För några dagar sedan skrev jag om hur upphovsrätten sjunger på sista versen. Jag fick mycket mothugg i olika backchannels och det är helt OK. Lite synd bara att fokus hamnade fel. Eftersom många ser mig som en elak affärsutvecklare så betraktas jag med en osund misstänksamhet. Men det handlar minst lika mycket om ett problem för branschen och affären som för upphovsmannen. Så jag tänker göra ett nytt försök.

I en serie över ett antal postningar kommer jag i små munsbitar försöka ge min bild av den utveckling vi är mitt uppe i. Det är viktigt att se att jag inte, i första hand, levererar något ställningstagande. Jag säger inte att jag vill bevara saker som de är, jag säger inte heller att det är en fantastisk framtid vi går till mötes. Men jag menar att det här är ett tänkbart scenario – jag säger till och med att det är troligt. Låt oss se. Och låt oss diskutera.

Fakta som jag ser dem:

1. Allt är digitalt
På den ”gamla goda tiden” tappade materialet i kvalitet för varje kopia som gjordes. En kassettinspelning var alltid lite sämre än den LP som kopierades, en xerox-kopia bar alltid lite spår av dåligt underhåll (läs förresten lite kul xerox-historia här). Det innebar en begränsning i sig självt. Så är det inte när det är digitalt. Kopian vi sparar ner på vår hårddisk är identisk med orginalet. Det gäller musik, film, bild etc – och i synnerhet text.

2. Allt är tillgängligt
Visst, allt är digitalt och man kan bränna en identisk kopia av Ulf Lundells senaste platta. Men det var först med internets genombrott som vi kunde sprida kopian. Först mailades den till kompisarna, men ganska snart så postar vi den på Piratebay istället. Plötsligt är allt åtkomligt för alla, direkt och i full kvalitet. Japp, det är olagligt. Men flera miljoner användare har av olika skäl ändå bestämt sig för att man är beredd att begå en kriminell handling.

3. Användarna bestämmer
Så, länge har jag och andra användare ställt oss över lagen. Men vi har ändå gjort det i det tysta och inom vissa givna ramar, halvt i det fördolda. Det som hände på digg i början av maj visade på något nytt. Ett totalt uppror och ett fundamentalt ”fuck you” som visade att vi användare , som kollektiv, var beredda att offra till och med de som är våra vänner. Digg fattade sitt beslut, fattade ett nytt beslut – men oavsett hur det slutar så är det bara att inse att den händelsen satte spiken i kistan. När kopieringsskydd och regelverk står mot det som på bredden upplevs som sunt förnuft så vinner det senare. Varje gång. Om inte förr så från och med nu. Blodad tand, anybody?

Sammanfattningsvis måste vi räkna med ett scenario som bygger på att vi inte kommer att kunna, varken juridiskt eller ekonomiskt, upprätthålla upphovsrätten så som vi lärt känna den. Jag menar då att oavett vad vi tycker om den utvecklingen så måste vi räkna med den. Hur ska vi lösa de ekonomiska behoven hos både upphovsmän och ”bransch” när allt är digitalt, allt är tillgängligt och alla användare själva styr användandet.

Det finns massor med idéer där ute, och framöver ska jag försöka koka ihop lite olika modeller som gör att vi ser att det kanske inte är så skrämmande som det kan verka. Det kanske till och med är ett scenario som vi kan komma att omfamna och uppskatta.

Andra bloggar om: , , , ,