Lite trams, och lite allvarlig underfundighet. En gästblogg av Wiktor Södersten

Apropå en text som cirkulerat om Apple och bilar:

Om Apple gjorde bilar så skulle de vara snyggt designade i exklusiva material och utan problem ta en från punkt A till punkt B och var en njutning att köra. Men finnas i endast tre modeller; sportbil, sedan och minivan. De skulle införa flera revolutionerande nyheter som eldrift med lång räckvidd eller bränsleceller som gick på vätgas. De skulle dock inte vara avsedda att servas själva utan Apple certifierade märkesverkstäder skulle vara rekommenderade. Bilarna skulle också vara strypta så att de inte kunde färdas med än trettio kilometer över högsta tillåtna hastigheten i landet, så att det fanns marginal för en omkörning.

Många, framför allt de som jobbat med gamla bensindrivna bilar skulle dock rynka på näsan och påpeka att det inte är en riktig bil om den inte går på bensin och man kan ta fram verktygslådan själv och trimma motorn. Att meka med motorn och känna bensindoft var trots allt den viktigaste poängen med att äga en bil, inte att den skulle ta en från punkt A till punkt B – och inget kunde väl vara löjligare än att bry sig om hur snygg en bil var.

För att tillfredsställa denna publik så tillverkade andra företag en uppsjö av bilar där man inte kunde strypa hastigheten och där man ofta var tvungen att meka en hel del för att få bilen att rulla som den skulle. Ingen leverantör lyckades dock sälja någon större mängd av dessa bilar i bensindrivet utförande för även om kritikerna inte gärna erkände det så ville ingen klara sig utan den nya eldrift eller vätgasdrivna bränsleceller som Apple hade introducerat. Gemensamt för alla dessa konkurrenter var dock att de var byggda till stor del i plast och plåt utan någon större lycka i designen. Att de flesta olyckor skedde med bilar som inte hade sin hastighet strypt kört över hastighetsbegränsningen pratade man lågt om och hävdade att det bara var för att förarna inte varit försiktiga nog när de framförts bilarna över hastighetsbegränsningen.

De flesta delades dock upp i två läger, de som redan skaffat sig en iBil och de som ännu inte haft råd. Några hävdade att de aldrig skulle behöva något annat fortskaffningsmedel än hästen men de blev med åren färre och färre.

Copyleft Wiktor Södersten – låt raden stå kvar om du sprider texten!

Bilden i topp tog jag när min och Rikard Nilssons bilar möttes för första gången. Bilden är tagen med den HTC Hero som jag testkörde vid tillfället…