Jag tÀnker outa mitt tvivel.
SÄhÀr i Ärets sista skÀlvande dagar ska jag berÀtta om mina kval. Jag antar att alla som brinner för nÄgot, som sjösÀtter nÄgot och hoppas pÄ nÄgot drabbas av tvivel. Det kanske helt enkelt Àr en fas.
Jag vet. Man brukar inte hÄlla pÄ sÄhÀr. Vi brukar outa vÄra sÀkra pÄstÄenden, vÄr kunskap, vÄra framgÄngar, vÄra analyser. Men tvivel? NÄja, jag lÀgger upp mitt som en stor fet julskinka.
Jag hĂ„ller ju pĂ„ med lokal journalistik och sociala medier. Och tv. Och hĂ€r Ă€r anledningen till min â kanske tillfĂ€lliga â svartsyn.
1. Det lokala. I mĂ„nga Ă„r har mantrat för dagspress med vikande siffror varit âlokal journalistikâ. GĂ€rna sĂ„ lokal som möjligt. Ett tag ville alla Ă„t det lokala, kvĂ€llstidningsdrakarna ocksĂ„, som satsade pĂ„ lokal editionering.
Men allvarligt talat. Ăr det lokala kittet verkligen nĂ„got som hĂ„ller ihop i det nya medielandskapet? VĂ„ra tidningar skriver varje dag om det lokala. Lokala politiska beslut, lokala artister, lokala krimhistorier, lokal sport. ĂndĂ„ viker prenumerationerna. För egen del bryr jag mig lika mycket om Barack Obama som om Fredrik Reinfeldt. Att Brittany Murphy dör Ă€r lika illa berörande som att en 30-Ă„ring blev överkörd i Linköping igĂ„r. Vad sĂ€ger det? Att i den globala kulturen Ă€r geografi ingen issue?
2. Journalistiken. Det Àr sÄ himla skumt, men pÄ nÄt sÀtt lyckas man suga Ät sig all möjlig information. Utan att ens konsumera den ordentligt. Den liksom bara sipprar ner i hjÀrnan. Jag lÀser tidningar i jobbet, lyssnar pÄ radio och tittar dÄ och dÄ pÄ tv. Men alltför sÀllan blir det nÄt mer Àn brus. Att bli publicerad rÀcker inte lÀngre. SÄ vad rÀcker? Hur ska vi göra det?
3. Sociala medier. à rets mest utslitna ord vÀxer som bomull i munnen. Gurusarna upprepar samma sak: nu Àr dialogen hÀr. Nu kan vi alla dela med varandra. Nu nÄr vi varandra.
Men samtidigt Ă€r det sĂ„ mĂ„nga som anvĂ€nder sociala medier som bara Ă€nnu en publiceringsplattform. Vi överröstar varandra, skriker parallellt och skryter om vĂ„ra followers. MĂ„nga frĂ„n sĂ„ kallad gammelmedia anvĂ€nder Facebook och Twitter som ytterligare en kanal att sĂ€ga saker som âlĂ€s det hĂ€râ eller âkolla in vĂ„ra Ă„rsbĂ€stalistorâ eller âmissa inte sĂ€ndningen klockan 19â. Men Ă€rligt talat, frĂ„n bloggvĂ€rlden Ă€r det inte sĂ„ mycket roligare.
NÀr jag tvivlar som mest tÀnker jag att vi har tappat den grundlÀggande förmÄgan att faktiskt vara sociala. Att lyssna intresserat, utan att försöka rÀkna ut var i samtalet man kan sÀtta in sin egen stöt. IstÀllet letar vi efter fame och framgÄng, precis som nÀr det handlade om att synas i tv-rutan. Det Àr egentligen ingen skillnad, det Àr bara nya arenor.
FÄr se vad 2010 har att bjuda pÄ. Om tvivlen minskar, och hoppet blir starkare.
God jul och gott nytt 2010!
