Morfar och Spotify – ännu en intäktsmodell?

För några dagar sedan var jag på släktmiddag, och firade att mormor fyllde 75 år — en stor händelse på många sätt. Det vankades champagne, trerättersmiddag, morföräldrar, mostrar, och kusiner. Men trots att man träffar släkten så sällan är det intressantaste samtalsämnet ändå alltid internet. Att helt enkelt höra hur folk som inte ständigt är online resonerar och tänker.

Så vad lärde jag mig? Jo, morfar sa såhär (med smått upprörd stämma):

“Jag har försökt att läsa nyheter på nätet många gånger, men varje gång jag försöker så är det massa reklam som är i vägen och stör. Det går helt enkelt inte. Om man kunde betala för att få bort den skulle jag göra det med en gång!”

Intressant.

Musikbranschen

Det får mig att tänka på musikbranschen. En gång i tiden skapades musik och såldes på CD-skivor. Man massproducerade och artisterna tjänade en engångssumma varje gång någon köpte skivan. Musikbranschen håller nu på att förändras så att vi t.ex. i Spotifys fall betalar artisterna per lyssning. På så sätt lönar det sig att hålla sig med ett jättearkiv låtar. Varje enskild låt kan bidra till att dra folk till tjänsten, och om ingen lyssnar på dem, så kostar de nästan inget för Spotify.

Spotifys kunder däremot betalar per månad, och givet att de inte lyssnar för mycket, går Spotify med vinst. Men inte nog med det, man gör också all musik tillgänglig gratis, om man kan tänka sig lite reklam mellan låtarna.

Tidningarna

CD-skivor och tidningar är rätt lika när man tänker efter. Kanske skulle det löna sig att gå mot Spotify-modellen då? Hur skulle det fungera?

  1. Annonsörerna betalar varje gång deras annons visas.
  2. Kunderna betalar antingen en månadsavgift för ett premiumkonto, och slipper då all reklam på sajten. Givetvis förs alla befintliga pappersprenumeranter över till premiumkonton på webben.
  3. Journalisterna får betalt varje gång någon läser artikeln, en procentsats av vad annonsörerna betalar. Plus en (lite större) del varje gång en prenumerant läser deras artikel.

Detta innebär förstås en väldigt sänkt risk för tidningarna. Om ingen besöker webbplatsen så kostar den också mindre. Visst kommer journalisterna, precis som uggla, gneta om att dom får för lite betalt. Men hur ska det fungera att betala journalisterna mer än man tjänar på deras artiklar? Nej, det säger sig själv, det blir till att bråka om procentsatsen. Hur stor overhead har man för organisationer runt om? Kan man ge journalisterna 10%? Bara 5%?

Allt material finns också tillgänglig gratis, vilket gör att välskrivna artiklar kan fortsätta nå ut till lika många människor som förut. Ingen paywall. Vi social media-människor nickar förstås instämmande, internet är och ska vara en öppen plats!

Men, viktigast av allt: äntligen slipper morfar ta sig till affären varje dag för att inhandla sin Expressen, och kan istället i lugn och ro läsa sin tidning på nätet. Han lägger som sagt gärna lägga en slant, speciellt som han vet att pengarna går till “de bästa” journalisterna, vars artiklar just han läser.

16 thoughts on “Morfar och Spotify – ännu en intäktsmodell?”

  1. Jag tycker modellen verkar mycket farlig. Den skapar ett direkt incitament för journalisten att skapa irrelevanta nyheter som skapar mycket läsning. I.e. Klick!-journalisterna blir mer välbetalda än de som sysslar med “riktig” nyhetsförmedling. Och hur skulle det pressa journalisten att tumma på fakta? Behöver vi verkligen mer kändisskvaller och halvsanningar i pressen?

    Reply
  2. Tror det kan vara nyttigt att föra in ett marknadstänk även bland journalisterna.

    På webben blir det så tydligt att klick/visningar genererar direkta intäkter. Intäkter som betalar lönerna.

