På en av mina gamla mailinglistor läser jag ett inlägg från Björn Hedensjö som i sin tur citerade sin svärmors uppdatering på Facebook. Hon heter Gunilla Källenius och har länge forskat på TBC, HIV, Malaria och andra sjukdomar, framför allt i Afrika.
”För tjugo år sen var de flesta universitetsbibliotek i Afrika en illustration i svårigheten att bedriva forskning i fattiga länder: gamla nötta läroböcker, ett fåtal vetenskapliga tidskrifter.
I dag: fortfarande tomt på hyllorna, men datorer, starka nätverksuppkopplingar, och de flesta tidskrifter OPEN ACCESS. Lägg därtill hemsidor, chatsidor, drop-boxar, vanlig e-post för internationella samarbeten så är inget längre omöjligt.”
Visst är det spännande. Det hon skriver, var hon skriver det och hur det når mig – men mest av allt – tankarna och hoppet det väcker. Go Africa!
Bild: Bulawayo Municipal Libraries – Flickr/CC BY – Book Aid International. Bilden visar inte ett universitetsbibliotek, men den visar på problemet med de tomma hyllorna.
Det här med slutna maillstor (antar att det är pplist det handlar om i det här fallet) har jag funderat på en del. Jag blir inte klok på det. Egentligen gillar jag ju snacket om transparens, men ser ändå behovet av den slutna “semi-öppna” kanal som en större lista eller facebookgrupp innebär. Hmm. Måste nog blogga om det här, som en som inte är med i en enda e-maillista och aldrig varit det. Men som varit medlem i hundratals diskussionsforum och grupper.
Det är där det händer, med sex av tio av världens mest snabbväxande länder (bnp) i Afrika söder om Sahara under 2000-talets första decennium, plus att kontinenten mer eller mindre på egen hand väntas stå för den globala befolkningstillväxten kommande årtiondena. Blir otroligt spännande att följa utvecklingen.
Fredrik – håller med om att diskussionen öppet/halv-öppet är intressant. Vad postar man var, och varför? Kan som du se behovet av såna grupper också.
Så roligt! Det finns mycket att reflektera över här. En
reflektion är att den stora revolutionen för människor i Afrika var
mobiltelefonen, och särskilt SMS. Ett fast telefonnät var aldrig möjligt. I dag finns mobiltelefonen i varje by och används för allt från bankaffärer till sjukvård.
Mer specifikt om forskningen har utvecklingen av Open Access
tidskrifter och de ökande kraven på att alla forskningsresultat ska vara
tillgängliga utan kostnad blivit en revolution. Forskarna i rika länder betalar
för publicering av sina resultat, forskare i fattiga länder får publicera
gratis. I dag kräver Vetenskapsrådet i Sverige att alla forskningsresultat ska
publiceras så de är tillgängliga för alla. Den stora kampen har varit – och
pågår – med de stora etablerade tidskrifterna som gradvis fått gå över till
någon form av Open Access. I dag kan det betyda att man får fri tillgång till
deras artiklar sex månader efter publicering, en lång tid när det gäller ett
forskningsintensivt område. Men ändå, vilken skillnad.
En annan reflektion är att Sverige har varit föregångare när det
gäller att stärka nät-tillgängligheten för universitet i fattiga länder. Det är
bra biståndssamarbete, med en mätbar effekt. Men det riskerar väl att försvinna
som så mycket annat som vår biståndsminister tycker är bara ”prat”.
En trevlig aspekt här är att just nu så ansluter flera stora kabelprojket till afrika som kommer att väsentligt öka kapaciteten. Till att börja med via västkusten men gissningsvis kommer fler länder att kopplas på i snabb takt. Fortfarande är satellituppkoppling vanligt nu blir det fiber. Bara fantasin sätter gränsen för vad som nu kommer att hända inom utbildning, forskning och handel.
http://www.quora.com/How-is-the-backbone-net-in-Africa
Även i Östafrika finns nu flera fiberkablar, särskilt till Kenya, men även ett land som Mozambique! Det märks:
http://www.guardian.co.uk/world/2012/feb/28/east-africa-internet-access-anchor