Bara en krass och kanske inte så konstruktiv söndagsfundering. Men jag efterlyser input från branschen, från företagsekonomerna, från de som sitter med stålarna. Frågan kan uttryckas som: ”hur lång tid har vi på oss”?

Bakgrunden är såklart förändringen i medielandskapet. Vi kan diskutera procentsatser och vi kan diskutera tidsperspektiv. Men i grova drag håller väl alla med Thomas Baekdahl att den marknad som tidningarna har ägt i över 100 år nu ser helt annorlunda ut.

marketflow1-2

Vi kan väl också vara helt överens om att den utvecklingen syns i branschens intäkter, även om vissa siffror viker ner före andra (HD hushållstäckning i Helsingborg 1990-2007). Både prenumerationer och annonsintäkter har minskat över åren. Fredrik Strömberg är bara en av de som konkretiserat siffrorna, men även branschpressen är tydlig. Det handlar inte bara om krisen, och hur allting just nu upplevs som att proppen har gått ur.

I USA verkar marknaden ha tröttnat och utöver de tidningar som redan har stängt ner eller helt gjort om sina operations finns det en tydlig indikation på att man inte tror på de stora husen heller.

The Death of the Newspaper | MintLife Blog | Personal Finance News & Advice

Här hemma ser marknaden helt annorlunda ut, visst. Men ändå, om vi ser det så här:

  • Tidningarna har haft en fantastisk affär i över 100 år, men sedan ganska många år tillbaka pekar kurvorna neråt.
  • Det finns ingen klar plan på hur man ska vända de kurvorna. Man ökar på nätet, men där är osäkerheten över intäkternas storlek dominerande (och förlamande?)
  • I den här lågkonjunkturen gör flera mediehus massiva förluster.
  • Tidningarna är, faktiskt, affärsdrivande företag. De måste göra vinster.

Jag kan hitta en massa goda förutsättningar för tidningarna, visst. På många sätt står jag fortfarande för de fem skäl jag listade 2007. Men jag ser ju inte att vi växlar ut det, och bygger nytt ovanpå de styrkorna. Det känns som om ägarna i branschen har en bild av att de ska spara sig genom den här krisen, och sedan vänder det igen. Men är det någon som tror att det vänder till den nivå där det företagsekonomiskt är värt att satsa på? Om man inte tror övertygat på det, varför ska man fortsätta att ta förluster under hela 2010 också. Varför ska egentligen ägarna fortsätta satsa pengar på den här verksamheten?

Och blir till sist frågan, var går smärtgränsen? Hur lång tid har vi på oss att lösa den Gordiska knuten innan Alexanderhugget blir den mest tilltalande lösningen.