På senare tid har jag allt oftare kommit på mig själv med att låta reklamen på Youtube rulla vidare, trots att jag egentligen enkelt kunde skippa den efter bara fem sekunder. Längsta reklamen jag sett frivilligt (alltså när jag egentligen var på väg till något annat material) var fem minuter lång. Det är helt otroligt egentligen.

Youtube TrueView är häftigt, modigt och klokt. Formatet är inte nytt, det har funnits i webbläsaren sedan slutet av 2010, och numera finns det också i mobilen. Det var där, någon gång i somras, som jag fullständigt fastnade i en fem minuter, alldeles underbar, berättelse. Och ja, den ledde till både ett besök på avsändarens sajt, och faktiskt till ett köp.

Vad TrueView bevisar för mig är att vi måste ta hela komplexiteten i ”marknadsföring” på allvar. Det är inte så enkelt som att vi hatar reklam vid vissa tillfällen eller på vissa sätt. Det handlar mer om vad som sägs. På vilket sätt, och med vilken lyhördhet. Att låta mig skippa reklam efter fem sekunder är väldigt lyhört.

Eller ännu tydligare; å ena sidan kunde jag sitta alldeles frivilligt och titta på fem minuter – initialt oönskad – reklam och njuta av det, å andra sidan avslutade jag idag min prenumeration på Hulu Plus för att de envisas med att visa mig reklam före programmen jag vill se.

Sådana tankar leder iväg på lite olika spår. Så landade jag till exempel igen (har skrivit om den tre gånger tidigare;) i den här underbara videon som heter ”The Break-up” och som producerades av Microsoft redan 2007.

Riktigt bra, eller hur? Liksom temat ”Bring the love back”, som dessutom fick en alldeles egen site. Betänk då vilken oerhörd ironi det är att Microsoft låtit bringtheloveback.com få förfalla och landa i händerna på domän-handlare.

Det är det där med skillnaden mellan att säga rätt, att tänka rätt, och att faktiskt göra rätt. Det är lättare sagt än gjort.