Sammanfatta.se är ett hack som gjordes från start till mål på 24 timmar. Ramen var 24hbc, ett hackathon som handlar om att under ett dygn ägna sig åt att skapa något med kod. Smartskallarna bakom det här bygget lyckades med bred marginal uppnå det målet. De har gjort ett grymt arbete. Jag gjorde en snabb screencast för att beskriva tjänsten.

Man kan också lyssna på deras pitch, en minut i blixtrande tempo, där de beskriver tjänsten – och affärsmodellen.

Lyssnar man där så hör man bland annat att de

  • Uttrycker hur mycket de uppskattar värdet i det innehåll som traditionella media levererar. ”Bättre än dina vänner på Facebook”…
  • Tydligt anger att de ser det här som något de hoppas att tidningarna ska gilla, och att man vill utveckla det tillsammans med innehållsleverantörerna. ”Som spotify”. Man vill hjälpa tidningarna att tjäna pengar, säger man. Inte ta pengarna ifrån dem.
  • Avslutar med att säga att tjänsten ligger uppe en vecka, och att den sedan blir sluten beta. Jag skojar själv med dem på scenen om ”… innan tidningarna ringer”.

Jag menar att det är alldeles uppenbart att man är medveten om att det här inte är kosher, inte är ok med upphovsrätten, men att man hoppas på positiv respons från tidningarna. Tjänsten i nuvarande form är inte en färdig tjänst, den är ett hack och ett proof of concept.

Men ändå utbryter en, i mina ögon, märklig diskussion på twitter. @stroemberg och @joacimmelin går i taket fullständigt, och @oholah från SvD ”tänker hålla koll” – but not in a good way som det låter. Jag fascineras.

Hur kan man inte säga: ”Wow, snyggt. Låt oss snacka”? Eller ”Jaja, det där var väl inget speciellt” och sedan låta det falla, sajten är ju borta om en vecka. Man skulle till och med kunna tänka sig att man sa ”Läckert, det där låter vi oss inspireras av” och sedan gör man något själv.

Den där sista reaktionen är nämligen en av de yttersta effekterna av ett event som 24hbc. Man blir inspirerad. Man får nya idéer. Öppenheten, att göra istället för att snacka och att frikostigt dela med sig är grundvärden. Och i det ligger också svaret på frågan där @stroemberg vägrar acceptera mitt svar:

”Hur är proof of concept avhängigt av att sajten ligger publikt?”

Helt enkelt: för att det är det 24hbc handlar om, och det är så man får något att hända. Annars hade vi ju inte kunnat ha den här diskussionen…

Tekniken är ju inte på något sätt okänd, inte heller viljan att använda den. Så när det nu kommer tre svenska smartskallar och med de bästa intentioner bygger något, varför går ni i taket? Jag vill alltså fråga alla de som kritiserar, hur kan det här kan vara så farligt? Vad är det ni är rädda för? Varför är ni så arga?

Retoriska frågor, måhända. Hur som helst blir jag ledsen. För det jag ser är människor i panik, ett tillstånd som tyvärr verkar bli allt vanligare i den bransch de verkar inom. Och ur det kommer inga smarta lösningar. Varken på 24h, eller i det långa perspektivet.

Uppdatering: Så var då sajten nere. Den fick inte ens vara uppe i 24h, och jag tycker det är så otroligt tragiskt. Jag förstår att de, i ljuset av den shitstorm som piskades upp, tar det här beslutet. Men jag hoppas att ett antal gammelmediamänniskor där ute sover riktigt dåligt i natt. Skämmes, ta mig fan.

Läs och diskutera gärna i kommentarstråden här under.

Transparens: Ja, jag är gammal piratpartist. Ja, jag tycker upphovsrätten som den tillämpas idag är trasig bortom räddning. Ja, jag tror mer på modeller som creative commons – och aktiv affärsutveckling i nya riktningar för våra traditionella mediehus. Jag har arbetat i gränslandet mellan gamla och nya medier sedan 1994. Men det är inte mot den bakgrunden jag reagerar här. Det är ur ett rent innovationsperspektiv. Jag tycker det vore extremt sorgligt om vi slutade experimentera, om vi inte längre tillåts kliva utanför boxen vid tillfällen som #24hbc. Om vi inte kan se skillnad på ett aggressivt frontalangrepp och ett lekfullt bygge av tre hackers – som dessutom är ödmjuka och vänligt inställda – då är vi illa ute…

Ursäkta röran.