Jag har i helgen klurat lite på E-delegationens utkast till riktlinjer för sociala medier. Det tycker jag att du också ska göra.

Häng med på en väldigt snabb och ofärdig tanke. Slå ihjäl den direkt om jag är en idiot. Jag har inte ens själv hunnit köra den genom något som helst sanity test. Men tänk om vi kan göra helt annorlunda när det gäller myndigheternas närvaro i sociala medier.

Mycket av problematiken, som leder till att riktlinjerna blir på över 70 sidor utan att egentligen ge speciellt mycket vägledning, är att de är upphängda på begreppet allmän handling (och i förlängningen offentlig handling). Ambitionen är god, vi ska värna offentlighetsprincipen. Men det faktum att myndigheterna egentligen inte har speciellt stora möjligheter att kontrollera informationsflödet i det sociala medierna – bland annat eftersom man inte äger plattformen – gör ju att det blir väldigt konstruerat och sökt.

De rörliga, snabba, kommunikativa, svårfångade sociala medierna kanske inte alls ska in i den gamla förvaltningstraditionen. Den dialog som sker i sociala medier kanske ska betraktas som arbetsmaterial. Traditionellt pratar man om ”internt arbetsmaterial”, men eftersom staten är vi och communis betyder gemensam så kanske det går att utöka begreppet?

I en kommentar gör Kurt en koppling som han menar säger emot modellen, men som jag tycker talar för på ett tydligt sätt. Han skriver:

[arbetsmaterial] handlar om de noteringar du gör vid ett möte, till skillnad från mötesprotokollet, t.ex.

Precis så. Mötet är digitalt och sker tex på Facebook. Anteckningarna, det som händer på Facebook, är arbetsmaterial. Först när något leder till behov av att diarieföras och lyftas vidare in i myndighetshanteringen görs det till en allmän handling. Hur snyggt som helst. Diskutera nedan, please.

Hade det inte löst väldigt många knutar? Om vi istället för att försöka passa in hela spännvidden av kommunikationen i de sociala medierna till ”offentlig handling” backade bandet och tittade på vad resten av verktygslådan ger för möjligheter. Jag förstår att det inte är okontroversiellt och jag kanske är helt fel ute. Men i min iver att se till att vi använder var sak på bästa sätt är det svårt för mig att inte tänka tanken iaf. Jag hittar inte en enda förekomst av ordet ”arbetsmaterial” i riktlinjerna, så det vore intressant att höra om man åtminstone varit i den tankebanan och vänt? Vad säger du?

Är vi iaf överens om att allt är arbetsmaterial, egentligen?

Ursäkta röran.