Reklam, nej tack!

TĂ€nk om du arbetade med en produkt som de flesta mĂ€nniskor ogillar. En produkt som de inte tror pĂ„ och som de kan tĂ€nka sig att vara utan – om det inte vore för konsekvenserna, vilka de sĂ„ klart inte har nĂ„gra som helst skĂ€l att fundera över.

Hur inspirerande skulle det vara att gÄ till jobbet pÄ morgnarna?

Det Àr precis vad som hÀnt med reklambranschen.

Jag minns nÀr jag var yngre och skulle gÄ pÄ bio. Att missa reklamfilmerna var att gÄr miste om halva kvÀllsnöjet. Jag minns att jag som tonÄring, alltsÄ lÄngt före jag ens funderade pÄ att arbeta med reklam, hade kÀnslomÀssiga diskussioner med kompisarna om den senaste, coola Coca Cola-filmen. Jag minns ocksÄ att en serie annonser som jag skrev i början av min reklambana, för en bar i Göteborg, vÀckte sÄ stort engagemang att helt vanliga mÀnniskor hörde av sig till byrÄn för att fÄ veta vad nÀsta annons skulle handla om.

Idag gör jag allt för att undvika tevereklam. Ibland genom att helt enkelt zappa till en annan (gĂ€rna reklamfri) kanal sĂ„ snart det blir reklamavbrott, eller – vilket blir allt vanligare – genom att trycka pĂ„ ”time shift” och pausa favoritserien nĂ€r den börjar, för att en kvart, tjugo minuter senare se den, och dĂ„ snabbspola förbi reklamen.

En dagstidning har jag inte prenumererat pÄ de senaste 10 Ären. Och de gÄnger jag lÀser en tidning, t.ex. pÄ flyget, har jag mÀrkt att jag utvecklat en sorts blindhet för annonser. Det krÀvs helt enkelt extraordinÀra reklamidéer för att fÄnga min uppmÀrksamhet.

Och jag tror inte att jag Àr ensam.

Det lustiga Ă€r att de flesta av oss som jobbar i branschen Ă€r medvetna om att det Ă€r sĂ„ hĂ€r. ÄndĂ„ kryddar vi den redan oaptitliga grytan med ett antal banala och, i mitt tycke, pinsamma lösningar. Ett konkret exempel Ă€r reklamsnuttarna i början av vissa kanalers play-program som inte gĂ„r att spola förbi. Allt för att i mesta möjliga mĂ„n tvinga mĂ€nniskor att utsĂ€ttas för vĂ„ra reklambudskap.

Varför blev det sÄ hÀr?

Jag tror att svaret Àr enkelt. Och det har ytterst lite att göra med Internet, sociala medier och all annan, ny teknologi.

Vi har glömt bort vem som Àr kunden.

Vi har helt enkelt gjort samma misstag som bl.a. musik- och bokindustrin. Ett misstag som Apples CEO Steve Jobs lika enkelt som trÀffsÀkert satte fingret pÄ i ett tal rÀtt sÄ nyligen, som svar pÄ frÄgan varför musikindustrin saknade förmÄgan att uppfinna nÄgot i stil med iTunes:

Musikindustrin trodde att deras kunder var Tower Records och Virgin MegaStore – men det var de aldrig. De var musikindustrins distributionskanal. Den faktiska kunden Ă€r personen som konsumerar musiken. Och det Ă€r slutkunden, inte mellanhĂ€nderna, som Apple fokuserar pĂ„ i allt vi gör.

I vÄr bransch tror vi att vÄr uppdragsgivare Àr vÄr kund. Vi ser inte lÀngre slutanvÀndaren som kunden. Vilket Àr en smula ironiskt med tanke pÄ hur ofta och ivrigt vi talar om för vÄra uppdragsgivare att de mÄste lÀra kÀnna sin kund, vilka kundsvordomarna Àr och vad som fÄr dem att föredra ett visst varumÀrke framför ett annat.

