Ännu en gång en jaik – den här gången startad av mig själv. I korthet, satte mig i soffan för första gången på flera veckor för att slappa lite framför tv:n. Efter tre minuter tar jag fram datorn…

”Det handlar om att vi inte kan välja tempo själv” tänker Annika Lidne, och det ligger nog en hel del i det. Vi vänjer oss i allt högre grad vid att kunna interagera med vår mediekonsumtion. När vi tittar på tv är vi fast i dess seriella flöde, i dess tempo. Det finns ingen fjärrkontroll, ingen fast forward. Men Annika, liksom Morris, fokuserar på att det skulle vara tv-tittandet som är problemet. Så ser jag inte det.

Istället handlar det om att jag inte kan/vill vara passiv. Jag måste ju inte längre vara det. Antingen är jag uttråkad och söker annan stimulans eller så är jag engagerad och vill diskutera. När jag tittar på tv är jag ofta klassiskt understimulerad, då är det enkelt att se att jag söker mig till en komplementkanal. Men när K och jag sitter tillsammans i soffan och tittar på Melodifestivalen är det inte understimulans som gör att vi söker oss till Kristin och Tomas i en backchannel, det är ett helt annat men lika mänskligt behov. När jag å andra sidan läser en otroligt intressant bok är det fascinerande att dra iväg ett meddelande i bubblan och se den respons som kommer tillbaka. Återigen, ett helt annat behov som gör att jag multitaskar. Jag är multimedial, helt enkelt.

Det finns ju alltid ett gäng där ute som antingen kan roa mig, oroa mig, eller bekräfta mig. Jag skrev innan idag om att tjänster som Jaiku kommer att explodera när fler hittar dit. Helt enkelt för att det i sin grundläggande funktion är så bra. Det är inte så att de små, snabba, sociala nätverken tar över hela mitt liv. Det är bara det perfekta komplementet, oavsett läge och känslostämning. Det blir mer och mer påtagligt, och revolutionerande, ju mer jag tänker på det. Och det är, som det heter, nu det händer.

Update: en intressant post från alltid briljante Eric Wahlforss som handlar om ”our desire for backchannels”. Kom också på att jag tidigare fastnat för Planner-Ninas post ”Sjukdomsdiagnos: Artikeldamp”, men där hon ser ett problem ser jag en framtid ;)