Jag tänker outa mitt tvivel.

Såhär i årets sista skälvande dagar ska jag berätta om mina kval. Jag antar att alla som brinner för något, som sjösätter något och hoppas på något drabbas av tvivel. Det kanske helt enkelt är en fas.

Jag vet. Man brukar inte hålla på såhär. Vi brukar outa våra säkra påståenden, vår kunskap, våra framgångar, våra analyser. Men tvivel? Nåja, jag lägger upp mitt som en stor fet julskinka.

Jag håller ju på med lokal journalistik och sociala medier. Och tv. Och här är anledningen till min – kanske tillfälliga – svartsyn.

1. Det lokala. I många år har mantrat för dagspress med vikande siffror varit ”lokal journalistik”. Gärna så lokal som möjligt. Ett tag ville alla åt det lokala, kvällstidningsdrakarna också, som satsade på lokal editionering.

Men allvarligt talat. Är det lokala kittet verkligen något som håller ihop i det nya medielandskapet? Våra tidningar skriver varje dag om det lokala. Lokala politiska beslut, lokala artister, lokala krimhistorier, lokal sport. Ändå viker prenumerationerna. För egen del bryr jag mig lika mycket om Barack Obama som om Fredrik Reinfeldt. Att Brittany Murphy dör är lika illa berörande som att en 30-åring blev överkörd i Linköping igår. Vad säger det? Att i den globala kulturen är geografi ingen issue?

2. Journalistiken. Det är så himla skumt, men på nåt sätt lyckas man suga åt sig all möjlig information. Utan att ens konsumera den ordentligt. Den liksom bara sipprar ner i hjärnan. Jag läser tidningar i jobbet, lyssnar på radio och tittar då och då på tv. Men alltför sällan blir det nåt mer än brus. Att bli publicerad räcker inte längre. Så vad räcker? Hur ska vi göra det?

3. Sociala medier. Årets mest utslitna ord växer som bomull i munnen. Gurusarna upprepar samma sak: nu är dialogen här. Nu kan vi alla dela med varandra. Nu når vi varandra.

Men samtidigt är det så många som använder sociala medier som bara ännu en publiceringsplattform. Vi överröstar varandra, skriker parallellt och skryter om våra followers. Många från så kallad gammelmedia använder Facebook och Twitter som ytterligare en kanal att säga saker som ”läs det här” eller ”kolla in våra årsbästalistor” eller ”missa inte sändningen klockan 19”. Men ärligt talat, från bloggvärlden är det inte så mycket roligare.

När jag tvivlar som mest tänker jag att vi har tappat den grundläggande förmågan att faktiskt vara sociala. Att lyssna intresserat, utan att försöka räkna ut var i samtalet man kan sätta in sin egen stöt. Istället letar vi efter fame och framgång, precis som när det handlade om att synas i tv-rutan. Det är egentligen ingen skillnad, det är bara nya arenor.

Får se vad 2010 har att bjuda på. Om tvivlen minskar, och hoppet blir starkare.

God jul och gott nytt 2010!

Ursäkta röran.