För några dagar sedan var jag på släktmiddag, och firade att mormor fyllde 75 år — en stor händelse på många sätt. Det vankades champagne, trerättersmiddag, morföräldrar, mostrar, och kusiner. Men trots att man träffar släkten så sällan är det intressantaste samtalsämnet ändå alltid internet. Att helt enkelt höra hur folk som inte ständigt är online resonerar och tänker.

Så vad lärde jag mig? Jo, morfar sa såhär (med smått upprörd stämma):

“Jag har försökt att läsa nyheter på nätet många gånger, men varje gång jag försöker så är det massa reklam som är i vägen och stör. Det går helt enkelt inte. Om man kunde betala för att få bort den skulle jag göra det med en gång!”

Intressant.

Musikbranschen

Det får mig att tänka på musikbranschen. En gång i tiden skapades musik och såldes på CD-skivor. Man massproducerade och artisterna tjänade en engångssumma varje gång någon köpte skivan. Musikbranschen håller nu på att förändras så att vi t.ex. i Spotifys fall betalar artisterna per lyssning. På så sätt lönar det sig att hålla sig med ett jättearkiv låtar. Varje enskild låt kan bidra till att dra folk till tjänsten, och om ingen lyssnar på dem, så kostar de nästan inget för Spotify.

Spotifys kunder däremot betalar per månad, och givet att de inte lyssnar för mycket, går Spotify med vinst. Men inte nog med det, man gör också all musik tillgänglig gratis, om man kan tänka sig lite reklam mellan låtarna.

Tidningarna

CD-skivor och tidningar är rätt lika när man tänker efter. Kanske skulle det löna sig att gå mot Spotify-modellen då? Hur skulle det fungera?

  1. Annonsörerna betalar varje gång deras annons visas.
  2. Kunderna betalar antingen en månadsavgift för ett premiumkonto, och slipper då all reklam på sajten. Givetvis förs alla befintliga pappersprenumeranter över till premiumkonton på webben.
  3. Journalisterna får betalt varje gång någon läser artikeln, en procentsats av vad annonsörerna betalar. Plus en (lite större) del varje gång en prenumerant läser deras artikel.

Detta innebär förstås en väldigt sänkt risk för tidningarna. Om ingen besöker webbplatsen så kostar den också mindre. Visst kommer journalisterna, precis som uggla, gneta om att dom får för lite betalt. Men hur ska det fungera att betala journalisterna mer än man tjänar på deras artiklar? Nej, det säger sig själv, det blir till att bråka om procentsatsen. Hur stor overhead har man för organisationer runt om? Kan man ge journalisterna 10%? Bara 5%?

Allt material finns också tillgänglig gratis, vilket gör att välskrivna artiklar kan fortsätta nå ut till lika många människor som förut. Ingen paywall. Vi social media-människor nickar förstås instämmande, internet är och ska vara en öppen plats!

Men, viktigast av allt: äntligen slipper morfar ta sig till affären varje dag för att inhandla sin Expressen, och kan istället i lugn och ro läsa sin tidning på nätet. Han lägger som sagt gärna lägga en slant, speciellt som han vet att pengarna går till “de bästa” journalisterna, vars artiklar just han läser.