För ett par dagar sedan skrev Malin Lernfelt, @MalinLernfelt, en tweet om att alla på GP:s ledarredaktion var journalister. Jag reagerade med nyfikenhet och frågade hur hon definierade det. Vi dansade ett par tweets utan egentligen landa i något avslut. Inte helt sällsynt på Twitter. Och helt ok.

[hela konversationen]

Bakgrunden till min undran är så klart debatten om #journalistroll. Båda sidor, om uttrycket tillåts, verkar regelmässigt ta “journalist” som väldigt självklart. Antingen för att lyfta fram dem som något speciellt eller för att försöka ogiltigförklara dem som något passé. Själv blir jag i ökande grad förundrad över hur stor skillnad det är i hur det definieras. Man gör, i min uppfattning, anspråk på en objektiv definition när det i själva verket är svårt att inte uppfatta det som i allra högsta grad subjektiva bedömningar.

Är man journalist om man är med i SJF? Ja, det kan man absolut säga, men alla verkar överens om att det inte är ett krav. Man kan alltså vara journalist utan att vara med i SJF.

Är man journalist om man har ett anställningskontrakt som säger att man är journalist? Absolut, men många journalister har ingen anställning alls.

Är man journalist om man skriver “journalistiskt”? Jodå, men vem avgör var de gränserna ska dras.

Om man är med i SJF, anställd och skriver journalistiskt kan man ändå diskvalificeras som journalist om man också gör kommersiella jobb, om man röstar i demokratiska val, eller om man ibland skriver ogrundat skvaller. Listan med föreslagna undantag kan göras hur lång som helst.

Kort sagt, det verkar finnas lika många idéer om vad en journalist är, som det finns journalister – för att använda en i diskussionen populär cirkelreferens. Min stilla fråga blir då om definitionen, distinktionen, kan kan användas för att diskutera andra frågor, eller om “journalist” snarare kommer i vägen då.

Jag ser en liknelse med min bild av mig själv som agnostiker. Jag älskar diskussioner om religion och dess roll i vårt samhälle. Men jag anser det irrelevant om gud finns eller inte. Debatten blir utmärkt ändå. Plättlätt. Inte speciellt dramatiskt.

In i det här kommer så Paul Ronge stormande någon dag senare. I en monstertweet klär han på mig ord som jag inte sagt och lägger citat i andra sammanhang än de yttrades. Han gör det här vid upprepade tillfällen och jag blir till slut lite trött. Sorry för de som upplevde mig som ilsk. När jag inte sitter på iphone och flyget precis ska lyfta tänker jag komplettera med länkar och citat. Men poängen är hur oerhört provocerad @paulronge verkar bli av mitt agnostiska förhållningssätt. Det ska jag fundera mer på så småningom.

[hela konversationen]

Som parentes: Lite intressant att jag avkrävs en egen åsikt för att få lov att ställa frågor och söka klarhet. Det är väl precis så objektiva journalister förväntas arbeta?

Till sist, var jag står i fråga om det framtida medielandskapet är förmodligen känt. Men om jag anser att man kan definiera journalister eller inte har absolut inget med den frågan att göra. Låt oss hålla isär saker och ting. Och låt mig gärna redogöra för mina frågor och åsikter själv, istället för att bli pådyvlad sådant jag inte sagt eller tyckt. Bara så. Mer sedan. Kanske ;)

– Posted using BlogPress from my iPhone