Wow, ett tvivlande ord frĂ„n det hĂ€r lĂ€gret. Det Ă€r sĂ„ intressant att se hur alla mĂ€ssar fram twitter som det bĂ€sta sedan syre och skivat bröd, sĂ„ ser man gigantiska twitterboxar pĂ„ nyhetssajterna innehĂ„llandes rent.. tja… skit. Helt ofiltrerat skrĂ€p pĂ„ bĂ€sta plats. Megafoner som bombarderar ut retweets av andras retweetade retweets. Tror det Ă€r svĂ„rt att övertyga gemene man om vikten av det nĂ€r man lyfter upp twitter som det ser ut och anvĂ€nds idag (alla sitter inte framför en dator hela dagarna och kan spendera enormt mycket tid till att antingen finjustera sitt filter eller bara plöja igenom allt junk â hur skulle du reagera om elektrikern i ditt vardagsrum tog betald paus för att spana de 921 pers han följer pĂ„ Twitter?).
Sociala medier kÀnns som det kommer en av de absolut viktigaste delarna av nyhetssajter i framtiden, det hÄller jag med om, men jag tror inte sÀttet det lyfts fram gör att folk hajjar vitsen.
Jag tror att du kan ta julledigt med lugn i kroppen. Tvivel har vi alla och tvivel Àr bra. Alltför sÀllan attackerar vi oss sjÀlva och det vi gör. GÀllande de sociala medierna sÄ blir de ju inte sociala bara för att man sjÀlv Àr dÀr, det hela handlar om aktivitet och om nÀrhet. Jag tror inte att mÀnniskan förlorat förmÄgan att vara social men kanske bara tillfÀlligt missförstÄtt vad det innebÀr.
God jul och gott nytt Ă„r!
Oj, det hÀr trÀffade mitt i prick!
Jag har ganska lÀnge följt dig pÄ Twitter, lÀser det du skriver.. men har inte helt kommit mig för att kommentera förrÀn nu.
Jag jobbar för tillfÀllet med att driva upp en sida med stor potential, jag upplever det du beskriver var och varannan dag, ibland kan det kÀnnas bara sÄ omöjligt att genomföra, medan nÀsta dag sÄ förstÄr man inte helt varför man ens funderade över problemet. Jag tror att tvivel Àr en form av sjÀlvrannsaknings process för att hÄlla fokus och glöd, tvivlade jag inte pÄ det jag gjorde sÄ skulle inte resultatet bli lika bra. jag menar alltsÄ att tvivel Àr nÄgot bra, som man inte bör stoppa undan, att lyfta ut det öppet kan ofta ge ett nytt perspektiv, eller leda till en kreativ lösning.
Precis som du sĂ€ger om Twitter och andra nya medier sĂ„ upplever jag det vĂ€ldigt mycket som att alla bara gapar över varandra för att ses och höras, eventuellt fĂ„ ett klick med. Ăr det verkligen sĂ„ viktigt att fĂ„ dessa fĂ„ gratisklick pĂ„ kostnad av sitt eget anseende
? Om man vÀnder pÄ det hela, skulle jag verkligen följa nÄgon som faktiskt bara spammar ut reklam om sig sjÀlv? Vad har hÀnt med diskussion och förmÄgan att föra en konversation utan baktanken om att sÀlja?
Att vi upplever media idag som ett oÀndligt flöde, Àr i min syn ganska normalt, med det mediesamhÀlle vi har idag, att det dÄ blir ett brus som du sÀger Àr ju inte sÄ konstigt, för tÀnk om vi skulle ta in, processera och hantera alla intryck i media, vi skulle inte ha tid med annat, och ÀndÄ inte rÀcka till för den enda uppgiften. Det Àr ÀndÄ lite lyxigt med det utbudet vi har idag, för mig kÀnns det helt otroligt att jag kan finna andra av exakt samma intresse och kunna kommunicera och diskutera Àmnen med dessa, det Àr dÄ jag lever upp, lyssnar blir intresserad och tar in.
Jag vill ocksÄ passa pÄ att önska dig God Jul & Gott Nytt à r.
VĂ€nligen,
Fredrik NĂ€s
Jag tycker det Ă€r intressant att nĂ„gon inifrĂ„n den “sociala mediesfĂ€ren” outar sina tvivel. Personligen tycker jag sociala medier fungerar sĂ€mre nu Ă€n för 7-8 Ă„r sedan. Nu upplever jag det mer som att fler pratar för att fĂ„ ut sitt eget budskap, fĂ€rre lyssnar och tar sig tid att svara, om de inte kan göra det i ett eget inlĂ€gg som drar trafik.
