Micco Grönholm, @the_brand_man, och jag har många gemensamma passioner. En av dem är en stark motvilja mot Taylorismen. Så när vi fick chansen att ge vingar åt budskapet ”Fuck Taylor” tvekade vi inte.

[designen är borttagen och det kommer under oktober månad finnas en ny Fuck Taylor-tröja till försäljning]

Du kan höra oss prata om det i Anna och Viktors podcast, men jag vill framför allt rekommendera att du läser Miccos fylliga beskrivning av Frederick Winslow Taylor och analysen av hans livsverk. Då kan jag fatta mig kortare…

Ett typiskt exempel på hur Taylor fortfarande påverkar oss fick jag förra våren när Eva Nordmark, facklig profil, skrev en debattartikel i Aftonbladet – en artikel som ägnar sig åt kort tänkande, Taylorism gone bad, och ett förhållningssätt som jag som modern människa tycker är direkt motbjudande.

Japp, du ser rätt. Man drömmer sig tillbaka till stämpelklockan. För min del representerar det längtan till en parantes i mänsklighetens historia. Tänk efter, hur såg det ut innan industrialismen, innan Taylors tidsstudier, innan människan blev en maskin som man kunde slå av och på? Jag kan inte låta bli att tänka på Ford som sa ”why is that every time I ask for a pair of hands they come with a brain attached”. Den tiden borde väl vara förbi?

Fundera istället på hur det såg ut innan vi gjorde en hård uppledning i arbetstid och fritid, innan vi delade in livet i min egentid och den tid jag säljer till någon annan? Om du var läkare eller lärare så var du det oavsett vilken tid på dygnet det var, du hälsades alltid som doktorn eller magistern. Om du drev värdshuset i byn så bodde du själv där och din verksamhet var helt invävd i livet du levde. Vi hade en identitet och den bestod av alla de delar som utgjorde vårt liv. Jag tror vi mår bättre av att försöka vara hela.

En god vän berättade om när hon efter utbildningen började arbeta som tandläkare. Hon insisterade på att hennes privata nummer skulle stå på visitkorten, och när hon överräckte dem till patienterna efter behandlingen så pekade hon på numret och sa ”Här är mitt hemnummer, ring när du vill om du får besvär”. Henne kolleger trodde hon var galen. Patienterna älskade det. Att hon öppnade upp på det viset gav patienterna en annan relation till henne, de kände sig trygga, sedda, värdefulla. Men det gjorde henne också till en människa och en medmänniska ringer man ju inte och stör i tid och otid. Faktum är att under alla år ringde inte en enda patient till hemnumret istället för till kliniken på måndagen morgon. Men lita på att man höll hårt i visitkortet…

Jag har själv för länge sedan slutat dela upp mitt liv i arbetstid och fritid, det känns vettigare att dela in det i rolig tid och tråkig tid. Hålla en föreläsning är roligt, tvätta är tråkigt. Skriva den här bloggposten är roligt, rensa ogräs är tråkigt. Jag resonerade på samma sätt redan när jag som 20-åring jobbade på fabriksgolvet. Det gick alldeles utmärkt att göra nattskiftet på Trelleborgs gummifabrik till en del av mitt liv och min identitet. Jag vulkade traktordäck med stor entusiasm, och jag struntade i stämpelklockan då också.

Idag har vi på många sätt ett annat samhälle än det som fick Taylor, förvisso med god ambition, att sätta upp sin modell om vetenskaplig arbetsledning. Och då tycker jag det är på tiden att vi gör upp med hans läror.

Det är dags för oss att ta fasta på vilka förutsättningar vi har idag, och våga söka oss tillbaka till tiden före industrialismen. Det är dags att göra upp med Taylor. Det är dags att bli 100% människa igen.

Cred: Den fantastiska Fuck Taylor-illustrationen har Jonas Strandell skapat. Bakom I’m with friends står Anna Kristina Lindh och Viktor Biljenga. Den tjuga som Micco och jag tjänar på varje såld tröja går direkt till Kiva. Bilden i toppen heter ”An industry epoch” och har publicerats med CC BY-NC-SA av Tobias Higbie.

T-Shirt: Japp, I’m with friends säljer alltså t-shirts med Fuck  Taylor. Ekologisk bomull och finaste kvaliteten. 299 SEK. Beställ nu.

Fotnot: Det är bäst att jag säger det direkt. Det här är inget angrepp på varken Eva Nordmark, facket eller den reglerade arbetsmarknaden. Alla de diskussionerna behövs och parterna gör ett fantastiskt och viktigt arbete. De här tankarna rör sig på ett annorlunda plan, där alla vinner på förändringen.

Till sist. Sara Andersson, grundare av Search-Integration och upptänkare av #noketchup säger Fuck Taylor, och har gjort en grym intervju med Micco. Läs.

Ursäkta röran.