Bloggarna brukar ju bli upprörda när gammelmedia pekar finger och säger ”ni är minsann inte på riktigt”. Jag brukar hålla med, den sortens elitism leder ingen vart.

Men det är lika illa åt andra hållet. När Stora Bloggpriset berättar om de nominerade sportbloggarna går tex Scaber Nestor i taket:

Expressens Marcus Birro,  Helsingborgs Dagblads Sportblogg, och Robert Laul (whoa surprise… jobbar för Aftonbladet) anser jag vara lika mycket bloggar som Liza Marklund är en fackboksförfattare.

Han får medhåll av bland annat Svensson som nog är (ofrivilligt?) humoristisk när han dömer ut tidningsbloggarna, men i samma mening förklarar att han inte läst någon av dem. Men va fan? Kan man inte vara en blogg om man har betalt för att skriva? Lycka till att dra de gränserna i så fall. Hela resonemanget är ju precis lika enögt som det gammelmedia anklagas för.

Hur definieras egentligen en blogg? Vi satt med en liknande frågeställning när vi arbetade med att ta fram årets nättidskrift, som vanns av Taffel. Vi fick höra att det var minsann ingen nättidskrift, det var ju en blogg. Nåja. Vi måste konstatera att i dag är gränserna mellan olika kanaler, medier, begrepp så flytande att man bör vara väldigt försiktig med etiketter (inte taggar då, utan den överförda betydelsen av etiketter;).

Om jag inte minns fel så definierade Martin Källström, boss på bloggsökmotorn Twingly, det hela på ett enkelt sätt i ett samtal för länge sedan. Han menade att ”en blogg är en blogg om det kallar sig för en blogg”. Kan vi inte bara säga så?

Förresten, gänget ovan är också upprörda över att en av Aftonbladets bloggar är med bland de nominerade eftersom Aftonbladet arrangerar. Med en 100 personer stark, oberoende, nomineringsjury är jag faktiskt mer upprörd över att Daniel Feldt som håller ihop arbetet med priset plockade bort sin egen blogg, som sannolikt hade tagit plats på listan över Nöjes & Kulturbloggar annars. Bloggywood hör hemma där.

Gnällspikar!

Förresten, här är listan på de nominerade:

Ursäkta röran.