Har man tagit fan i båten får man ro honom i land. Så är det bara, och det gäller även i de sociala medierna. Det är alltid lätt att kicka igång ett initiativ, men tyngre att fullfölja. ”Att göra en @MSahlin” lär bli synonymt med det här fenomenet – alltså att starta en aktivitet i ett socialt medie med buller och bång för att sedan snabbt krokna och tyna ut. Döda webbplatser har kallats för informationskyrkogårdar, det här är värre. Man bygger relationskyrkogårdar.

I de traditionella medierna gick det ganska väl att komma undan med det. Om man slutade skriva, så syntes det inte på samma uppenbara sätt. Det gick liksom inte att på ett enkelt sätt konstatera, med ett dagligt musklick, att det inte hänt något. Men med ett twitterkonto, en facebook-sida, eller en blogg blir det pinsamt påtagligt när det inte händer något. Och vill man göra det ännu mer påtagligt att man inte förstått så kan man dessutom välja att aktivt ignorera sin crowd. Genom att inte ta del av konversationen bygger man en relationskyrkogård.

Låt mig belysa det med ett färskt exempel. Erik Olsson är en pigg mäklare. Deras marknadsföring liknar ingen annans och de har verkligen förmågan att ”push the envelope”. Aktiva både på nätet och i alla andra kanaler har man visat att man vill vara med där det händer, och där publiken finns. Därför var jag inte förvånad, men entusiastisk när man gjorde en satsning på Facebook med sitt projekt ”Kryddfabriken i Malmö”.

Det är ju egentligen alleles självklart. Ska du bygga om en fantastisk gammal fabrik till bostadsrätter så ska du givetvis engagera eventuella köpare så tidigt som möjligt. Kryddfabriken har förutsättningar att trycka på alla knappar och att kittla alla sinnen, och det märks också på den spridning som projektet fått. Skånska Dagbladet och Mixmegapol har pratat om det, och deras upplägg på Facebook har noterats av Dagen Media, Metro, Dagens Industri och Sydsvenskans Sälj 2.0. Men sedan då?

För snart en månad sedan skrev jag ett inlägg på deras sida på Facebook. Citerar det i sin helhet, eftersom det ligger helt in linje med den här postningen:

Joakim Jardenberg

Har varit med här ett tag nu, och gillar verkligen tilltaget. Men det känns ändå som att det blivit ett lite stelt showroom. Kul att medierna uppmärksammar er, med vad tänker ni egentligen ska hända här? Texten ovan, och det som händer där är inget att skryta med:

1. en länk till kryddfabriken.com
2. en sajt som bara innehåller en traditionell broschyr
3. och med den här texten: ”Du finner också kontaktuppgifter i foldern till mäklaren Linda Andersson…”

Ge oss Linda Andersson här istället, låt henne berätta lite om vad som faktiskt händer, svara på frågor, visa att det här faktiskt är en tanke som lever.

Daniel Nüüd har på mindpark.se (min sajt) skrivit en hel del om företag på Facebook. Ni kanske borde ta ett snack med honom? Börja med länken nedan och klicka sedan runt en stund.

http://mindpark.se/2009/03/11/thetivoli-pa-facebook-nattklubben-som-aldrig-stanger/

Jag tycker själv att jag är ganska hygglig där. Konstruktiv, grundläggande positiv och med en god vilja. Men det förefaller ha passerat helt obemärkt. I en grupp som ändå innehåller 171 personer har Erik Olsson med detta visat att man inte vill kommunicera med oss. Eller, egentligen har man bara visat att man inte vet hur, och att man inte förstår sociala medier – men nettoeffekten blir värre än så. Effekten blir att man lämnar efter sig en relationskyrkogård. Med andra ord, har man inte för avsikt att ro båten i land så bör man nog fan stanna kvar på bryggan.

kryddfabriken2

Disclaimer: Mindparks egen verksamhet på Facebook, Twitter och flera andra kanaler hanteras i huvudsak under våra personliga identiteter. I de fall det finns en Mindpark-brandad närvaro är den i första hand för att reservera namnet.

Ursäkta röran.