Off Beat pratar på SIME 08. De skapar personliga reseguider. Du fyller helt enkelt i på sajten vilka intressen du har, var du ska och var du ska bo + annan adderande personlig information. Resultatet blir en personifierad och skräddarsydd reseguide med information relevant för dig, din resa och dina intressen. Detta är riktad direktmarknadsföring i form av en reseguide som dessutom trycks med ditt namn och sedan dimper ner i brevlådan. UGC på “riktigt.” Off Beat blandar webben med det fysiska. Deras tjänst handlar om en symbios mellan det digitala och det verkliga, en företeelse som jag tror kommer att bli allt vanligare.

Allt går i vågor. Dominerande trender möts ofta, om inte alltid, av mottrender som sedan i sin tur blir dominanta och så går det runt igen. Först var utsvängda jeans inne, sedan skulle det vara struprör från Cheap Monday eller Acne, nu är utsvängt tillbaka igen. Lite fint kallas detta för modernistiska och postmodernistiska svängningar. Enkelt förklarat menar jag alltså att ju digitalare världen blir, desto viktigare kommer det fysiska att vara. Det handlar inte om att utesluta det ena eller det andra (ingen tror väl att det går att utesluta den digitala utvecklingen), utan om en fysiodigital symbios.

Möjligheten att ge ett fysiskt uttryck åt personliga webbtjänster skapar UGC i den verkliga världen. Print on demand är ju absolut inget nytt men jag tror att det finns branscher som kan tjäna på att inkludera denna tjänsten i sitt utbud. Detta är en marknad som enligt mig är långt ifrån urvattnad, främst därför att den sociala webben främst är ett uttryck och förlängning av våra fysiska önskningar och behov. De två världarna hör ihop.

Off Beat handlar det om att ytterligare förädla en produkt som i första hand inte förknippas med UGC. Reseguider är ett perfekt exempel. Styrkan med en fysisk produkt som till exempel Off Beats reseguider, är att en konkret produkt är så mycket personligare. En blogg är personlig i sitt utryck och innehåll, men en bok är en ägodel som har möjligheten att vara personlig både i uttryck och som artefakt. Vi på Mindpark arbetar ju så gott som uteslutande med delar av sveriges dagspress och jag kan inte hjälpa att undra om detta kan vara en väg att gå i målet mot att på olika sätt rädda papperstidningen och göra den personligare? Jag tror inte att man ska skilja på papper och webb utan snarare komma på vägar för hur de kan fungera ihop, stärka varandra. Det handlar om att skapa ett Ying & Yang förhållande där den ena parten fungerar som komplement till den andra och tvärt om.