    Dock bygger det på att tidningen har tydliga strategier kring innehållet och vilken nivå man vill ligga på gällande ex. faktakoll, nyhetsvärde osv.

    Vet att Nyheter24 kör denna modell med deras “journalister”. Men sen är dem inget DN direkt.

    Reply
  3. Säger du alltså att du vill ha en incitamentsmodell som premierar artiklar som ingen/få läser? Om folk bara ville ha Klick!-artiklar så skulle det inte finnas några andra tidningar än kvällspressen, men nu finns det flera.

    Reply
  4. Nyckeln i det du säger är “_nu_ finns det flera”. Det här handlar ju om vilken slags medier som ska finnas i framtiden. Om vi vill ge osaklig skandal- och skjutjärnsjournalistik en rejäl knuff framåt så är ditt förslag utmärkt. Personligen tycker jag redan att det rapporteras fullt tillräckligt av sådant material redan.

    Se det lite som Nobelpriset: Bara för att få/ingen läser så betyder inte det att det inte utvecklat berättandet eller kunskapen i samhället. Annars skulle ju bara JK Rowling få Nobelpriset varje år.

    Reply
  5. Jag tror verkligen inte det. Vi tar ett konkret exempel: Skulle DN:s journalister helt plötsligt börja skriva kändisskvaller? Det tvivlar jag starkt på. Varje tidning har sina egna kvalitetsmått, som krävs av journalisterna för att dom ska få jobba där. Uppfyller man inte de måtten, eller “tummar på fakta”, så får man inte skriva fler artiklar. Även om man provar någon sånt här, så ska man hålla kvar vid det sunda förnuftet.

    Reply
  6. Jämförelsen mellan musik (film, litteratur etc) och journalistik haltar betänkligt. Musik & co lyssnar man i regel på många gånger, och på så sätt kan även smalare musiken över tid generera många lyssningar. Nyheter/artiklar läses sällan mer än en gång/läsare, och får främst uppmärksamhet “dag 1”. Om “en läsning” definieras som klick på en länk som öppnar artikelns sida skulle redigerarna snart frestas att vrida varje rubrik mot sensation/sex/våld etc. Och sådana nyheter skulle slå ut s.k samhällsinformation, för vem skulle ta på sig att skriva sådant?

    Och tänk steg två. Eftersom tidningar, som du säger, inte kan betala mer än vad de får in på annonser, så kanske även andra yrkesgrupper borde få betalt så? Webbmakarna och -konsulter får även de betalt som en procentsats av annonsintäkterna. Tidningen betalar bara för så mycket bandbredd, ström, vatten, lokalhyra och städning som annonsintäkterna medger – men kräver förstås ändå att dessa tjänster ska utföras till 100 procent.

    För varför skulle bara journalistiken – utan vilken webbtidningen vore helt ointressant – användas som ekonomiskt dragspel? Varför ska just journalister vara de enda i näringskedjan som står för hela risken?

    Reply
  7. Om det är kändisskvaller som sätter mat på bordet så tror jag utan tvekan det! Snart intervjuar Henrik Brors Blondin-Bella om partiledarnas klädval. Även om en artikel med kvalificerad publik antagligen motiverar ett något högre visningspris per annons så väger det aldrig upp trafikmängderna som dum-journalistiken kan generera när horder av besökare väller in på en artikel om kändisars tröstätande. Precis som Micke nämner nedan hamnar samhällsviktig journalistik i bakvattnet.

    Reply
  8. Klokt skrivet. Vad “en läsning” innebär måste man vara noga med att definiera. Vill man bara åt många klick (som kvällspressen)? Då kör man rakt av på sidvisningar. Är man orolig för kvaliteten? Då skulle man kunna ge folk möjlighet att “rösta ner” artiklar efter man läst dom, och räknar bort dessa ur statistiken. Det skulle kunna göra att “lura folk med rubriker” slutar löna sig. Det finns säkert ännu mer rättvisande mått (tid på sidan?), lite beroende på vilken effekt man vill ha. Som jag skrev ovan tycker jag man också ska sköta det genom att välja vilka journalister man låter skriva i tidningen också, de stora dagstidningarna har den möjligheten.

