En anka kör på som om tiden stått still i fyrtio år, en skiljer sig och en blir hemlös. Julen 2009 lär vi inte glömma i första taget.
Först har vi den klassiska ankan. Sedan 1958 (1960 i sverige) har Kalle Anka och hans vänner önskat oss God Jul. När jag var liten, och tecknat på tv var en exklusivitet, samlades hela familjen runt burken kl 15 varje julafton. Det kändes som Sverige stannade en smula. Spännande att en queer (kolla bara hans klädsel…), ensamstående anka med tre brorsöner kommit att stå som symbol för en del av kärnfamiljens högsta högtid.
Sedan har vi Anna Anka – som för bara ett par månader sedan förklarade att om bara Paul fick en avsugning varje morgon så var äktenskapet säkrat. Jag vet inte riktigt om det var meningen att hon skulle representera den nya kärnfamiljen med sin julshow. Men så lär det hur som helst inte bli, Anna får istället representera den moderna skilsmässojulen.
Och när jag reflekterar lite över det metafysiska i den här paradoxen så kommer ytterligare uppgifter fram. Via Facebook berättar Anders Avellan-Hultman (men jag har inte lyckats bekräfta det än, förmodar att det handlar om Kartago/Schibsted förlag.):
”Och samtidigt så blir Arne Anka hemlös. Förlaget ska sluta med serietidningar vilket drabbar honom, Nemi, Pondus och Larsson.”
Vi förväntas alltså fira jul tillsammans med en anka utan fru, en utan make och en utan hem?
Rekommenderar att du letar upp och tittar på en riktigt bra julfilm och tröstar dig med att det kunde varit värre. Eller?
(Psst, för egen del är jag inte det minsta sorgsen. Jag tycker vi behöver mindre kärnfamilj och fler alternativa jular. Jag gillar att det ser ut som vi, medialt, får en jul i tidens tecken. Tjoho.)
(Psst 2, sedan är det en annan sak att jag älskar att få samla familjen i vårt hem i Ramlösa, ägna mig åt sillen, skinkan (från glad gris, lovar Ängavallen) och frossa i traditioner.)