfullt att du inte tror att vi bara har blivit toknarcissister med publiceringsnoja. Jag hoppas att det är så. Allt gott.

    Reply
  8. Tusen tack Fredrik för fin feedback. Det känns skönt att inte vara ensam om att tvivla på uppdraget…
    Också fint att du väljer att se bruset som en lyx. Det är ju ett fantastiskt synsätt. Samtidigt sätter du fingret på det som är mitt problem med det lokala, när du skriver att det är otroligt att finna andra som har samma intresse. Jag har en känsla av att just intresse, kultur och sociala nätverk är ett så oändligt mycket starkare kitt idag än vad geografin är. Bara för att nåt händer nästgårds gör det inte per automatik intressant. Och det är här jag är kluven till mitt uppdrag som lokal journalist. Är det lokala överspelat som gemensam nämnare? Eller måste man kanske kombinera geografi med dom andra beröringspunkterna?
    Jag vet inte. Jag vet bara att jag kommer att fundera mycket kring det över helgerna ;)
    Allt gott till dig.

    Reply
  9. Visst kan man se Twitter som ett enda stort brus. Och det blir det ju, om man inte verkligen engagerar sig. Personligen tycker jag att Twitter har tillfört oerhört mycket i mitt liv, både mitt yrkesmässiga och mitt privata. Men precis som du säger är jag lite bekymrad över att vi i så stor utsträckning använder det som publiceringsplattform, en slags 140-teckens-megafon.
    Men vad tusan. Jag kan inte göra så mycket annat än att försöka använda det bättre själv.

    Reply
  10. Jag vill göra ett tillägg just till punkt 3 i ditt inlägg. Precis som du beskriver tycker jag att det inte är 'sann' dialog i de medier vi kallar sociala just nu. Det finns nog ytterligare dimensioner på det, och de kommer att utvecklas när det är tid för det. För att jämföra med ett annat någorlunda aktuellt buzzword: Realtids-webben. Det som definierar realtidswebben är inte heller 'sann' eller fullständig realtid. (En artikel som beskriver hela min poäng på ett fint sätt: http://www.idg.se/2.1085/1.277363/experterna-om…)

    Jag gläder mig till att iaktta den digitala utvecklingen, för jag gissar att om något decennium har vi ett helt annat sätt att kommunicera och interagera med digital information.

    För de andra punkterna tänker jag direkt något om att vila i detta med människors selektiva perception.

    En god jul till dig!

    Reply
  11. 1. Det lokala

    Det är sant som du säger att den “globala byn” bryter upp det lokala på vissa sätt och gör det mindre viktigt eftersom det kan vara viktigare att veta vad som händer på annat håll. Samtidigt är det också globalismen som skapar ett större intresse för det lokala via tidningar.

    Förr i tiden levde människor i sin by och fick inte mycket information utifrån, tidningarna var också lokala till en början. Folk pratade med varandra i byn och fick all information de behövde. Samhället utvecklades och blev allt mer globalt. Tidningar berättar allt mer om vad som händer på andra sidan världen och detta är intressant eftersom det ofta finns en anhörig på andra sidan världen och några vänner utspridda. Kontakterna och vänskapen sker allt mer globalt och mindre lokalt. Globalt kan nyheterna fås från NY Times lika gärna som DN. Den lokala kontakten tappas däremot och skvallret från grannarna når inte alltid fram. Dessa nyheter finns det dock inte flera källor till. Där är det enbart den lokala tidningen som kan ha intresse av att täcka denna nyhet.

    Detta är anledningen till att de lokala nyheterna är heta. Begränsad men koncentrerad efterfrågan som inte täcks av flera källor.

    Reply
  12. Intressant inlägg, och visst håller jag med om att de finns tvivel. Men mina ligger nog mer i vart vi benfinner oss just nu och inte vart vi vill komma. Det känns som att medierna och idéerna om hur saker ska ske förändras i en takt, medan våra personlig synsätt förändras i en annan. Var det någon som lyssnade på människorna, ville de ha lokala nyheter, eller var det bara en niche som lätt passande? Det känns som att sociala medier fortfarande erbjuder mer potential än vad vi är redo att omhänderta, vi måste lära oss att utnyttja de nya möjligheterna som finns. Vi måste helt enkelt glömma att de sas att de var lättare att läsa på papper än på en dataskärm och ge oss in i dagen nyhetssamhälle, där de sociala medierna, även om ordet känns ut tjatat spelar huvudrollen.

    Reply
  13. Jag vet inte om jag förstår dig rätt – men för mig beskriver du skillnaden mellan verktyg och innehåll. Verktyg är… bara verktyg.
    Jag kan citer hoola-bandoola “Om man har en spann som är full med skit – så inte blir det bättre för att man vänder upp och ner på den”

    Lokal journalistik behöver jag för att orientera mig i närmiljön – det märker jag särskilt för att jag just nu har dålig tillgång för jag har flyttat och det är besvärarnde att inte veta något om något i närheten utan bara googla på sådant jag vet att jag vill veta, typ badhusets öppettider.
    Journalistik och nya arenor ser jag på samma sätt – de nya verktygen är till att börja med knepiga innan jag hittar hur de ska fungera för mig. Och ständigt måste jag påminna mig om att det nu produceras nya hinkar med skit som jag måste hitta ett sätt att hantera utan att missa (eller dissa?) verktygen. Bruset tätnar men jag blir allt bättre på att sortera utan att stänga av eller bli frustrerad (fast somlig FB-hantering kan härskna mig svårt)

    Reply

Leave a Reply