Resultatet Ă€r att vi producerar reklam som gör vĂ„ra uppdragsgivare glada. Och mest glada blir de nĂ€r de kĂ€nner att ingen kan tycka illa om reklamen – av reklam som alla kan acceptera (inte minst höjdarna pĂ„ översta vĂ„ningen).

Resultatet blir menlös reklam. Reklam som mÀnniskor inte bryr sig om eller som, i vÀrsta fall, irriterar.

Eller som kreatören Mattias Sjöstrand uttryckte det nÀr vi samtalade pÄ Stockholm Social Media Club för nÄgra veckor sedan:

Dagens storföretag Àr sÄ in i mÀrgen livrÀdda för att uppfattas som oseriösa att de nÀrmast skiter pÄ sig. Med tusentals anstÀllda och miljarder i omsÀttning Àr det vÀl inte en jÀkel som skulle ta dem för annat Àn seriösa? Resultatet Àr som vÀntat kommunikation som ingen ser och Àn mindre kommer ihÄg.

Jag tror att det var den finlandssvenske kulturpersonligheten Jörn Donner som uttryckte det Ànnu kortare; han sa nÄgot i stil med:

Är du inte hatad av nĂ„gon Ă€r du heller inte Ă€lskad av nĂ„gon.

NÀr kunderna inte bryr sig om en produkt finns bara ett framgÄngsrecept.

Gör den bÀttre.

I vÄrt fall handlar det om att börja göra reklam som mÀnniskor gillar, som de gÀrna offrar nÄgra sekunder av sitt liv pÄ att konsumera, utan att bli tvingade till det. Och att vi inte tillÄter oss att göra nÄgot annat.

Tro nu inte att jag menar att det Ă€r lönlöst med traditionell reklam, alltsĂ„ t.ex. annonser, direktreklam, utomhusreklam och tevereklam. Jag gillar mĂ„ngfalden av kommunikations- och konversationskanaler och jag Ă€r fascinerad av möjligheterna med den tekniska utvecklingen. Men jag tror helt och fullt att de sociala medierna under överskĂ„dlig tid Ă€r beroende av att samexistera med de industriella medierna (s.k. traditionella). Och allra mest tror jag pĂ„ den sköna, nytĂ€nkande och relevanta reklamen – oavsett mediekanal. En riktigt bra annons i Sydsvenskan kommer alltid att vara bĂ€ttre reklam Ă€n en mediokert genomförd webbkampanj.

Det görs lyckligtvis en del riktigt bra reklam redan idag. Till exempel de filmer som visas under Super Bowl.

Marknadsförings- och ledarskapstĂ€nkaren Simon Sinek – tillika mannen bakom den lika enkla som geniala idĂ©n om varför vissa företag och ledare lyckas inspirera oss, ”The Golden Circle Model” – har ett konkret förslag som jag gillar:

Varför ser vi inte samma kvalitetsreklam under Ärets resterande 364 dagar som under Super Bowl? Enkelt. Under Super Bowl mÀts olika företags reklam mot varandra i samma situation. Men framför allt Àr det enda gÄngen pÄ Äret som reklam mÀts seriöst baserat pÄ dess underhÄllningsvÀrde. SÄ borde reklam alltid mÀtas. AlltsÄ: Hur underhÄllande och engagerande Àr reklamen?

Vi mÄste sluta mÀta hur mÄnga mÀnniskor som tvingats se, lÀsa eller höra (rÀckvidd och frekvens) och i stÀllet börja mÀta hur mÄnga som valt att se, lÀsa eller höra. RÀkna hur mÄnga som zappar bort respektive stannar kvar nÀr reklamen visas pÄ teve. Ju fler som vÀljer att ta del av din reklam, desto bÀttre Àr den.

Simons förslag ligger helt i linje med Michael F. Cramphorns forskningsresultat, vilka Dan Landin sĂ„ vackert och vĂ€lskrivet redogjorde för i gĂ€stinlĂ€gget ”Om du fortfarande undrar hur reklam fungerar kan du sluta med det nu”. (Om du inte lĂ€st inlĂ€gget, gör det. Det Ă€r mycket vĂ€linvesterade minuter.)

