Igår fick jag lite bakomkulisserna på hur det egentligen ser ut med uppgörelserna mellan bolagen och Spotify, resp mellan bolagen och artisterna. Det här är kanske allmänt känt, men för min del gav det ytterligare nytt perspektiv. Om vi bortser från vad bolagen räknar med att tjäna på sitt ägande i Spotify, och bara fokuserar på de löpande pengarna så sägs det se ut så här, om vi börjar med dealen mellan Spotify och bolaget:
1. Ad-supported free streaming service
2. Paid-for subscription streaming service via broadband on non mobile devices without advertising
3. Paid-for subscription streaming service via broadband and mobile smartphones without advertising. Monthly or daily subscription50% of income under 1, and 60% of income under 2 and 3 are distributed on a pro-rata per-play basis. There are no fixed amount per play.
Av min månadsbetalning på 99 kronor så går knappt 60 kronor till bolagen. Men det är ju ändå en schysst deal tycker jag. Spotify drar ett tungt lass i både byggandet av tjänsten och i själva distributionen, och gör ett gediget arbete här. Vi ska inte inbilla oss att det är gratis att streama musik, lika lite som det är gratis att producera den.
Men sedan händer det saker i nästa led. Nu ska bolagets pengar fördelas till artisterna. Så här säger min källa, i sammanfattning:
1. Det finns en tradition att hantera digitala medier som ”nya” och då finns det klausuler som innebär att artisterna inte får någon del av intäkterna alls. De ska istället användas för att täcka bolagens kostnader för att utveckla dessa nya affärer, plattformar, marknader. Men de avtalen omförhandlas förstås. Sakta.
2. När man väl tecknar avtal om de digitala intäkterna så landar det i regel på 10-15% av intäkterna till artisten. Det varierar mycket, mindre bolag kan ha antingen 50-50, eller ingen utdelning alls, men bland de stora verkar det samlas runt de där 10%.
Summan blir i slutänden att av min månadsinbetalning på en hundring återstår en ca femma att fördelas till de artister jag lyssnar på (inga pengar alls till Uggla, alltså;). Det känns inte klockrent och får mig igen att fundera på vem som egentligen tjänar pengar på upphovsrätten. Jag är inte dummare än att jag förstår att det finns ett värde i bolagens arbete, men jag kan inte få in i skallen hur det värdet kan vara så mycket större än det som vi borde tillmäta upphovsmannen.
Lite länkar till andra bra texter på temat.
- På knuff.se pratas det Spotify intensivt.
- Magnus Uggla gör ett utfall och alla går i spinn. Det här startade den nya vågen
- Emanuel Karlsten gör ett strålande gräv
- SVT tar åt sig äran av ett stort avslöjande, eller hur ska man tolka det här. Vilket skämt av SVT, på så många plan.
- Här är diskussionen från morgonsoffan den 18/8. Eller rättare sagt, efter 6 minuter och fyrtio sekunder handlar det om Spotify. SVTPlay borde fixa till sin trimmer…
- Dagens Media drar stort på Spotifys förlust.
- Dagensskiva gör en bra sammanställning av hur bilden egentligen ser ut.
- Daniel Johansson som forskar i hur musikindustrin ska ta sig genom teknikskiftet har också skrivit en bra genomgång.
Uppdatering, först ut att påminna om att jag missat momsen (15%, UK) är @rogeraberg och @henrikt. Det påverkar inte relationerna i fördelningsmodellen men det gör slutsummorna ännu mindre. Artisterna får alltså inte en ens en femma ;)
De “stora” artisterna klarar sig utan de större skivbolagen. De kan starta egna skivbolag och således ta hela summan själva. För mindre artister, okontrakterade och dylikt, finns det flertalet tjänster på internet där man gratis kan få sin musik distribuerad till både iTunes store och Spotify. Den delen där problemet ligger för en liten artist att idag klara sig utan skivbolag är främst marknadsföring och kontaktnät. Musikbranschen är, liksom de flesta branscherna, till stor del en oerhört sammansvetsad grupp stofiler som gärna håller om varandra samtidigt som de således håller undan nya uppkommande billigare nyskapande förmågor som producenter och dylikt. Det är här de tvingar in folk skivbolagen. Man överlever inte länge i musikbranschen utan duktiga medarbetare och marknadsföring.