    Ström, och ibland bandbredd, betalar man faktiskt ofta efter hur mycket det används. De andra skalar man efter behov, man har inte en massa tomma lokaler som står och drar lokalhyra, givetvis gör man sig av med dessa. Jag tycker heller inte att det är konstigt att man blir tvingad att göra sig av med grundläggande infrastruktur när intäkterna sviker, som dom ju gör.

    Just eftersom journalisterna ÄR själva tidningen är det där man ska jobba med risk och incitament. Du nämner konsultbranschen, där man i stort sätt alltid jobbar med bonusmodeller av olika slag, där att sakna konsultuppdrag tydligt syns på lönen. Det känns inte särskilt långt bort att även inkludera mediabranschen i detta.

    Reply
  9. Tycker? Det är väl uppenbart att så fungerar online-journalistiken redan idag. Även seriösa tidningar som SvD tar in medvetet provokativa artiklar eller sätter direkt lögnaktiga rubriker på sådana för att dra till sig maximalt med klick. Det beteendet är något som uppkommit i flytten från papper till webb.

    Vi kan nog inte undgå att ta med oss det problemet in i framtiden, men om vi ändå sitter ned och reflekterar hur vi skulle önska att framtidens tidning såg ut, kan man ju passa på att fundera över möjliga lösningar.

    Reply
  10. Det är å andra sidan inget nytt. Rubriksättning som lockar till läsning har i alla tider varit en paradgren i tidningarna, för att inte prata om ettanredigering (och löpet…)

    Klickräknarna har bara gjort det mer mätbart.

    Reply
  11. Är det verkligen ingen som visat hur man använder Adblock för din morfar?

    Jag råkade uppgradera Firefox utan att få med Adblock en gång och såg hur dagspress ser ut för de stackare som läser från jobbet. Det var som en blinkande treåring med famnen full av färgkritor på galopperande ADHD. Det var knappt möjligt att följa artikeltexten med ögat.

    Med tanke på hur jag själv såsom varandes på min intellektuella höjdpunkt (nåja) upplevde saken vågar jag inte tänka på hur en pensionär skulle göra det.

    Reply
  12. Nej, jag har inte visat honom hur han använder adblock :) Och även om jag gjorde det så finns ju alla andra pensionärer kvar, som får fortsätta ta sig till affären för sin tidning. Det kanske är en medveten strategi bland tidningarna att hålla kvar pensionärerna vid papper?

    Reply
  13. Eller också är det i papperstidningen man ska plocka bort alla annonser. För där har vi väl det verkligt ologiska – läsaren betalar en massa pengar för att få ett reklamblad hemburet…

    Jag tror ändå det finns en poäng i detta, reklamfri läsning på webben kan vara värt något. Men det handlar också om urval. Vem skulle vilja betala för skvaller-artiklarna egentligen? Inte jag. Men tydligen en del andra som exempelvis de som köper Aftonbladets Plus-tjänst…

    Reply
  14. Jag är förvånad över att du inte visar din morfar hur man använder en RSS-läsare. Ge honom ett konto, ställ upp lite RSS-prenumerationer och visa att han både kan läsa lokal och nationella tidningar väldigt enkelt. Ge honom dessutom några utländska flöden som du trycker genom translate eller babelfish på yahoopipes, så kanske han får artiklar om fiske, trav, kepsar och annat smått och gott från jordens alla hörn…

    dessutom, hela din modell ovanför faller ju när läsaren prenumererar på RSS-flöden, eller hur?

    Reply
  15. RSS vore superbra om fler använde det, men det är tyvärr alldeles för avancerat för de allra flesta. Om det bara fanns en väldigt enkel RSS-läsare skulle jag gärna göra ett försök att lära morfar… Har du några tips?

    Jag tycker inte RSS förstör modellen alls, det är bara att skicka med reklam i RSS:en. Google har t.ex. enkelt stöd för att göra detta via Feedburner.

    Reply

Leave a Reply to HenrikCancel reply