helin krigar mot expressen

För ett par dagar sedan skrev jag om de traditionella mediernas identitetskris. Jag ställde bland annat frågan: ”Vem krigar aftonbladet.se mot” – och strax efteråt fick jag ett slags svar från nya chefredaktören på Aftonbladet (papperstidningens chef, förvisso). Jan Helin säger till Medievärlden att ”Expressen är fienden”. Men där har du fel. Det behövs ingen fiende längre. Du högg på mitt bete, misstänker jag, och fällan slog igen. Lite kul. Men alldeles för old school.

Det går nämligen att vända på steken och inse att det inte krävs en fiende för att man ska vara en vinnare. Win-win låter som en floskel, visst, men det är faktiskt också en realitet idag. Ta Google som ett exempel. På visa håll i tidningsbranschen har de utmålats som det stora hotet – samtidigt som vi tackar och tar emot för de upp emot 30% trafik som de skickar till oss. Trafik vi inte skulle sett röken av annars, eller som vi hade fått betala bizarra pengar för att jaga in med konventionell marknadsföring.

Eller titta in på Aftonbladets lokala helsingborgs-sajt. En bit ner hittar du lokalbevakaren, och överst i den ligger tre toppnyheter från hd.se. Ett bra exempel i det lilla på hur i stort sett alla allianser i dag är heliga och värdefulla. Give a little, gain a lot.

Ett annat aktuellt exempel är den undersökning som Kalle Jungkvist refererade till nyligen som sade att tjugoåringar slösurfar in på antingen Facebook eller Aftonbladet. Genast pekade man då ut facebook som en motståndare, istället för att snabbt som ögat göra en ”Curley” och liksom washingtonpost.com bygga en applikation för Facebook.

Det är självklart så att man kan tävla, det är en grundläggande mänsklig drivkraft. Givetvis kan Aftonbladet föra en sund kamp med Expressen om de bästa nyheterna och att vara först ut med dem. Men det är ändå något annat än en fiende, rätt ord är medtävlare. Ännu mer fel är det det att söka fiender utanför de traditionella medierna. Sök istället partners, allianser och se till att hitta gemensam nytta.

Vårt största problem med de nya medierna verkar vara att vi ofta får panik när någon annan tjänar pengar på vårt innehåll. Men det är väl inget konstigt – så länge vi också gör det. Det ju ingen skillnad jämfört med den traditionella affären där handlaren får tjäna en peng på att sälja ett lösnummer åt oss, eller där tidningsbudet får lön för sitt omänskliga slit varje morgon. Rätt utnyttjade har vi precis samma effekt av de nya kanalerna – de hjälper oss att nå vår publik. Och det måste väl alla tycka är en bra sak?

Ska man söka hot mot Helins papperstidning så kommer det inte från Expressen, utan att man förlorar alldeles på egen hand. Det är lätt hänt när man fokuserar på en fiende som egentligen inte finns.

Disclaimer: Jag vet att Jan Helin är en klippa och jag vet att jag sannolikt drar det han säger lite för hårt här. Men lite måste man väl få vinkla när man skriver om kvällspressen ;)