Men för att återgå till artikeln så kan man ändå förstå att skivbolagen tar mycket betalt just för att de sköter hela arbetet för så många artister som således inte behöver bry sig om annat än just deras musik. Marknadsföring är inte billigt och heller inte hela arbetet med att spela in en skiva, vilket är en kostnad skivbolagen står för.
Enda sättet för Spotify att i längden få behålla alla artister är att höja månadsavgiften och om det nu är så att de tjänar bättre på Premium-kunder än på reklam – skicka in lite features i premium-versionen som ger så pass mervärde att alltfler går över. Att slippa höra reklamsnutt en gång i halvtimmen har då aldrig övertygat någon i min umgängeskrets att betala för sig.
Du missade momsen. Iofs UK-baserat men fortf runt 15%.
Som jag förstått det, i nästan alla fall där artist=bolag så finns det ändå en aggregatör inblandad. Och de tar sin cut, som ligger mellan 15-30%. Bättre visst, men inte gratis. Eller så har jag missat något?
När det gäller det arbete du menar att skivbolagen utför så berör jag det, men jag tycker fortfarande att det är en grymt skev fördelning. Men där kan vi vara överens om att inte vara överens . min huvudsakliga poäng är att få ut siffrorna och försöka bidra till ökad transparens.
När det gäller premium så har vi uppenbart olika bekantskapskretser ;) Men att höja premiumavgiften vore garanterat självmord. I synnerhet som det i själva verket skulle påverka lite ute hos artisten. Eller menar du att skivbolagen i sin oerhörda godhet skulle ändra procentsatserna då?
Jag ville mest belysa att skivbolagen har en roll även när cd-skivan slutar existera. Det är inte som många tror att en artist spelar in en låt och sen finns inga kostnader. Allt ska gå till artisten. Det finns mängder av personer bakom en inspelning, allt från musikerna till de som sköter marknadsföringen och inte minst själva marknadsföringen i sig som kostar pengar.
Självklart är det inte bara Spotify som måste höja avgiften (tillsammans med fler features) utan skivbolagen måste också skapa en mer fair deal för artisterna. Men att artisterna klagar över dålig ersättning samtidigt som Spotify gick med förlust (ja jag vet att de bara låg skarpt halva året) borde ju ge en fingervisning om att någonting i den ekonomiska uträkningen inte gått helt rätt. Möjligt att de tänker att reklamintäkterna kommer öka så pass mycket när användarkretsen ökar på nya marknader samtidigt som de kanske utfört de största investeringarna på hårdvarusidan, men jag tror det behövs mer. Har svårt att se reklamintäkterna täcka upp för det man skulle få in om alla gick över till premium. Jag tror också att skivbolagen skulle vara mer villiga att omförhandla kontrakten mot artisterna om intäkterna ökar. Problemet hittills har ju varit att “nya” distributionssätt verkligen gett liten ersättning sett till den marknadsföring som krävs för att rikta konsumenterna dit.
Mycket intressant. Jag får dock två följdfunderingar:
1. Förra året såldes 14,7 miljoner album i Sverige. Hittar inte siffran på vad det betydde i intäkter i miljoner för bolagen men jag gissar att åf-ledet inte tar mindre än vad Spotify gör och att snittpriset på de sålda albumen ligger marginellt högre än 99 kr inkl moms med tanke på alla reor.
För att dra in lika mycket pengar på Spotify som på albumförsäljningen genererar idag skulle det alltså behövas högst 1,2 miljoner betalande abonnenter i Sverige. Då har man ändå inte räknat på besparingar för cd-produktion etc. Omöjligt? Nej, varför det om vi har många fler än så som betalar för olika tv-abonnemang eller en dagstidning?
2. Det skrivs om hur lite pengar som går till artisterna på Spotify. Men hur många kronor får artisten för en såld cd-skiva?