Twitter tycker jag Àr ett enda stort brus om jag inte vÀljer att vara vÀldigt nischad i det jag söker efter. I allt personligt varumÀrkesbyggande sÄ kan jag inte komma pÄ nÄgon som förstÀrker sitt varumÀrke positivt genom att vara pÄ Twitter, snarare tvÀrtom.
Jag kan tycka att företag som informerar pÄ ett inte pÄtrÀngande vis kan stÀrka sin profil genom att vara pÄ Twitter. Som fe.x Binero.se eller Citynetwork.se, bÄda gör det bra i min bemÀrkelse, det Àr aldrig omotiverat spam i mina ögon frÄn dessa aktörer. Samtidigt som dom Àr bÄde sociala och trevliga genom sina profiler. Binero.se svarar Àven pÄ support Àrenden via twitter, vilket ett par gÄnger har visat sig vara vÀldigt trevligt.
Jag tror ocksĂ„ att du har en poĂ€ng i att det Ă€r svĂ„rt att övertyga folk om just Twitters förtrĂ€fflighet. Det tar ett bra tag att lĂ€ra sig hantera det – sen tycker jag i och för sig att nĂ€r man vĂ€l har kommit in i flödet sĂ„ ger det en hel del.
Men kÀrnan i ditt resonemang, som jag tolkar som att Àven i sociala medier bör man ha nÄgon slags substans, tror jag stÀmmer. I alla fall till viss del. Tack för feedback.
Tack! Jag tar julledighet med i alla fall ett hyfsat lugn i kroppen. Om inte annat sÄ kÀnns det hoppfullt att du inte tror att vi bara har blivit toknarcissister med publiceringsnoja. Jag hoppas att det Àr sÄ. Allt gott.
Tusen tack Fredrik för fin feedback. Det kĂ€nns skönt att inte vara ensam om att tvivla pĂ„ uppdraget…
OcksĂ„ fint att du vĂ€ljer att se bruset som en lyx. Det Ă€r ju ett fantastiskt synsĂ€tt. Samtidigt sĂ€tter du fingret pĂ„ det som Ă€r mitt problem med det lokala, nĂ€r du skriver att det Ă€r otroligt att finna andra som har samma intresse. Jag har en kĂ€nsla av att just intresse, kultur och sociala nĂ€tverk Ă€r ett sĂ„ oĂ€ndligt mycket starkare kitt idag Ă€n vad geografin Ă€r. Bara för att nĂ„t hĂ€nder nĂ€stgĂ„rds gör det inte per automatik intressant. Och det Ă€r hĂ€r jag Ă€r kluven till mitt uppdrag som lokal journalist. Ăr det lokala överspelat som gemensam nĂ€mnare? Eller mĂ„ste man kanske kombinera geografi med dom andra beröringspunkterna?
Jag vet inte. Jag vet bara att jag kommer att fundera mycket kring det över helgerna ;)
Allt gott till dig.
Visst kan man se Twitter som ett enda stort brus. Och det blir det ju, om man inte verkligen engagerar sig. Personligen tycker jag att Twitter har tillfört oerhört mycket i mitt liv, bÄde mitt yrkesmÀssiga och mitt privata. Men precis som du sÀger Àr jag lite bekymrad över att vi i sÄ stor utstrÀckning anvÀnder det som publiceringsplattform, en slags 140-teckens-megafon.
Men vad tusan. Jag kan inte göra sÄ mycket annat Àn att försöka anvÀnda det bÀttre sjÀlv.
Jag vill göra ett tillĂ€gg just till punkt 3 i ditt inlĂ€gg. Precis som du beskriver tycker jag att det inte Ă€r 'sann' dialog i de medier vi kallar sociala just nu. Det finns nog ytterligare dimensioner pĂ„ det, och de kommer att utvecklas nĂ€r det Ă€r tid för det. För att jĂ€mföra med ett annat nĂ„gorlunda aktuellt buzzword: Realtids-webben. Det som definierar realtidswebben Ă€r inte heller 'sann' eller fullstĂ€ndig realtid. (En artikel som beskriver hela min poĂ€ng pĂ„ ett fint sĂ€tt: http://www.idg.se/2.1085/1.277363/experterna-om…)
Jag glÀder mig till att iaktta den digitala utvecklingen, för jag gissar att om nÄgot decennium har vi ett helt annat sÀtt att kommunicera och interagera med digital information.
