Jag reser mycket, alldeles för mycket. Tyvärr inte lika ståndsmässigt som Tyler Brûlé, men nog minst lika ofta. Då gäller det att göra det så smart som möjligt.

Sverigekortet, både SJ och SAS på samma kort

Förra året hade jag ett årskort som tog mig mellan Malmö/Ängelholm och Stockholm. I år har jag lagt till både tåg och flyg till alla destinationer. Det är verkligen inte billigt, men på sista raden blir det en bättre affär för mig än för SAS. När jag tittade tillbaka på 2009 var det enkel matematik – och i år verkar det bli mer resande, och till fler platser.

Det är smidigt att resa med årskortet för jag åker biljettlöst och kan boka om hur mycket som helst. Blir jag klar en timme tidigare, eller senare (vilket gud förbjude), så är det bara att fånga en annan avgång.

Men det är inte optimalt. Det saknas fortfarande en gemensam och riktigt bra sajt (trots att det utlovats länge) och det går inte att lägga resplustillägg på kortet. Resplustillägg ger alltså fria resor på nästan all lokaltrafik också (vore smidigt då jag försöker låta bilen stå när jag far omkring i skåne) men finns bara till SJ:s egna årskort. Undrar hur man tänkte där. Får väl väcka frågan i fantastiska ”Postvagnen”.

Men det finns ett skäl till att köra årskort, mina ideella uppdrag. Jag lägger nästan hälften av min tid på olika pro bono-aktiviteter och då är det en bra sak att inte behöva taxera sönder dem med reskostnader. Istället får mina betalande kunder stå för en schablon när det gäller reskostnaderna, en som ändå är lägre än vad det skulle kosta med vanliga biljetter.

Alltså: alla vinner – utom miljön, kommer nu någon att säga. Men se – det är där SJ-delen kommer in i bilden… Och 2011 ska mina kunder vara lika förtjusta i Skype som jag så då tänker jag inte lämna mitt arbetsrum. Alls.

Uppdatering, försökte mig på en liten konversation med @SJ_AB på Twitter om Resplustillägget. Det gick sådär…

SJ, kundservice, twitter, årskort, resplustillägg