Och visst lĂ„ter det sjĂ€lvklart att en produkt Ă€r mest attraktiv, och dĂ€rmed mest affĂ€rsmĂ€ssig, om kunderna faktiskt vill konsumera den. Dessutom, vilket Simon Sinek ocksĂ„ pĂ„pekar, innebĂ€r reklam som kunderna vill konsumera att uppdragsgivaren behöver spendera mindre pĂ„ mediekostnader. Plus, om mĂ€nniskor vĂ€ljer att se, lĂ€sa eller lyssna pĂ„ nĂ„got, Ă€r sannolikheten större att de gillar avsĂ€ndaren – alltsĂ„ varumĂ€rket.

Vilket, som sagt, Michael F. Cramphorn har bevisat:

Helt avgörande för en mĂ€nniskas köpintention Ă€r att hon upplever nĂ€rhet och samhörighet med varumĂ€rket. Och den absolut viktigaste drivkraften bakom en förstĂ€rkning av en mĂ€nniskas varumĂ€rkesrelation Ă€r reklamens sevĂ€rdhet – dess underhĂ„llningsvĂ€rde (samt, dĂ„ det Ă€r aktuellt, mĂ€nniskorna och musiken i den).

Det Ă€r lĂ€tt att hĂ„lla med, att tĂ€nka ”javisst, men allt det hĂ€r vet jag ju redan”.

Men handen pÄ hjÀrtat och dina senaste reklamskapelser pÄ konferensbordet, lever dina jobb upp till din insikt?

Reklam som inspirerar, berör, underhÄller och engagerar Àr effektiv reklam. Lyckas du samtidigt ocksÄ berÀtta vad som gör ditt varumÀrke annorlunda Àn konkurrenternas Àr framgÄngen sÄ gott som kassaskÄpssÀker.

Det tycker jag UbyKotex lyckats förtrÀffligt med.

Se filmerna ovan, inspireras av dem och lova dig sjÀlv att frÄn och med nu bara göra reklam för kunden, inte för uppdragsgivaren.

Det tjÀnar uppdragsgivaren mest pÄ.

Det hÀr inlÀgget Àr inspirerat av samtal med Simon Sinek, och delvis översatt frÄn ett par av hans artiklar.

Videos: ”UbyKotex – Reality Check” och ”UbyKotex: So Obnoxious”

25 thoughts on “Reklam, nej tack!”

  1. Du identifierar i alla fall problemet – att kunderna inte vill ha reklamen – rĂ€tt, men utifrĂ„n mitt (en konsuments) perspektiv tycker jag mig se att du missar elefanten i rummet: Det finns, faktiskt, sĂ„ mycket produkter att vĂ€lja mellan att vi bokstavligt talat inte orkar ta in alla val.

    Inte ens lyckad reklam Àr heller nödvÀndigtvis önskad, eftersom vi ju inte har rÄd att köpa allt vi vill ha och resultatet alltsÄ blir en ökad otillfredsstÀllelse.

    SÄ gör gÀrna bÀttre reklam, vassare, bitskare, mer engagerande reklam, men ni kommer fortfarande att slÄss om en kaka som inte vÀxer sÀrskilt.

    Tror jag alltsÄ.

    Reply
  2. Din elefant Àr betydligt större Àn min rytande, lilla mus. Men djuren finns inte i samma rum.

    Reklamens uppgift kan sÀgas vara att hjÀlpa företag/varumÀrken att sÀlja mer lönsamt. Men det Àr en sanning med modifikation. Ofta Àr det faktiska köpet (avslutet) beroende av ett stort antal faktorer som reklam i egentlig mening inte kan pÄverka. Du nÀmner en sÄdan variabel, alltsÄ att vi inte har rÄd att köpa allt vi kanske skulle vilja köpa. Andra variabler kan t.ex. vara sura sÀljare, taskiga omdömen frÄn vÀnner samt etiska/moraliska betÀnkligheter.