För de andra punkterna tÀnker jag direkt nÄgot om att vila i detta med mÀnniskors selektiva perception.
En god jul till dig!
1. Det lokala
Det Ă€r sant som du sĂ€ger att den “globala byn” bryter upp det lokala pĂ„ vissa sĂ€tt och gör det mindre viktigt eftersom det kan vara viktigare att veta vad som hĂ€nder pĂ„ annat hĂ„ll. Samtidigt Ă€r det ocksĂ„ globalismen som skapar ett större intresse för det lokala via tidningar.
Förr i tiden levde mÀnniskor i sin by och fick inte mycket information utifrÄn, tidningarna var ocksÄ lokala till en början. Folk pratade med varandra i byn och fick all information de behövde. SamhÀllet utvecklades och blev allt mer globalt. Tidningar berÀttar allt mer om vad som hÀnder pÄ andra sidan vÀrlden och detta Àr intressant eftersom det ofta finns en anhörig pÄ andra sidan vÀrlden och nÄgra vÀnner utspridda. Kontakterna och vÀnskapen sker allt mer globalt och mindre lokalt. Globalt kan nyheterna fÄs frÄn NY Times lika gÀrna som DN. Den lokala kontakten tappas dÀremot och skvallret frÄn grannarna nÄr inte alltid fram. Dessa nyheter finns det dock inte flera kÀllor till. DÀr Àr det enbart den lokala tidningen som kan ha intresse av att tÀcka denna nyhet.
Detta Àr anledningen till att de lokala nyheterna Àr heta. BegrÀnsad men koncentrerad efterfrÄgan som inte tÀcks av flera kÀllor.
Intressant inlÀgg, och visst hÄller jag med om att de finns tvivel. Men mina ligger nog mer i vart vi benfinner oss just nu och inte vart vi vill komma. Det kÀnns som att medierna och idéerna om hur saker ska ske förÀndras i en takt, medan vÄra personlig synsÀtt förÀndras i en annan. Var det nÄgon som lyssnade pÄ mÀnniskorna, ville de ha lokala nyheter, eller var det bara en niche som lÀtt passande? Det kÀnns som att sociala medier fortfarande erbjuder mer potential Àn vad vi Àr redo att omhÀnderta, vi mÄste lÀra oss att utnyttja de nya möjligheterna som finns. Vi mÄste helt enkelt glömma att de sas att de var lÀttare att lÀsa pÄ papper Àn pÄ en dataskÀrm och ge oss in i dagen nyhetssamhÀlle, dÀr de sociala medierna, Àven om ordet kÀnns ut tjatat spelar huvudrollen.
Jag vet inte om jag förstĂ„r dig rĂ€tt – men för mig beskriver du skillnaden mellan verktyg och innehĂ„ll. Verktyg Ă€r… bara verktyg.
Jag kan citer hoola-bandoola “Om man har en spann som Ă€r full med skit – sĂ„ inte blir det bĂ€ttre för att man vĂ€nder upp och ner pĂ„ den”
Lokal journalistik behöver jag för att orientera mig i nĂ€rmiljön – det mĂ€rker jag sĂ€rskilt för att jag just nu har dĂ„lig tillgĂ„ng för jag har flyttat och det Ă€r besvĂ€rarnde att inte veta nĂ„got om nĂ„got i nĂ€rheten utan bara googla pĂ„ sĂ„dant jag vet att jag vill veta, typ badhusets öppettider.
Journalistik och nya arenor ser jag pĂ„ samma sĂ€tt – de nya verktygen Ă€r till att börja med knepiga innan jag hittar hur de ska fungera för mig. Och stĂ€ndigt mĂ„ste jag pĂ„minna mig om att det nu produceras nya hinkar med skit som jag mĂ„ste hitta ett sĂ€tt att hantera utan att missa (eller dissa?) verktygen. Bruset tĂ€tnar men jag blir allt bĂ€ttre pĂ„ att sortera utan att stĂ€nga av eller bli frustrerad (fast somlig FB-hantering kan hĂ€rskna mig svĂ„rt)