Bild: ”Dont stick your head in the sand” blakeimeson/Flickr CC (BY-SA)

Facebook och andra sociala medier har satt punkt för åtskilliga lovande karriärer, både inom näringslivet och i politiken. En ­ekivok bild eller ett oförsiktigt uttalande får blixtsnabb spridning på nätet – och går inte att radera ut.

Läser i Dagens Industri om hur samhällets toppar drar sig undan internet. Man ger flera exempel, tex

Den så kallade macaca-skandalen i USA visar det med all önskvärd tydlighet. Den handlar om den republikanske senatorn ­George Allen. Han spåddes en lysande ­politisk karriär. Det ansågs troligt att han en dag skulle ställa upp i ett presidentval.

Problemet var att hans demokratiska motståndare i ­valet 2006 avdelade en medarbetare att på heltid filma Allens offentliga framträdanden. Till saken hör att den unge medarbetaren var av indisk härkomst.

George Allen tröttnade till slut på filmandet, spände blicken i kamerakillen och kallade denne ”macaca”, en nedsättande term för färgad.

Motståndarlägret vittrade omedelbart blod och lade ut klippet på videosajten Youtube. På några timmar hade det nått tio­tusentals tittare och visats på alla de ­stora tv-kanalerna. George Allens politiska karriär var över.

di.se – Tråkigast vinner.

Så lösningen är alltså att dra sig undan från nätet då alltså? Eller se vad Niklas Nordström från PR-byrån Prime säger i samma artikel:

Han drar två slutsatser av historier som Maria Borelius och Edvard Unsgaards. Dels att oppositionen alltid kommer att utnyttja småskandaler, det är en del av det politiska spelet. Dels att det drabbade partiet måste bli bättre på att hantera skandalerna.

Min slutsats är avsevärt enklare, men av uppenbara skäl svår för många att leva upp till. Be honest and do good shit. Då blir nätet din vän.

Vi går mot en bättre värld, helt säkert. Så på sätt och vis vill jag tacka DI för hjälpen. Den traditionella makten får gärna fortsätta stoppa huvudet i sanden. Det blir ännu lättare för de goda krafterna att runda dem då.

Det är klart att det är ett problem för oärliga politiker att de hamnar på filmer som den här – men för resten av oss är det ju bara ett tydligt bevis för vad de egentligen står för.