Skivbolagen bör självklart släppa en större andel till artisterna. Och de kanske kommer att tvingas till det, dels av stora artister som klarar sig utan skivbolagen men även av de små som startat på egen hand och är vana att behålla 100% av intäkterna. Då krävs det verkligen bra motiv om de ska ge upp 90% för att få ett kontrakt…
Det blir riktigt spännande när vi får ett Spotify för video (Voddler?) som på allvar slår sönder hela tv-världen också…
Bra uppställt, även om man kan finlira. Det är bra att en diskussion om royaltyersättning kommer igång, även om jag är förbluffad över att kreatören under så lång tid förbisetts i debatten om fildelning och upphovsrätt. Att inte fler har skiljt på ersättning till enskilda kreatörer respektive underhållningsindustrin i Hollywood, och alltså vem som tjänar på upphovsrätten (apropå ditt tidigare inlägg).
Det är bra att det blir en förändring och jag skrev själv under Almedalen om kreatörerna, apropå mysteriet varför kulturpolitiken väjer för att diskutera upphovsrätt: http://kulturekonomi.se/2009/07/02/mysteriet-me…
“Det är en grupp som har förbisetts länge och som buntats ihop med deras uppdrags- och arbetsgivarorganisationer.”
Linda Skugge skriver för övrigt (och ursinnigt) i boken “Gratis?” om de små ersättningarna till de som skriver, och hur branschkartor nu ritas om inom både bok- och musikbranschen.
Men – för att plocka upp tråden om vad bolagen tillför – som både kreatör och producent har jag funderat mycket på vem det är som skapar egentligen? Diskussionen är inte ny men varje bransch har haft olika standarder som förändrats stötvis. Jan Guillou (av alla!) gick ju till ursinnigt angrepp på ersättningen till de gamla förlagen (och främst mot Per Gerdin som brukade utmåla sig som “dirigent”). Piratförlaget bildades ju ur denna reaktion.
Ändå ser jag att det finns roller runt omkring kreatören. Alla kan och vill inte marknadsföra. Alla kan inte ens skriva, sjunga eller skriva låtar. Men mycket kan fixas till. Stieg Larssons redaktör, exempelvis, sägs ha skrivit om böckerna rätt rejält; borde inte den personen ha sin del av kakan också? Många undanskymda roller finns utöver Skaparen och Bolaget.
Jag tror att de flesta idag är överens om att den romantiska bilden av det ensamma geniet som skapar inte stämmer. För var dras gränsen mellan din och min skapelse av det här, tankemässigt? Det är Isobels tema i samma bok – se inledningen: http://bokengratis.se/utdrag-isobel-hadley-kampt
Jag måste bara hålla med och fortsätta på din slutkläm. En artist är ingenting utan sina musiker och en skiva säljer sämre utan marknadsföring och självklart ska alla ha ersättning. Jag har svårt att se att 99 kr per månad från varje person ska kunna täcka upp de 100+ kr man annars betalar per skiva.
Jag tycker också att fördelningen är jävligt skev, men den fördelning av intäkterna som beskrivs för digital försäljning är väl inte enbart något som gäller digital försäljning? Fördelningen ser väl ungefär likadan ut vid fysiska släpp?
Intressant diskussion. Tycker dock man bör skilja på:
1. Är upphovsrätten som den ser ut idag befogad?
och
2. Är värdekedjan (värdekedjorna) för konstnärliga verk (främst underhållning) som den ser ut idag OK?
Denna diskussion blandar de två huvudfrågorna på ett olyckligt sätt.
Fråga 1. är i mitt tycke den mest intressanta. Den hypotetiska frågan “Hur skulle det konstnärliga utövandet påverkas om upphovsrätten försvann” är relevant. Skulle artister sluta producera konst och underhållning, för att värdet på deras alster skulle avsevärt devalveras, då det stod vem som helst fritt att kopiera, sprida och använda verket?
Fråga 2. tycker jag är betydligt enklare att besvara: Det är en fri marknad. Om artister inte är nöjda med den befintliga värdekedjan, så gör något åt det då! Vilket fler och fler gör. Poänglöst att gnälla om att ersättningen är för liten. Starta ett eget förlag. Distribuera musiken själv. Framför allt: Sluta gnälla. Att Skugge tycker distributören och mnarknadsföraren av hennes böcker tar för mycket av intäckterna; men byt förlag. Eller byt jobb till ett mer välavlönat.