    Den enda realistiska uppgiften för reklam Ă€r alltsĂ„ nĂ„got i stil med “att skapa köpintention samt att stĂ€rka kĂ€nslan av samhörighet med varumĂ€rket”. Vilket i och för sig varken Ă€r enkla eller smĂ„ uppgifter.

    Den stadigt ökande mÀngden produkter pÄ marknaden har, i mitt tycke, inget med reklam i sig att göra.

    Men det finns en koppling; fler produkter innebÀr mer reklam.

    KanhÀnda har reklamen blivit kommodifierad?

    Reply
  3. Om jag personligen skulle fÄ Àndra nÄgot i reklambranschen sÄ skulle det vara införande av regler för den pappersbaserade varianten sÄ att den blev opt-in istÀllet för opt-out, sÄvida det inte redan finns en affÀrsrelation mellan parterna. UngefÀr som det Àr för reklam via epost.

    Reply
  4. Vilket tal Ă€r Steve Jobs-citatet om Tower Records etc ifrĂ„n? Jag gjorde en sökstrĂ€ng som jag tyckte borde fungera och Ă€ven om den ger resultat sĂ„ Ă€r “bara” ett bloginlĂ€gg frĂ„n just Sinek :)

    http://sinekpartners.typepad.com/refocus/2010/07/i-hate-you.html

    (Om det Àr ifrÄn hans bloginlÀgg du oxo hÀmtat det sÄ fÄr jag kanske frÄga Sinek, jag var mest ute efter att kunna lÀnka till en kÀlla sÄ nÀra originalet som möjligt)

    Reply
    • Troed,Snackade precis med Simon. Citatet – och lĂ€nken – du efterlyser Ă€r hĂ€mtat frĂ„n en D8-intervju med Steve Jobs. Du hittar det hĂ€r: Steve Jobs D8, July 2010 (du fĂ„r spola fram till 1:16:20 för att höra frĂ„gan som föregick svaret).Intervjun Ă€r förresten i sin helhet en mycket vĂ€linvesterad timme. Full av mycket intressanta och tĂ€nkvĂ€rda resonemang.Lev VĂ€l!

      Reply
  5. Troed,

    Är i Istanbul, upptagen i workshops.

    Dock snabbt: Vi inledde en diskussion för ett tag sedan, tror det var sent i vÄras, bl.a. om det hÀr Àmnet. Det var dÄ jag fick tipset om citatet. TyvÀrr minns jag inte om Simon lÀst det nÄgonstans eller om han hört det live.

    Ber att fÄ Äterkomma.

    (Om du gillar Simon Sinek, hÄll koll pÄ min blogg. Han dyker upp som gÀstbloggare dÀr om nÄgon vecka.)

    Reply
  6. Vad Ă€r problemet med att förstĂ„? Marknadsföringaavdelningen Ă€r inte samma killar som utvecklar eller bygger (nya) mojĂ€nger eller tjĂ€nster, de styrs alltsĂ„ inte av nĂ„gra gemensamma mĂ„l. Och ju sĂ€mre produkterna Ă€r, desto hĂ„rdare mĂ„ste företaget jobba för att sĂ€lja dem. AlltsĂ„ mer reklam. Med en alltmer svullnande reklamindustri och halvt undertryckta “konstnĂ€rliga” ambitioner följer att alla sneglar pĂ„ varandra nĂ€r det gĂ€ller ideĂ©r, vilket leder till sĂ€mre och allt mindre underhĂ„llande reklam – men det Ă€r inget som behöver leda till nĂ„gon tydlig reaktion frĂ„n det företag som gör varan sĂ„ lĂ€nge detta inte rĂ€tt och slĂ€tt gĂ„r i konkurs. Det kallas specialisering, grundlĂ€ggande för alla moderna företag och myndigheter.

    Att folk tyckte det var hÀftigt med reklamfilm sÄ lÀnge man enbart mötte den i utlÀndsk tv pÄ semestern och vid början av biobesöket Àr ju inte heller mÀrkligt. NÀr det blev en alltmer tjocknande vardagsföreteelse var det inte kul lÀngre.

    Reply

Leave a Reply to Morris PackerCancel reply