Hehe, just Linda Skugge är väl ett extremt dåligt exempel. Dels flyttade hon till Piratförlaget när hon inte var nöjd med Bonniers, helt i linje med din uppmaning. Dels har hon ju kommit ut som piratpartist, så hon är djupt involverad i din första punkt också.
Hmmm. Intressanta siffor. Men jag tycker mig minnas att även i den “gamla modellen”, dvs med plastskivor, så fick artister sällan tio procent heller. Snarare mycket mindre.
Japp, men teorin säger väl att volymerna var större då. Själv köpte jag mycket mer än en skiva i månaden.
Fler plattor, ja, säkert. Men totalvolymen musik måste väl ändå vara mycket större idag. . . Det jag tror artisterna har svårt att stå ut med idag är att frånvaron av presserier, konvoluttryckerier och frakt väl borde generera bättre netto. Streaming kostar, men hårdvaran delas av, ja, många. Och marknadsföringskostnaderna finns kvar. Misstanken att skivbolagen skär ut en större del än under plasttiden är säkert berättigad.
Jag är medveten om det. Jag tog Skugge som exempel för att hon togs upp av TobiasN ovan som ett exempel på en skribent som skrivit om artisterna dåliga ersättning i boken “Gratis”. Tycker nog att hon gnäller lite där. Att hon är piratpartist har jag missat. Kanske för att jag tycker hon är djupt ointressant som skribent.
Min poäng är att fråga 2. är enkel att besvara och möjligen intressant ur ett fackförbundsperspektiv, och inte alls på samma plan som diskussionen om upphovsrätten.
Men 1200 kr/år är betydligt mer än vad medelsvensken lägger på skivinköp.
Jo men när pengar är inblandat vill fler aktörer roffa åt sig… I vissa områden så har ju folk förstått att mellanhandel bara höjer priserna, men inte i musikbranshen … än
Som sagt, intressanta siffror. Det fina med det här systemet är ju att de artister som folk verkligen lyssnar på får ersättning (istället för någon ersättning baserad på speltid i radio). Ytterligare en (obekräftad) poäng är att dina 99 kronor endast fördelas mellan de artister som just du har lyssnat på.
Detta förstärker också bilden av att Uggla var ute och cyklade. I en norsk artikel (http://www.dagbladet.no/2009/08/11/kultur/musik…) såg man att ett indiebolag ökade Spotifyintäkterna från första till andra utbetalningen med nästan 600 procent! När det totala antalet användare, liksom antalet premiumanvändare, fortsätter att växa kommer Spotify att bli en enorm tillgång för artisterna. De måste bara ha lite tålamod och se till att förhandla internt med sina egna skivbolag istället för att klaga på Spotify.
Det intressanta här är ju att den stora kostnaden är att ta betalt.
Om man jämför med ljudboksmarknaden som där det kostar mer för ett förlag att vattenmärka en mp3 fil än det gör att trycka en pocketbok så inser man snabbt att det är åt helvete fel.
Eller rättare sagt, mediabolagens iver att skydda sig och sina tillgångar krånglar till det, gör det dyrare och mindre pengar till artisten.
Den dagen Spotify låter artister lägga upp sina egna låtar (som jamendo.com t ex) så man inte behäver mellanhänderna så har man kommit långt.
Slutledet av din Fråga 1 (“Skulle artister sluta producera konst och underhållning, för att värdet på deras alster skulle avsevärt devalveras, då det stod vem som helst fritt att kopiera, sprida och använda verket?”)ger ett enkelt svar bara genom att kolla hur kreatörerna beter sig i dagsläget: Nej, långt ifrån alla skulle sluta skapa bara för att de fick sämre eller ingen ersättning. Med lite tur skulle vi dock slippa den mest publikflörtande kommersiella skiten.
Frågan är väl egentligen om det är rimligt att ta bort den lilla inkomstgaranti (“vill folk ha det du skapat ska de ge dig ersättning för ditt arbete”) som upphovsrätten innebär.
Ang. “byt jobb”-retoriken så: av de flesta svenska musiker och konstnärer jag vet har i stort sett samtliga under långa perioder hankat sig fram på skitjobb för att kunna finansiera sitt huvudintresse, trots att en del av dem varit etablerade och/eller firade inom sina respektive kreativa utövanden och oavsett om de varit på andras eller eget bolag / förlag. En hel del av dem har till sist gett upp och lagt ner kulturutövandet, vilket i många fall är en klar förlust.
Många kommer m.a.o. inte sluta skapa bara för att det är dåliga villkor, utan de kommer sluta för att det är usla villkor under en längre period. Medan vissa lever konstnärsmyten och svälter eller snyltar på sina vänner / beundrare.
(ber om ursäkt om det blev lite osammanhängande / svamligt – är löjligt trött just nu)
Jag antar att “ökade med 600%” gäller “Indie Distribution” som gick från 16,64 till 97,77 norska kronor på ett kvartal. Lyssningen under en av utbetalningsperioderna uppgår nog till en bra bit över de 20 000 som angavs för _en_ av grupperna på bolaget.
20 000 spelningar på ett kvartal ger ett snitt på 222 spelningar _per_dag_ (vilket f.ö. ger att de enligt avtalet borde fått ut ungefär samma summa per dag som för hela kvartalet), det är ungefär 12 timmars musiklyssnande.
Att utbetalningen ökade med 600% säger m.a.o. inte så mycket egentligen om det inte ställs i relation till hur många lyssningar de fått under bägge perioderna, hur många lyssningar de kan förväntas få framöver och hur mycket Spotify betalar ut per lyssning. För även om ökningen i slutändan blir 6000% mot första utbetalningen är det ändå bara en månadsinkomst på under tusenlappen att fördelas på bandmedlemmar och bolag om tariffen står sig…
Hej, det var en mycket klyftig och sympatisk post. Vi i Gramtone har samma erfarenheter som du nämner. Eftersom vi har en helt annan modell för fördelning av intäkter, så hoppas vi ju på schysstare villkor för musikerna. Men just Spotify har den i särklass sämsta fördelningen av alla distributörer – 50/50 istället för en vanlig distributör som har 80/20. Men en viktig aspekt är förstås att kreatörer måste finnas där publiken finns. Och idag finns de på Spotify. Så det är en svår balansgång. Kolla gärna vår affärsmodell, med kooperativt ägande, egen studio och webbutik samt pengarna till artisterna.
Hej, det var en mycket klyftig och sympatisk post. Vi i Gramtone har samma erfarenheter som du nämner. Eftersom vi har en helt annan modell för fördelning av intäkter, så hoppas vi ju på schysstare villkor för musikerna. Men just Spotify har den i särklass sämsta fördelningen av alla distributörer – 50/50 istället för en vanlig distributör som har 80/20. Men en viktig aspekt är förstås att kreatörer måste finnas där publiken finns. Och idag finns de på Spotify. Så det är en svår balansgång. Kolla gärna vår affärsmodell, med kooperativt ägande, egen studio och webbutik samt pengarna till artisterna.
Nu pratar vi bara artister, dessa har ingått avtal frivilligt och bör kanske läsa på och ta juridisk hjälp före det att de ingår ett avtal med ett bolag. Lämpligen bör man som artist fundera över varför man ingår avtal med ett bolag. Kan man själv sköta inspelning, mixning, mastring, layoutarbeten, pressning, konvertering till olika digitala format, marknadsföring, företagande (med allt vad det innebär), logistik, distribution, övrig administration och vad jag nu kan ha gjömt, så finns det absolut ingen anledning att ingå ett avtal med någon annan gällande utgivningen av ens musik.
Vi får bara hoppas att artisten fortfarande har tid att göra musik.
En återkommande fundering hos många verkar vara saker i stil med att artister är lite dumma, som inte fattar att de skulle få alla pengar själva om de gav ut musiken på eget bolag. Om man nu inte kan utföra alla ovanstående jobb så får man lov att anlita någon som gör dem och det kostar vad? Jo, pengar! Gör man dem själv så kostar det tid, material och lokalhyra.
En nackdel med att ge ut musiken själv är att, om du gör alla investeringar själv, med surt förvärvade slantar, så förlorar du varenda öre om skivan inte säljer. Skivbolagen fördelar vinsterna och förlusterna från fler olika “skivprojekt”, förhoppningen är att investerat kapital skall ge avkastning. En ensam artist har inte samma möjlighet att låta fler parallella projekt täcka upp för varandra. Även om man är en “stor” artist så kvarstår kostnaderna. Om inte i pengar så i egen tid. Där är ett val som artisten bör och skall göra. Ingen annan har rätt att bestämma detta åt artisten. Fria människor gör sina egna val.
Angående spotify så betalas ersättning ut via STIM till upphovsrättshavare, låtskrivare. Dessas ersättning är enligt en artikel i senaste numret av STIM's medlemstidning, ca: 23 gånger högre än ersättningen vid radiospelningar. 2300 kr för en miljon lyssnare, medan SR betalar ca: 100 kr för 1 miljon lyssnare.
Kul att du talar om transparens, information om musikbransch finns i flertalet böcker… En bra och enkel bok är “Musik som levebröd” av Kent Wennman & Per Boysen.
Det är mer en fråga om att bilda sig, skaffa tillförlitliga referenser och sluta lyssna på arga människors illvilliga ryktesspridning än transparens. Det är ganska vidöppet och solklart för den som vill tillgodogöra sig kunskap. För att svara på funderingen om vilka som tjänar på upphovsrätten, så kan jag ge dig ett inte helt fullständigt, men ganska uttömmande svar.
Låtskrivare, artister, musiker, musikproducenter, förläggare med anställda, skivbolag med anställda, ljudtekniker, försäljare, investerare, distributörer, logistikföretag med anställda, agregatorer med anställda och givetvis i förlängningen samhället, skatteintäkter går till vård, skolor etc.
Sen kan man gå omkring i en låtsasvärld och se otäcka konspirationer istället för att se sina egna kränkningar av ovan nämnda. Illegala fildelare är “the bad guys”. Extra “bad” när man greppar efter halmstrån för att försöka rättfärdiga sin egen brottsideologi.
Det går inte att jämföra Spotify och skivförsäljning, jämför hellre med radio.
Skivbolagen och artisterna ska väl sinsemellan komma överens om ramarna för sina affärsavtal? Klart man kan tycka, men det är väl ytterst deras ensak?
Framför allt så kommer SPotify och Voddler “slå sönder” illegal fildelning. Det är ju kanon! Illegal fildelning ersätter inte artister och låtskrivare över huvud taget. Gött!
Siffran du söker är ca: 678 000 000 kronor för album under 2008. (GLF)
Siffran var 1998 ca: 1 456 000 000 kronor (skillnaden på 778 miljoner kr räddas inte riktigt av den “digitala” försäljningen 2008 ca: 71 miljoner)
Där har nog artisterna förlorat en hel del pengar. Problemet ligger knappast i artisternas frivilligt ingångna avtal med bolagen. Problemet ligger nog snarare hos dem som utan tanke på andra begår brott på internet.
Det står en rosa & grönrutig elefant i vardagsrummet, men piratrörelsen förstår inte vad det är och förnekar dess existens.
UK VAT: 23,46%
Är det bara jag som hakar upp på att det står att 10-15% brukar i regel gå till artisterna så påstår han att det endast är 5 kronor av intäckterna. Jag vill gärna veta hur han tänker…
50-60% av intäkterna går vidare till bolaget. 10-15% av den andelen går vidare från bolagen till artisten. Allt finns i texten.
Men det är ju inte bara artisten som ska ha betalt. Hela musikbranschen lever av dessa pengar. På en såld CD får låtskrivarna 10% direkt via Stim. Musikproducenten får det som står i hans kontrakt med skivbolaget (normalt runt 4%). Om artisten producerat sin egen skiva så får han med andra ord ytterligare runt 4%. Har artisten skrivit sina låtar själv får han ytterligare 10%.
Jag vet dock inte vilken procentsats Spotify betalar till Stim numera när den nya förhandlingen är klar sedan ett par månader tillbaks. Någon som vet?